Aftonbladet – 23 juli 1840, sida 3

EINES REVY AF TIDNINGARNA. Svenska Biet, i hvars kupa konseljens f. d. medlemmar, Hrr von Hartmansdorff och Frih. Åkerbjelm, nu trängas med probibitiv-systemets försvarare i BevillningsUtskottet (de förres anföranden på Riddarhuset i decharge-frågan, de sednares reservationer i BevillningsUtskottet), bar likväl, i det hon gör honnör åt dessa sina gäster, tid nog att surra ut emot en Riksdagsman i BondeStåndet, Johannes Christoffersson, för det han vid diskussionen om Bevillningsgrunderna, såsom skäl till sitt yrkande, att hela den s. k. skydds-afgiften borde bortskaffas, yttrat, för den händelse, att skatterna för den fattigare ej lindras: cMan måste i tby fall ursäkta den förre, neml. torparen och dagakarlen, om ban i sin nödställda belägenhet ansåge för likgiltigt, under hvilkens välde ban vore.n Detta föranleder Svenska Biet till följande fosterländska utrop, hvilket vi, för dess vackra pathos, anse oss här böra införa: — cEn sådan tanke, yttrad af en bland det Svenska folkets Representanter, är så förnedrande för talrika klesser af detta folk, att den ej må kunns, om den kommer till derss vetskap, utan ytterlig harm af rågon verkligt hedervärd medlem ibland dem förnimmas. Nej, storordige Herredagsman! Dan Svenske Torparen, den Svenske Dgakarlen, fastän han icke för sina mödor uppbär i arfvode 7 å 8 Rår Bko om dagen såsom, enigt Sven Heurlins uppgift, vissa BondeStåndets Ombud vid 1840 års Riksdag, oftergifver dock icke dessa i Svensk medhborgerlighet. Han är ej färdig ett sälja den för något pris och minst för det lumpna af 24 ski