Aftonbladet – 27 juli 1840, sida 2

— Svenska Minerva innehöll i Lördags fö jande uppsatts ifrån Berlin, om hvilken Mine va påstod, att det cär något, som kunde blifv nyttigt att märka under vissa nu pågående be mödanden i Sverige.n Verkningarne af handelstraktaten med Hollan börja att yttra sig allt tydligare. Hvitbetssocke fabrikerne nedläggas efter hand. Det fina Holländ ska sockret kan ifrån Köln lefvereras ända in Sachsen till billigare pris, än de inhemska fabr kerne kunna tillverka det på ort och ställe. F: brikanterne hafva vändt sig med en petition ti Konungen om eftergift af fabrikspålagorna, med ej bjuden förpligtelse att nedlägga rörelsen, så fo sådant kan utan större förlust låta sig göra. Ho ländarne synas våga några millioner på ruinerandi af denna nya industri, för att göra sig ensamn till herrar öfver vår marknad, och sedan taga si skada igen. Likväl kunde de häruti bedraga si; .emedan handelstraktaten, i sitt nu varande skicl knappast torde blifva förnyad. Minerva har vist rätt, att denna artikel ka vara märkvärdig; men i helt annan mening ä bon citerar den. Det måste nemligen förundr något hvar, att den som annars vill synas var så knipslug som denna tidningarnes -matrona icke förmått inse, huru ofvanstående Preussisk syndabekännelse just utgör ett bland de me: lysande exempel emot det af Minerva numer försvarade prohibitiv-systemet, och att den pF det tydligaste ådagalägger det förderfliga der att regeringar bylla falska principer i national ekonomien. Då styrelserna genom löften oi direkta eller indirekta fördelar inleda närings idkare att inkasta sig i företag, hvilka endas kunna bestå genom företrädesrättigheter framfö landets öfriga näringar, försvaga de naturens gen reproduktionskraft, afleda en del af kapit: lerne och arbetsstyrkan ifrån de naturliga ni ringskällorna och framkalla ett tillstånd, hvari genom alla öfriga producerande klasser finn sina resurser för utbytena af nödvändighetsar tiklarne inom eget eller ifrån främmande lände minskade. Det är utan allt tvifvel, att hvarje lands na tur och folkets fallenheter göra vissa hufvud föremål för industrien liksom egendomliga fö dem, för att deltaga i den stora täflan såväl p inhemska, som på verldsmarknaden; men de ut byten, genom hvilka dessa utvexlas emot andr behofsartiklar bero af individerna som tanka oc verksamhet för tillfället, ofta under ögonblicklig omständigheter, som undgå hvarje allmännar eller tidigare beräkning, samt gäcka alla admi nistrativa systemer. Det blifver derföre allti omöjligt, att bestämma genom lagar och regle menten, kvilken näring, skall: vara egentligen för delaktig eller ofördelaktig, för ladnet, hvilke