Se OO OO OO ooo i passerade 2,600 svenska och norska. I vid remissen af motionen, nu ville yttra sica önskre mA mmm IO5sSS BB Al geaom notarii publiei, under 4!, års förlopp svenska bendlande låtit föranstalta mot de traktatsvidriga tullafgifter, do blifvit tvungna att låta erlägga, för att få passera Öresund med sina fartyg och laster. Danska regeringens motvilja, att fästa afseende å alla gjorda, rättmätiga framställningar, är så mycket mer obehörig, som rörelsen i sundets, sedan Christanopelska tar:ffen infördes, på ett förvånande sätt ökats och dymedelst äfven danska kronaas inkomster; t. ex. år 1770 passerades sundet af 7,700 fortyg, numera af 13,060 fartyg årligen, och 1838 Talaren önskade att Ståndet, lika enhälligt, som ningar för en allvarligare behandling af frågan, på det regeringen skulle finna sina åtgärder i denna sak på det kraftigaste understödde af natiogen. Härmed förenade sig Hr Geijer. Hr Foenander anmärkte, i afseende på den knapphändighet, hvarmed Utskottet affårdst Hrr Morsings och Bagges tillägg till Hr Schartaus moI tion, att Utskottet bordt förskaffa sig och gifva Ständerne del af danska regeringens, Kommerskollegium den 24 sistlidna Mars tillhandakomna, betänkande i ssken. Af Utskottets resumå af Kommersekollegil utlåtande den ;7 Maj 41839 ville det synas, att Kollegium, anseende frågorna om svenska handelns fullkomliga befrielse från afgifters erläggande vid genomfarten af Öresund, eller åtminstone rättighet att erlägga dem i svensk hamn, utan skyldighet till uppehåll i Helsingör, samt om den äskade reklamationen af för mycket erlagdt tull, ligga utom gränsen för sitt utlåtande, derom icke gjort någon framställning, som till danska regeringen blifvit öfverlemnad och af densamma besvarad; fann det häraf otydligt, på hvad grund Utskottet kunnat förklara, att ärendet redan erhållit den bebandling, som åsyftats, genom de vid Hr Schartaus motion gjorda tillägg af Hrr Morsing och Baggo. Instämde för öfrigt i Hr Christiersons reservation och yrkade återremiss. Hr Wern: aSäå många Talare hafva yttrat sig om det orättfärdiga i uppbörden af sundska tullen, att nu vore öfverflödigt af mig, att dsröfver något vidare anföra, så fratmt jag ej villa åtnjuta den tillfredsställelsen, att äfven hafva tillkännagifvit mitt ogillande af öfverklagade förhållandet. Jag itror, att om Utskottet föreslagit, att Ständerne skulle i ett kraftigt språk uttrycka deras missnöjs, i afseendo på beloppet samt uppbördssättet af Öresundstullen, och att de ansågo traktaterne derom vara af Daomerk kränkta, denna i hela svenska nationens namn uttryckta mening skulle bafva inflytande äfven på andra sidan Öresund; ty när vår regering i detta fall ej I Danmark anses vara understödd af nationens sympatier, tror jag att föga uträttas med blotta föreställningar. Det är nämndt, att Danmark i denna sak skulle hafva att våräkna Englands skydd. Jag tror deremot, att i England endast några kapitalister hafva intresse för Danmarks fortfarande inkomster af Öresundstullen; men att deremot engelska handlande i allmänhet skulle vara belåtna med en jemkning deri. Det må imsadlertid i detta afsesnde vara med andra! nationer huru som heldst; de hafva ej sådana trakteater, som vi. Redan vete vi, ett Danmark uppbär för våra fartyg, som passera Öresund, 3 å 4 procent högre tull, än hvartill fredssluten berät-) tiga; och när det är så långt kommet, måste fol-) ket taga till hvad man kallar ultima ratio. Några krigsskepp kunde då placoras i sundet, för att skydda svenska fartyg vid kloreringar och, om några olagligheter af de danska tullnärerne begivgos, möta våld med våld. Mean har äfven talat om Götha kanal under diskussionen i denna sak. Jagtror ej det vore någon vinst, att omlasta och transportera varor på kanalfartyg, för att undvika Öresund. Isål dant fall vill jag erinra om sådana afgifter, som till: Båtgillet i Götheborg och tolagen i Mem, m. m.! Afven har blifvit yttradt, att svenska Kensuln i Helsingör redan gjort föreställningar mot prejeri, i afseende på sundska tullen. Jag har visserligen hört det och att samma föreställningar blifvit med hån besvarade då man yttrat stt aToldkammeret inlader sig ej paa slige Indsigelser. Om Ständerna ej gemensamt, lika enigt som Borgareståndet, då frågan här första gången förevar, uttrycka sin missbelåtenhet med uppbörden af Öresunds-tullen, tror jag, stt till och med våra konservative äfven i denna del låta allting förblifva i det kära stationära. Hr Petr6: cEhuruväl nuvarande chefen för för-! valtningern för några dagar sedan på Riddarhuset förklarade, att on del af den större flottan kunde snart nog komma att beköfvas för att dermed göra sraftiga demoustrationer i anledning af det ämne, hvsrom Hr Schartaus motion bandlar, kan jag dock, Jå detta yttrande endast efsett att bereda högre anslag åt fjerde hufvudtiteln, icke deraf bemta någon anledning att med Hr Wijk ingå i någon undersökning om möjligheten af en krigsförklaring mot an nabostat och ej heller uti bedömandet af Danmarks beroende af England. I detlogiska sammanhanget af Hr Wijks yttrende har jag förmärkt nå-; son brist. Hr Wijk har nemligen omtsist, att UtI skottet ingått i ganska noggrann undersökning om let i motionen anmärkta felaktiga förhållande och; Oo illegt att Utskottet äfven hoppats att kunna föreslå li innat resultat, än det som i betänkandet innehåles; men Hr Wijk har, åtminstone efter mitt be, grepp, ej kuunst nöjaktigt förklara, hvarföre Utskotet icke destomindre stadnat vid detlakoniska svar, P iom Utskottet lemnat i en fråga af den allmänna P vigt, att hela Borgareståndet instämt i den väckta s motionen, samt för hvilken följaktligen äfven Hr e Wijk sjelf måste anses hafva i förstone nitälskat.! Det har derföre förekommit mig oväntadt, att en . iksvigtig angelägenhet, som eger understöd af et ! 8lt riksstånd, skulle röna så ringa sympathi hos 8 le andra Stånden, att då fråga endast är om åtnjun ande af folkrättens fordringar samt att till de di-;, ,lomatiska förhandlingarne härutinnan lägga vigten , f ott helt folks genom representationen uttalade inskan, just det Utskott, som blifvit tillsatt för ast ramställa förslag till önskningsadressen, ej skulle) å inna en såden motion värd så mycken uppmärkvi amhet, att den ens kunde föranleda framställandet q ill Kongl. Maj:t af Ständernas förhoppningar. Detta N örbållande ger mig ock anledning förklara, det jag, om instämt i den väckta motionen, anser denna ) åga ännu vara af den vigtiga beskaffenhet, att den Se wlan mL. 24 rr AT 48 AF TT. AR St fr a mn m mm LA Loo -—AA SM AA FO MMw. MH AA Må mm mm AA mm PJ