HDYCIIBCS MONA, NAgRCP HU NUD:.S NAUPIVare Ill fast! Deras ömtålighet för äfven det oskyldigaste omdöme, rörande Sveriges förbund med Ryssland, upplyses bäst af åäen känca omständigheten, att en för dylikt omdöme under 14843 års krig i Tyskland utan Konungens tillgörande afsat: regementschef aldrig sedermera kunnat, för denna grundlsgsvidriga, för Siatsrädet fremmeande afsättning erhålla upprättelse. Debatterne vid innevarande Kiksmöte, rörande Oresundska tulien, visa bäst huru litet Konungens Rådgifvare förstått art från Sveriges deltagande i den stora koalitionen mot Frankrike upphemta någon egontlig vinst för Sveriges Krona. Föreningen med Norrige tillvägsbregtes helt och hället ur dynasiisk synpuskt. Det var tilläfventyrs derföre Konungens Ridgifvare icke ansågo sig böra fästa Konungens uppmärksamhet vid det af! mig förut under denna riksdag anmärkta sätt, på hvilket Svenska sjökriget med Norrige fördes vid! Hvalöarne. En bland krigets för Fädorneslandet stadligaste frukter var utan tvifvel det förgiftande emicker, som derifrån allt sedan hemtat sin förnåmsta näring. Konungen fick vid utdelacdet deraf endast intaga ett underordnadt rum. Intet spår! fiones, att hans Rådgifvare sökt åstadkomma någon bjelp för detta förstörande gift, som ändå intill denna tid förderfligt verkat på Statskroppen. Ett annat missöde, — jemväl en följd af kriget — träffade nu åter Carl XIII och hens rike. Det kan möjligtvis vara politiskt oriktigt, att Sverge någonsin egt ultramarinska besittningar, men, äfven med antagande afdenna mening, må ingslunda godkännss, att Kon:s rådgifvare, utan hinder af folkrätten, tillstyrkte försäljning af det trogna Pommern — detta med riket införlifvade land, hvars bibehållande, så länge det icke under eröfringens rätt oss frånhändes, Sveriges grundlag uttryckligen hade reserverat. Om Sveriges krona således måsto af det sista Tyska kriget vidkännas en, med hänsigt till våra pomerska bröders orubbliga trohet mot moderiandet, gmärtsam förlust, så tillskyndade dock detsamma rätt betydliga fördelar åt det högre militär-befålet. Konungens rådgifvare funno ingen betänklighet dervid, att detta befäl sig emellan skiftade de ansenliga köpeskillingarne för de Pomerske domänerne. Härigenom gynnades en enda medborgareklass i samhället, — deuna aristokrati, hvars anspråk borde mildras, men icke stegras. Det var just det sednare som inträffade. Freden var kneppt återställd, förran 1 aristokratiens bestämda intresse en total omskapning af öfverbefälsorganisatiocen företogs. Uti den af Weiterstedt koniresignerads berättelsen härom till 4847 års Ständer heter det bland annat: cFör att på en gång öppna ett tillfälle för genera-! aliietet att under fredstid kunna öfsa sig i befälet coch ledningen af större korpser, samt derjemie! cför att rätia lönevilkorens tillvext efter graderna, ! cu:an något beroende af dryga ackorders erläggan: ade, har Kongl. Maj:t, genom armeens indelning i: cinspektioner och Brigader, åt öfverbefälet beredt cden förmån, atv i män al befordran, viona större! ckommando, mera uividgad tjenstebefaticirg och! cbättre inkomst. Ena mängd till större delen oan-! vändbara generalspersoner fingo härigenom årliga löner, till belopp af 6 å 7000 Rår Bko och deröfl ver, hvaraf flere utgå ännu i dag. Denna aristo-: kratiske, för militår-yrket rent af ozagneliga åtgärd har kostat staten en förlust af flare millio-! ner Rdr. i ( Konunger, som städse mäste foga sig efter sin omgifnings önskningar, hade således under sin lef-. nadsafton föranlåtits anbefalla den mest misslyckade och riksskodliga reform, som något lands krigs-: administration har att framvisa. Sjolfva det vapen, med hvilket Konungen förvärfvade sitt rykte som : krigare, blef nu, för att tala raed Biskop Tegrer, cett splitets fröhus. Stora och lilla flottan hade. ingen fiendo mera att bekriga, men började sinsemellan en så mycket oförsonligare och för landet . så mycket förderfligare strid. Cerl XIII:s rådgif-) vare voro deraf stumma åskådare. I sin sista hels-) ning till Ständerna förklarade imedlertid Konungen,; att han vore öfvertygad om nödvändigheten för i Sverige att äga ett väl ordnadt sjöförsvar och att!: han tiilförordnat en serskild kommit, cmed uppdrag ; att föreslå de författningar i flottans sammansältning, som af rikots förändrade försvarssystem och: .idens fordringar påkallades. Efter en myckenhet, sorgliga minnen, hvaraf denna skildring blott utgör; on ringa del, fick Konungen omsider gå till den eviga hvilan. Hons efterlemnade rådgifvare, hvarbland lära förnämligast märkas de, i 4840 års deY t t charge-betärkande, omförmälde Grefvarve Mörner i och Wetterstedt samt Löwenhjelm och Rosenblad, Jvarstannada bos den nye Konungen. Vi hafve) sett huru de beband!ade den förre Regenten. Det må, sedan Biskopen i Wexjö kastat handsken, jem-1t väl tillåtas att i någon måne skärskåda deras hand-! ipgssätt mot nuvarande Konung. Från den kortae id Biskop Tegner var ledamot af 4834 års Stats-6 Utskott, påminner jag mig rätt väl, att HM: Bisko-)y sen ej sällan kade för vana att lemna sin röst wuilllj vigtiga frågors afgörande, uten att förut hafva om tt leras art och beskaffenhet tagit ringaste känne-sg iom. Det visar sig således ingalunda omöjligt, att Ir Biskopen icke serdeles gått på djupet med granskningen af de med Konungers Rådgifvares insvarighet gemenskap aågande ämnen, men i samna mån som Hr Biskopens pröfning derutinnan ntages hafva varit ytlig och lätt, måste det förekomma sällsamt och öfverraskande, att Hr Biskoen derigenom kommit tili det resultat, eti Konst. 8 Utskottets anmärkande ledamöter skulle vara insenting mindre än orostiftare och fredsförstörare. Uppmärksamheten föres härigenom tillbaka på! n Vv Kongl. Mej:ts Riådgifvares likartade förfarande, lå, under Konungens regering, nigonting för Styelsen misshagligt blifvit af Rikets Ständer eller leras delegationer beslutadt. Det är redan erinadt, buruledes under förre Regenten en Ledamot if Bondeståndet måste, efter en från Konungens Rådgifvare utgången klagan, med sitt lif plikta ör ett förhastadt yttrande till Ståndets protokoll. ? Då var det likväl skäl eller åtminstone skonskäl? ör anklagelsen. Då fick den anklagade inför dom-! tol will sitt försvar anföra hvad han kunde. Se-8 lermera hafva förföljelser mot missgynnade Lodanöter af Representationen oftare förekommit och ptagit en annan form. Ett exempel med Baroz erna Klinesnorr och Stading har ias reden an. H D I g p V R fi d g d a li J