Aftonbladet – 4 juli 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: — De Fransyska tidringarne berätta! följande anekdot om Napoleon, hvi!ken icke förut lärer varit känd: En dag spatserade Napoleon i dalen vid LongWood, på S:t Helena, och såg några barn stå på vägen, helt nära skolhuset. Han gick till dem, gaf sigi samtal! med dem, och fick veta, att de ej fiao gå i skolan, emedan deres föräldrar voro fattiga fiskare vid kusten och icke hade något skydd eller understöd i landet. Napoleoa sade dem några vänliga ord cch lemnade dem; men ännu samma dag lät han göra sig närmare underrättad om förhillandet, och fann, att barnens uppgifter varit enliga med sanningen. Dagen derpå erhöllio dessa fattiga barps föräldrar, genom den höge fångens frikostighet, hvardera en tillräcklig summa penningar för inköp af kläder åt barzen, böcker, pennor och papper, så att de nu kunde få tillträde i skolan, hvarifrån de förut så obarmhertigt varit uteslutna, innan ödet förde dem deras välgörare till mötes. En Engelsk köpman på S:t Helena, Hr Salomon, har omtalat detta drag af Napoleons ädelmod för flere resande, och såsom bevis för verkligheten af det uppgifna fectum anfört, att ban år 4834 hede i sin tjenst, såsom förste förvaltare vid sina magasiner, så uag man, som just värft öft af de fattiga barn, Napoleon på detta sätt skaffade skolundervisning och bildning. — I Lancashire har nyligen gjorts ett ganska betydligt fynd från Anglosachsarnes tid, neml. 40,000 stycken silfvermjint, vägande omkring 600 lod, och spännen, betsel, ringar, m. m., till en vigt af 4300 lod. Skatten har legat omkring 4000 år i jorden. — Den bekanta operan Fernand Cortez, musiken af Spontini, har varit föremål för en mindre vanlig rättegång i Paris. Då direktionen för stora operan ville upptaga den på scenen, protesterade Sponsini deremot, såsom man berättar af missnöje öfver den liknöjdhet, hvarmed ett annat af hans arbeten blifvit emotisget af publiken. Som direktionen likväl icke ville afstå från pjesen, anställdes en process härom vid handelsdomstoler, hvilken dömde till fördel för Spontini. Direktionen eppellersde till cour royale, och gaf imedlertid pjesen. Förhållandet med den är eget nog, ty författaren till libretten, Hr de Jouy, vill att den skall spelas, Spontini har förbjudit det och inrikes ministern har befallt direktören, genom en ordres, att sätta den på scenen. Återstår nu att se huru den kongl. domstolen förlikar dessa olita anspråk. RENEE ERSTA