Aftonbladet – 30 juni 1840, sida 2

de en ljus dag, i valen till den nuvarande. Om under så många svårigheter, under så mycket motarbetande af den samhällsmagt, som disIponerar en så öfvervägande del af samhällets Ikrafter, de första arbetstimmarne icke kunna erbjuda stora resultater, så framgår dock naItionen synbarligen till ett mål, som skall besegra svårigheterna. Ju mera hennes motståndare sluta sig tillsamman, desto mindre befalrar hon falska bröder inom eget sköte; och motståndet skall framkalla hastiga resultater der machiavellistiska eftergifter hade förlängt lidandet. I detta fall är man tack skyldigt 1834 års Konstitutions-Utskotts ledamöter af Adel, IPrester och Borgare-ståndet. Ingen afdelning af Rikets Ständer, sedan år 1809, har till den grad missförstått sin kallelse och förbindelserna deraf till nationen; men måhanda har just derigenom ingen så kraftigt bidragit, att stadga Iden väckta känslan om ställningar och förhållanden. Detta Utskott tillintetgjorde alla bemödanden af Borgareoch Bonde-stånden, att yrka rådgifvare-ansvarigheten, med en förvånande hkgiltighet för en redan starkt uttalad allmän opinion. Emot dess pluralitet, hvilkas namn borde öfverflyttas till historiens pagina, strandade alla de grundade anmärkningar, som gjordes emot de sex föregående årens styrelse. Sanningsenligt tillvitades det rådgilvarne, att regeringsbesluten ådagalade en synbar missaktning för national-representationens beslut och likgiltighet för dess önskningar; att de icke tillstyrkt att göra slut på villervallan i mynt och kreditväsendet, genom realisationens tillvägabringande år 1832, enligt 1830 års riksdagsbeslut; att de afstyrkt enskilda assignationsrättens frigörande; alt de lemnat näringsfrihetsfrågan oafgjord; fördröjt nya lagförslagets pröfning; vägrat offentlighet vid polisdomstolar och underrätter; afstyrkt upphäfvandet af Kämnärs-, Lagmansoch Riddarei synerätter, samt af fora privilegiata; hindrat all väsendtlig förbättring i allmänna undervisningen; länge åsidosatt regleringen af elewentarläroverken, oaktadt Rikets Ständer lemnat anslag dertill och afstyrkt bifall till R. St. begäran angående klockares åligganden vid barnaundervisningen, sökande presters skyldighet att äga kännedom om vexelundervisningsmethoden, och af tjenstårsberäkning för lärare vid Lancasterskolor, m. m,. Redan då klandrades rådgifvare-åtgärderna angående utgifterna för försvarsverket, som beständigt under freden ökades; och de 1829 tillstyrkta extra anslag, hvilkas behof befanns så lättsinnigt undersökt och motiveradt, att Regeringen sedan de bekommits, icke vetat hvartill desamma till stor del skulle användas, och af hvilka derföre betydliga summor befunnos utlånte. Man anmärkte den ringa sorgfällighet, som egnats åt uppbördsväsendets förenkling, och åt de ledande beslut Rikets Ständer fattat i flera dithörande delar, såsom räntepersedlarnes förenklande , markegångssättningen , — syftesenliga författningar om räntetagares och räntegifvares rättigheter och skyldigheter, uppbörden af åtskillige verks inkomster genom statsverket; förvaltningen af kronans spanmålsräntor, m. m. under det att Regeringen, häri understödd af -ståndens Talmän och Constitutions-Utskottet, sökt en för Rikets väl vådlig inflytelse på grundskatternas bestämmande. De ökade interimsanslagen till tullförvaltningen, de utomordeniligt ökade utgifterna för postverket, klandrades under framställning af de anmärkningar dessa verks högre förvaltning påkallade; och man anmärkte rådgifvarnes oförklarliga förbisende af Rikets Ständers begäran om grunder för civila befordringar, m. m. Rikets Ständers Stats-Utskott anmärkte origtiga dispositioner af Convojmedlen, af 3:dje Hufvudtitlens besparingar till ändamål, som Rikets Ständer pröfvat men ansett onödiga; men Constitutions-Utskottet brydde sig icke derom. Detta Utskott förklarade till och med, att det icke ansåg sig förbundet, att för Riksens Ständer redovisa de skäl, som föranledde Utskottet att ogilla innom Utskottet väckta anmärkningsfrågor, då alla 4 stånden remitterade StatsUtskottets förnyade anmärkning om Gardes-Resementernas interims-stater. Ja, det gick så långt, att till och med den emot 5 rådgifvares afstyrkan af H. Ex. grefve Rosenblad och föredraganden, n. v. biskopen af Kullberg, allena tillstyrkta, i de flesta regeringars häfder troligen ovanliga resolutionen angående kyrkohemman i Halland, deri den landsfaderliga Princip yttras; att en krono-åbo familjs canspråk, att tillgodonjuta genom sina fäders och egna arbeten åstadkommen inkomst af hemmanet utöfverskälig bergning, icke kan annat än vara i strid med äganderätten, blef af ett Rikets Ständers Utskott biträdd. Constitutiosutskottets pluraitet, som lärer funnit sitt handlingssätt nog mycet väcka förargelse, slutade sig sedan till den votteriopinion, som sökte rigta på stats-secreeraren Skogman hela skulden för det icke mer löljbara missnöjet, och fann anledning att emot benälte embetsman tillämpa 107 Reg.-formen, ältvist nog, i anledning af åtgöranden rörande örnyad instruktion för Rikets Ständers reviso. er af Statsverket am ancvaricheten fiotatc ent