Aftonbladet – 27 juli 1840, sida 1

PRESTESTANDET. Plenum den 23 Juli. StatsUisk:s betänk. 4 485 önskade Professor Goijer återremitteradt, på grund deraf, att de kontrakter, som nyligen med de fleste till akademien levererande församlingar blifvit upprättade, eljest skule komma att häfvas, hvilket ej vore enligt med billighet och rättvisa. Hela Ståndet förevade sig också om återremis:. Om Bankens tjenstemanna-personal. Derpå föredrogs BankoUtskottets betäckande MM 74, rörande fö:ändrad löningsstat för Bankoverkets Embetsoch Tjenstemän. I diskussionen öfver detta betänkande deltozv hufvudsskligen: Prosten Ödman, som anmärkte, att af de vid Verket tjonstgörande, som utgöra 430, och i förening med dem vid flere med Banksn gemenskap ägande Verk tjeastgörande 175, Depariements-chefernas anial föreslås kunna reduceras från 8 till 7, Bokhåliarpnes från 45 till 28, och att af 927 Vaktmäz stare en antages höra kunna indragss; hvarmed alit Tal. förklarade sig tillfredsställd, så visa det nemligen låter sig göra. Möjligheten ville han dock se bestämdt uppgifven och bavisad. Anru hade åtminstoce ej någon indregning egentligen skett En sådan personsleng inskränkning och all möjlig besparing vore Talarens sycnerliga önskan, och vore han då ingslunda emot förböjning för de för Verkets skötsel och vård oundgävglige. Häruti instämde flere af Ssändet. Prosten Hvasser fann fle:e tj:nster kunna indragas, men ansåg en sådan förändring för närvarande betänklig, om ej det hela skuile skadas; hvarföre det vore försigtigt och bäst, att låra bero vid föreslagna förändringar, tilldess en förenklad förvaltning med åren huncnit vinna förtroende. Tillstyrkte bifall till betänkandet. Prosten Lyth trodde, att Bankostyrelsens klagomå! öfver enorma utgifser, uppgående ända till 300,000 Rdr, måtte vara mindre grundadt, då dessa utgifter säkerligen ej kunna v:ra annat än utomordeniligs, härrörarnde från reparationer, nödiga förbättringar m. m. I afseende på löniogsförslaget kunde, för de högsta platserna, deföreslagna 2000 Rdr ej vara för mycset, serdeles i jemförelse med andra verk. Detta belopp understiger i alla fall 4779 års stat, som var 700 Rdr i silfver. Nedsättuing lärer således svårligen vara möjlig, ej heller böra kunna if.ågasättes. Sarskildt fäste sig Talaren dervid, att Sekreteraren ej bör få tjenstgöra i andra Embetsverk. Ansåg dessutom betänkandet i det hela böra kunna bifallas, men motsatte sig ej återremiss, ifall Ståndet så skulle yrka. Kyrkoberden Bergvall förenade sig i det hela, såsom några bland förrige Talerne, med Mejor Nordensnkar. Sekroteraren bör ej få hafva någon annan tjonstgöring, som skulle vara honom hinderlig för fullgörsnde af sin pligt i och för Verket. Helsingius hade ej baft någon sådan: icke heller hans företrädare. Ibland tjenster, som möjligen kunde indragas, satte Tal. i första rummet Kommissarien i Sedel-kontoret, som, efter upphörandet med transportsedlars utgifvande, skulle kunna anses för den minst nödige, och således, utan någor menlig följd för Verket, kunna allra först indragaf. — Prosten Hallström önskade all möjlig förenkling i Verkets styrelse och förminskning af den dervid sysselsatte personalen. Sekreteraren bör ej få äga en annan tjenst bredvid sin egentliga. Framställde äfven den frågan, hvarföre extra-ordinarier, som till indragning föreslås, böra få behålla sina lönor, då de egentligen ej varit genom fullmakter vid Verket fästade. Då Utskottet, ehuru det i flere afse. enden föreslår embetspersonalens förminskning, i andra åter synes vilja hafva den förökad, hvilket Talaren fann besynnerligt, trodde ban sig med skäl kunna fråga, hvarföre ej dessa extra-ordinerier dervid kunna användas. Biskop Hedren ansåg U:skottet hafva omsorgsfullt behandlst frågan, och då det ofta är håndelson, att hvyal som blifvit med omsorg af kunnige