ve MR ÖH NO sätt emot Representationen, så finner man en synbar mosträfvighet, att antaga hvad R. St. beslutat eller fullgöra hvad de önskat. Så ser man RB. St. beslut angående förändrande af 11 f Riksd. Ordn., för att genom tidigare valförrältningar lemna de valde representanterne tid, att göra sig bekante med sina pligter och ärenderna, afslås på det svaga skäl, att utsökningslagen derigenom för längre tid blef overksam emot sådane personer: de äro likväl ofta i andra länder valde för 3 och ända till 5 år. Så finner man flera R. St. beslut, att mildra strafl och att borttaga böters förvandling i de afskyvärda spöoch risstraffen , emot fångelse, afslagna; visserligen i enlighet med Högsta Domstolens utlåtande; men hvilket icke bordt binda händerna på Rådgifvarne, då domaren synes egentligen hafva att yttra sig öfver det formella, och om det samband, som en lagförändring kan äga med öfrige lagar, m. m. men bdehofvet af sjelfva förändringen bäst kan bedömas af folket och dess representanter, helst då för en mildare lagstiftning dessa icke tveka att bevilja de derigenom möjligen ökade kostnader för fängelsevård, m. m. Så kan man icke annat än förvånas öfver de lagstridiga försöken, att söka rycka en på enskild rätt och allmän fördel så mycket inverkande lag, som vexelstadgan, ifrån civillagens gebiet till Konungens allenabeslutande; och att genom förklarandet, att Regeringen ville för hvarje serskildt fall besluta angående tillämpning af det lagförslag BR. St. öfverlemnat angående Privatbankerna, ställa denna för nationen vigtiga angelägenhet i ett beroende af regerings-godtycket, i stället att betrygga den genom tydliga och för en hvar gällande lagar: en åtgärd, så mycket betänkligare, som en af Ständer och Konung gemensamt antagen lag redan fanns, och denna således aldrig, enligt de i Grundlagen föreskrifne former, kunde upphäfvas i annan ordning, än genom de begge Statsmakternas gemensamma beslutat. Hvem minnes ej försöken under förra Riksdagen, att genom fördröjandet af Konungens beslut angående myntenheten, söka lägga ett band på R. St. grundl:gsenliga allenavstyrelse öfver Banken; äfvensom hela den löjliga ömtåligheten angående Bankoreglementets öfverlemnande? — Härtill kommer det serdeles öfverseende och nästan välbehag, hvarmed Regeringen tycks hafva upptagit de ohöfviska utlåtanden, som en del embetsverk och föredragande tillåtit sig emot R. St. och deras Revisorer: såsom Statssekreteraren Grips försök att ingifva Konungen tankan, att R. St. åsyftat en inskränkning i konungens rätt att tillsätta tjenster, då Ständerna, efter regeringens eget fleråriga bruk att genom förordnande tillsätta krigspresident-platsen, förklarade sig icke derull vilja anslå lön på stat, och i afvagtan på den organisation af de Collegiala styrelse-verken som Stats-rådets tillämnade nya organisation förutsätter, således ansågo denna plats kunna fyllas af någon ibland de generals-personer för hvilka löner af Rikets Ständer voro beviljade. De mest förnärmande återfinnas likväl i Sjöförvaltningens och Convoy-commissariatets förklariogar öfver Revisorernas anmärkningar. Följer man vidare hela kedjan af statsmedlens förvaltning, i strid med de grundsatser Rikets Ständer derom framställt under pröfningen af behofven, så kan man ej dölja för sig, att ett slags systematiskt bemödande visats, till att nedsätta national-representationens värdighet, tillintetgöra all dess inflytelse på ärendernas gång, och kringgå dess beslut, i de delar dessa enligt grundlagen bordt vara gällande. Besparingarnas anvisande till ständiga löne-anslag för Embets-verk och åtskillige Regementer och Corpser, tvärt emot de af Rikets Ständer pröfvade behof och den upprättade Riks-Statenv, (se 64 Reg. Formen), anslaget af 60,000 RB:r B:ko årligen till Trollhätte bolag i 25 år, och af 20,000 R:dr till slussbyggnaden i Stockholm, utan jiaktagande af de former RB. St. såsom vilkor fästat för Sjöfartsfondens disposition; lånet af statsmedel till Kongl. theatern, som befinnes vara i öfver 100,000 R:drs skuld och således aldrig kan densamma betala; en del mindre anslag på Handelsoch sjöfarts-fonden, Cabinetts-kassans skuldsättning, anticipationen på kommande årens anslag inom krigsoch sjö-förvaltningen ; allt detta ådagalägger ett klandervärdt förbiseende af den stränga ordning inom statsmedlens förvaltning, som i grundlagarna åsyftas, och som är grundvalen för det konstitutionella stats-skicket , der styrelse-detaljerna, ledda af ansvarige personer, böra hållas inom de enligt lagarna bestämda skrankor, och hvar för sig vara betryggade om de medel, som national-representationen till pröfvade behof anslår. Flera åtgärder synas aldeles oförenliga med en sådan ordving: såsom medels begagnande af gevärs-anslaget till Carl Gustafs stads gevärsfactoris tillbyggnader; af publika byggnaders anslag, till häst-gardets casern; af Skeppholms kyrkans byggnadsanslag, till nybyggnad af ångfartyg för flottan, m. m. fDessa jemte de före. : j nämnde, samt en hop mindre betydliga öfverMoas oo PR FIL LÄ. TY 1 2 AR sifön far dT l