Aftonbladet – 27 juli 1840, sida 1

RIKSDAGEN. Dat enda ärerde, som på Riddarhuset gaf anledning till någon diskussion i plenum Lördags förmiddag, var frågen om aflöning för Ståndens kanslier. Statsutskottet hade föreslagit, att alla S:åndens sekreterare skulle aflönas lika, med 300 Rdr Bko i måneden. Frih. Boye, Ludvig och Hr Rosenblad, Bernhard, tyckte deremot dessa arfvoden icke vara tillräcklige, utan föreslogo i stället, att månadtliga arfvodet skulle bestömmeas till 400 Rdr, hvilken summa Bondeståndet för sin del beslutit tillägga dess sekreterare. H: von Troil var den ende, som talade emot den föreslagna förhöjningen. Slutligen och sedan Ståndet besluit, att lika aflöning skuiloe bestämmas för alla 4 S:åndens sekreterare, blef fråga om summan. Till propositionen om 300 Räår svarsdes nef, til den om 400 Rdr ja och nej, hverpå Er v. Moltzer begärte votering. Denna utföll dock sä, att 54 röster eafejorde, att alla sekreterare skulle erhålla 400 Rår i månaden. 47 röster voterade för 333 Rdr 46 sk. Arfvodena för Siåndens notearier bestämdes till ö5 Rdr, för kanslisterne till 3 Rir, samt för vaktmästarns till 4 Rdr 46 sk. om dagen. — Uti Borgareståndet förekom samma betänkande i eftermiddagens plenum, och blef, efter någon diskussion, genom votering, med två rösters pluralitet, bifallst. Hrr Christiersson, Westlinger och Jacobi önskade, att arfvodena för Ståndets Sakreterare skulle höjas till 400 Rir i månaden, och för notarierne till 5 Rår allt bko, om dagen, så mycket heldre som, efter hvad ett från Riddarhuset ankommet Protok. utdrag utvisade, Ridderskapet och Adela beslutat för Husets sekreterare och notarier en dylik förhöjning. Hr Bagge villa endast, att notariernes arfvode skulie höjas till 5 Rår; deremot voro Hrr Petre, Schartau, Halling och Lagergren af den mening, att Ståndet, som i allmänhet varit för besperingar med Statens medel, äfvep i denna sak borde visa sig konseqvent. Ståndets tillfälliga fåtalighet var förmodligen orsaken till den ringa pluralitet för betänkandet. — De i Lördags aflemnade Kongl. propositioner angå upphörandet af Konungens tvenne röster i Högsta Domstolen, samt att Kongl. Maj:t afsäger sig rättigbeten att mellan Riksdagarna utfärda lagförklaringar. Man torde väl på förhand böra och kunna antaga, att dessa propositioner, såsom båda ändamålsenliga, varda af Ständerna bifallna.