Aftonbladet – 28 juli 1840, sida 1

bör Dbetrakia Däda I ett sammanhang. Jag skulle således önska, att vid fråga om allmänna åtgärder för folk-undervisningen, uppmärksamheten bör så mycket hellre, närmare än zu sket:j, fästas jemväl på den, att jag så må säga, fysiska fulländningen, hvars allmänt välgörande verkningar visat sig af den genom enskildt bemödande stiftade läroanstalt i detta hässeende, hvilken just från vårt land leder sin upprinnelse. Det kan icke nekes, att vårt lands alldeles egna lokalförhållanien, i förening med klimatiska hinder, tala för Hr Bisk. Agsrdhs mening, i afseende på svårigheterna alt gilva skoiundervisningen på landet en allmännare omfattnipg; men huruvida erfarenheten härom bör i öfverensstämmslse med bomälde Reservants förslog föranleda inrättande af s. k. hemläsnings-skolor, i regelbunden ordning, är en fråga, som förtjenar att närmare undersökas och pröfvas. Hr Agardhs tanka förekommer ganska vacker och popuär; den är dessutom understödd af flera isktiageiser.i det enskildta lifvst och på ett verkligen bevisande sätt med utmärkt telang utförd. Men den skall dock i tillämpningen möjligen kunna till den grad misslyckas, att folk-undervisningen stora sjftemål kelt och hållet förfelades. Saken är af den omätliga vigt, att den förtjenar att ånyo bahandlas, och det är under sådan förutsättning jag anhåller om proposition till förevarande betänkandes återremitterande. Hr Christiersson bade ej varit närvårandsa i Utskottet eller i afdelningen, då denna fråga der förekom; instämde i Biskop Agardhs reservation; ansåg betänkandet nog hårdt i hvad angår bestäm melserna för föräldrarnes rättighet, att: deltaga i barnens uppfostran ; i vissa fall skulle det, efter förslaget, komma att bero af skoldirektionen, att förbjuda föräldrarne, att befatta sig med barnens uppfostran. — Alla reservationer stode i ett visst sammanhang med Biskopen Agardhs, hvarföre Talaren på alla de serskildt anförda skälen yrkade återremiss; förklarade sig emot ambulatoriska skolor; betydliga besparingar kunde göras åt staten, om icke dessa antogos; det slog ej felt, att kostnaden för dessa skolor kom att uppgå till 2 å 5 gånger mera, än nu blifvit föreslaget. Framstä!lde anmärkningar emot den , som innehåller sgtadgandet om pensioner; på det sätt Utskottet föreslagit, och med ett slags centonalafgift skulle kanbända på 400 år samlas 40 Rdr till pensioner. Önskade återremiss. Hr Helsingius hade äfven varit frånvarande i Utskottet, då denna fråga förekommit till afgörande. Under Talarens långvariga arbete tillsammans med fattigkommitten, hade han med synnerligt nöje sett den värma och det nit, hvarmed Kommitteen omfattat denna vigtiga fråga; det var med lika tillfredsställelse, som han nu sett Utskottet hafva följt Kommitteens förslag och i somliga delar förbättrat det. Ingenting vore så svårt att besiämma, som gränsorna för föräldramakten, i sfseende på barnens uppfostran. Trodde, att Bisk. Agardh i denna fråga löst ett problem, som, i händelse det förut blifvit löst, mycket bidraget att lätta arbetena härutinnsn, så väl hos Kommitten, som hos Utskottet. Efter donsamma bibehålles barnen under föräldrarnes dsgliga vård och tillsyn, m m. Önskade på dessa skäl återremiss. Hr Wern: För de flesta bland Utskottens så ganska väl och omsorgsfullt utarberade förslag i detta vigtiga ämne torde Ståndet komma att förklara dem sin tacksägelse; då likväl många olika meningar i detsljerns måste uppstå och en återremiss är att förutse, torde följande anmärkringar få åtfölja. 4:o Önskar jog, ett stadgandet i 3 9 mom., det pastorsadjunkter icke tillska skulle kunna blifva folklärare, må utgå. Jeg anser, atv der presterliga förrättningarna i alla fall kunwa medbinnes, intet hinder bör möta af domkapiilens hittills exande suveränitet öfver nämnde tjenstemän, utan att de bland dem, som ville egna sig serskildt åt den vackre, ädla sysselsättningen, obemedlade barns uppfostran, icke utan eget medgifvande kunna rubbas från derss stationer. Embetet vinner visserligen ej I värde eller anseende derigenom, att dess yngro ledamöter kastas än hit, än dit i stiften; de äldre Ståndsbröderne med goda fasta lägenheter torde väl, när de känna sig i behof af on medhjelpare, sjelfve kunna förskaffa sig sådana, utan ait dervid beböfra förlita sig på konsistorierna. I Jag tor, att folkundervisningen skulle få en ökad framgång, om man kunde finne läras e med den biidnicg, som måste förutsättas hos en prest, äfvensom det utan tvifvel vore en vinst för samhället, att vid skoleorganisationen slippa tillskapa alltför många nya tjenstemän, utan att derföre gå miste om det stora ändamålet. Å 2:0 Vid 66 fianer jag det betänkligt, att tvinga de just icke till alltför rundelig zflöning föreslagna folklärarne, att afsätta en del af deras ringa inkomster, för att åtkomma penslen, under en ål!derdom, den de måhända aldrig uppnå. I min tanka bör det åligga kommunerne, eller vid deras oförmåga, Staten, att ge underbåll åt de uttjenade skolmästarne. . 5:0 ; Den uti 44 ifrågasatte, visserligen nyttiga, söndågsundervisningen önskar jag likväl icke måtte utsträckas still sådan stränghet mot barnen, som hela veckan bevistat skolan, att de ändock icke skulle få Söndags-eftermiddagaina fria. Jag tror derjemte, att på åfven Oasdagsoch Lördagseftermiddagarne borde, efter gammal, god prexis, bestås lof, ty mången har genom alltför lånat drifven skolgång för hela lifstiden fattat afsky för Intellektuel förkofran. 4:0 Några grundliga skäl, att, enligt 45 8, ställa elementarundervigoisgen! under folkskoldirektionens styrelse, förmår jag icke inse, och hvarföre skulle det förmenas föräldrar, att på bvad väg (finna lämpligast, låtasioa barninhemta deti 7:s föreskrina minimum ef kunskaper? Andemeningen måtte väl icke.vara, attlåt Hrr Pastorer uppdraga ett slags katolskt förmanskap öfver privatinformatorer och pensionsanstalter? Orden förfalla imedlertid något förtäckta, och hela denna torde utan skade kunna borttagas. 5:o Oaktadt rekommendationer om verksamhet vid bestraffningar, tillkännager likväl 46 2 mom. den väl merändels sjelf föga hbumaniserade läraren godtycklig makt att piska disciplarna, hvilket, i