Aftonbladet – 18 juli 1840, sida 2

Utskotten hafva i en allmän sats i inledningen : af betänkandet förklarat sig erkänna föräldra-un! lervisoingens vigt. Det caktadt synes det mig o-. vedersägligt, att, så framt det förslag, Utskotten ramlagt, antages af Konung och Stander, måste ust genom dess verkställande och u:förande alll föräldraundervisning komma att upphöra i Sverige, likasom den icke finnes i de länder, der skolor af det slag, som Utskotten åsjf:a, äro allmänt införde. Det var ganska naturligt, att den stora fulikomlighet, hvartill folkuadervisningen synes hafva hunnit i närliggande länder, synnerligen i Sachsen och Preussen, skulle, då fråga blef om en organisation i stort af folkundervisningen i Sverige, företrädesvis ådrega sig U:skottens uppmärksamhet, samt äfven betraktas såsom ett slags mönster, hvartill vår egen, med vissa af lokalförbållanden påkallade förändringar, borde närma sig; så mycket som möjligt. Men folkundervisningen i Sachsen och Preussen, om den ej alldeles förbjuder fösäldraundervisningen, tager den densamma åtminstona icke i beräkning, och den gör densamma rära omöjlig genom det stadgande, att föräldrarne skola bevisa, ett barpen erhålla samma slags undervisaing som i skolan, så framt barnen skola vara fria från skolgång; och i Sachsen är genom lag stadgadt, att föräldrerne, icke utan serskild tillåtelse få befatta sig med sina barns undervisning. Bernens skoipligtighet, som alla af allmogen äro skyldiga ast underkasta sig, tager i dessa länder sin begynnelse redan vid sjette eller sjunde året och slutar vid dess fyllda fjorton år. Öfver barnens dagliga närvaroi skolan hålles sträng hand, så att polisbeijenter föra de tredskande till skolan, och, der ej förmaningar bjelpa, åläggas böter, och, der åe ej kunna åstadkommas, straffas försumraelsen med allmänt arbete eller fängelsestraff. — När föräldrarne behöfva hefva barnen bemma i deras arbete, skola barnen på hvilotimmarne mellan arbetet i stället emottsga undervisning. Endast åt fattiga föräldrars barn lemnes häruti någon eftergift. I Sverige har i everdliga tider utvecklat sig ett belt och kållet olika folkundervisnings-system, som bar sin fasia grund uti en allmän öfvertigelse hos folket, att det är föräldrarnes ovilkorliga pligt och äfven rätt att sjelfva besörja sina barns undervisning, antingen genom egen handläggning deraf, der det låter sig göra, eller genom personor, hvilka man tilltrodde förmåga dertill, under föräldrarnes uppsigt samt i barnsns hem, eller i gravnskapet deraf. Denna pligt uppfylldes från urminnes tider af Svenska allmogen med sådan trohet och framgång, alt, när man för 40 år tillbaka började allmännare arbeta på folkskolornas införande i Sverige, stod Svenska folkets upplysning på den punkt, att få personer funnos bland allmogen, som icke kunde läsa och kände sina kristendomsstycken, samt dessutom funnos mångas, som kunde tillika skrifva och räkna. Detta synes ringa. Men vid närmare betraktande är det under ctt vilkor ganska mycket, nemligen så framt färdigheten att läsa är så utvecklad och så fullkomlig, att den icks allenast sker med lätthet, utan äfven med full uppfatining af hvad som låses; — ty i full besittning af denna färdighet, kan man vid rognare ålder skaffa sig hvilken kuoskap som helst. Genom denna undervisning i hemmet i den husliga kretsen och under föräldrarnes uppsigt vanns tillika en djup religiös sinnesstämning, en märkbar utbildning af förståndet, en stor säkerhet i omdömet öfver det, som låg inom allmogens synkrets och en återhållande betänksamhet, der föremålen lågo utom densamma; hvarigenom Svenska bonden, oaktadt sina till antalet mindre kunskeper, likväl redde sig med lätthet i det praktisza lifvet, och skapade sig sjelf de kunskaper han behöfde. Svenska allmogen erhöll härigenom ett stort anseende ech det allmänna dömet om sig, att vara en af de första i Europa 3 redbarhet och upplysning, — egenskaper, som förvärfvade och bevarade åt denna allmoge ensam i Europa rättigheten att deliaga i representationen, och förmågan att vid dess förhandlingar försvara sin plats, så väl som de öfriga Riks-Stånden. Hvad, som mest bidrsgit att bevara denna allmänna landssed, att barnen undervisas i deras hem, befordrades genom tvenne omständigheter, egna för Nordep, nemligen boningarnes efskilda läge i de flesta trakter, samt årstidernas egna beskaffenhet, såsom vintrarnes och vinteraftnarnas längd, bvarigenom familjerne blifva alltmera s!utne inom sig och barnens läsning blifver nära nog ett behof för hela familjen. Huru urgammalt detta behof varlt i Norden, derom vitina ännu qvarlefvande 8f runelitteraturen, Det finnes ett folk, härstammande från Skandinavien, och som flyttat ännu nordligare, på hvilket således dessa förhållanden varit ännu mera inverkande: Isländarne. Det är bekant, att läsning är för dem ett ovilkorligt behof; att, när katholicismen utsläckt all fri utveckling af själsförmögenheterna i det öfriga Skandinavien, de genom tvånget af dessa naturförhållanden bibehöllo och bevarede en rik och herrlig litteratur; och att slutligen ännu i dag de utgör den den mest bildade allmogen i verlden. Då Engelsmannen Henderson tillägger, att orsaken dertill är, att de icke hafva några skolor, bör man ericra, att hvarje stuga är der en skola, som uppstår al sig sjelf. Dels genom uppkomsten af en gift dagsverkarehop utan husböndsar, dels genom uppkomsten af en obesuten del af allmogen förmedelst hemmansklyfningens öfverdrift, med ett ord genom prolitärers uppkomst på landsbygder, biötos dessa förhållanden i Sverige. Inom familjer, der uppehället för dagen utgjorde det uteslutande beahofvet och ett bekymmer, som upptog alla andra, uppväxte en mängd barn, som icke åtojöto en tillräcklig föräldra-undervisning, hvarigenom försvann småningom den fordna kunskapen bland denna degsverksklass, slägte efier slägte. Det var denna klass, som först fästade uppmärksamheten på behofvet af folkskolor i vårt land, hvilket man märkvärdigt nog förut så litet hade känt, att till och med de i kyrkolagen bestämda skollärarne: klockarne, hade genom en allmän och tyst öfverenskommelse blifvit befriade från detta sitt åliggande. Detta sålunda uppkomna och allmännare kända behof af folkskolor inträffade ungefär vid samma tid, som vexelundervisningen blef bekant, hvarigenom af två orsaker, som mötte hvarandra, behofvet och medlet, ett allmännare nit för skolors inrättande uppkom i Sverige. amma Aaroak har äfvan etlavt ek anlarnma mtdutn