Aftonbladet – 1 juli 1840, sida 2

hvad det vill säga? — Sadant måste förekommas om systemet skall lefva. Nu har det väl den svårigheten med facta, att de ej kunna bortresoneras, när bevisen för deras tillvaro ligga öppna för hvem som heldst; och detta är beklagligen händelsen hos oss, till följd af den publicitet, för hvilken alla våra arkiver blottställdes genom 4809 års frihetsyra. Men mot facta kunna uppställas andra facta, som antingen bortblanda eller genom jemförelsen försvaga dem. Om man t. ex. mot tadlet öfver allenastyrelsen och mot Danviksdrömmarne om revolution och republik skulle framdraga passande målningar ur Franska revolutionshistorien under terrorismens epok, och jemföra ondt med ondt: tror ni ej att, vid sidan af det svarta, det smutsiga skulle synas snöhvitt, eller åtminstone agrått för svaga ögon? Dessutom kunde man härigenom uppfriska den hälsosamma revolutionsförskräckelse, som båller på att aftyna, och än en gång inskärpa de så högst angelägna sanningarne: att all reform slutligen leder till revolution, all revolution till despotism, och att då allt således går i en evig cirkelgång, ledande till samma punkt hvarifrån man utgick, så är det, i hvad politisk belägenhet som heldst, bättre att stanna qvar der man är, och deirigenom bespara sig krigsvandringens mödor och äfventyr. Nu skulle väl kunna hända, att en och annan, mera envis, ej vill antaga Franska revolutionen såsom det afgörande beviset för denna sanning, då man ännu har verkliga tillvarande och blomstrarde fristaler, såsom Schweitz och Nordamerika. Men begge dessa republiker äro sammansatta af så blandade ämnen, af så mycket ofullkomligt bredvid det så kallade goda, att om man blott vill uppleta och framdraga alla deras brister och olägenheter, märk väl: med förtigande af dessas ursprung; och ställa dem till mönstring vid sidan af bristerna här, märk väl: med framläggande af deras ursäktande orsaker; så skulle, äfven på detta håll, en lycklig rentvättnings operation kunna åstadkommas. — Här, min goda vän, ser ni Montgaillard, en ypperlig skildrare af Franska revolutiorsfasorna; här äro Sismondi och von Bonstetten, som fastän sjelfva Schweitzare ingalunda äro blinda för idemokratiens ömbkligheter; och af hvilka den förra dessutom på gamla dagar blifvit, såsom mången annan, en god portion aristokrat; har I slutligen, hos Chevalier, Tocqueville och vår landsman Arwedsson, träffar man vidunderligheter nog från Nordamerika, för att svalka frihetsilvern och visa buruv det står ojemförligt bättre till hos oss. Hela konsten är blott latt göra behörigt urval, och ej vara för sam vetsgrann för att förkasta hvad som ej passar för ändamålet. Dessa verk stå till er tjenst, min goda vän, när ni behagar, och det skulle smickra . mig, om jag genom att fästa er uppmärksamhet derpå, blefve så lycklig att åt Sverige förvärfva en ny snillebragd och åt er, min herre, en ny förtjenst om fäderneslandet. Skulle ideen konvenera, så glöm framför allt icke att hulvudsakligen lägga an på vår förderfliga publicitet och våra sig så kallande publicister, och att relevera allt det förträffliga, som dagligen förnimmes derom i våra få goda tidningar. Det skulle till och med passa bäst, att liksom taga publicisterna och deras exesser till thema för hela verket; sådant kunde föranleda recensioner eller polemik, som är ett slags annonseringsmedel för godt köp. Om det härigenom hände, att bok och titel ej svarade så noga mot hvarandra: hvad mer? Med kännedom om er förmåga, min herre, är jag öfvertygad att den, som af titeln lockades att köpa boken, skulle af er talang låckas att läsa den, hvad helst den också måtte innehålla. Vi erinra än en gång att vi alldeles icke påstå något sådant tal verkligen hafva hållits. Men bokens tillkomst och beskaffenhet blifva genom förutsättningen häraf så naturliga och lättförklarliga, att vi ej tro oss taga fel, om vi påstå, att kompilatorn åtminstone bållit ett i det närmaste dylikt uppmuntringstel till sig sjelf, ech derigenom blifvit föranledt till sitt opus. Gjord huru som helst — af kompilatorn eller andra — har uppmaningen icke dess mindre blifvit så troget följd, så slafviskt, som en fabriksväfvare följer det en gång gifna mönstret och använder de en gång för alla bestämda spolarne. Uppränningen består här af de välbekanta, oaflåtligt anlitade och dock outslitliga digthärfvorna från Skånska Posten, Samlaren, Carlstadstidningarne, Minerva, de gamla sagorna från Granskaren och Upsalapolemiken, diverse agoda, brochyrer ej att förglömma; hvaremot inslaget och broderiet blifvit hemtade från de utländska förråden, ungefär i den ordning som de här ofvan blifvit uppräknade. Sålunda följer, omedelbart på den der sjundedelen af det hela, hvilken skulle angå ämnet eller besanna titelfrågan, ett arkdigert utdrag efier Montgaillard, upptagande allt det värsta, som