Aftonbladet – 29 juni 1840, sida 1

Ekonomiutskottet och Rikets Stånder i allmänhet skola grunda en sådan tacksägelsesdress blott på barns egen enskilda uppgift såsom representant. För öfrigt bestred han Friherre Cederströms yttrande, stt det icke angår Exonomiuiskotiet, hvad isom blifvit afbendladt och afslutadt vid traktaten Fr Kiel. Han föreställde sig deremot, stt det på det bögsta angår både Ekovomiutskottet och Rikats Ständer i allmänhet, som nödgas grunda sitt omdöme om, hvad som är att göra, på hvad som lär gjord. Grafven hade ingslunds, såsom en Talare oräst uppfattat, bans yttrande, begärt en undersökning om hvilka underlåtenboter vid denna traktat egt rum. Han trodde, det vore blowt hans vördsamma begäran, att Ezonomiutskotiot vid äserremissen behsgade fästa ew synnerligt afseende på förhållandet och ordställnipgen uti traktaten i Kiel, samt jemväl, så vida det står i Uiskottets makt, hvilken han erkände vara ganska begränsad inom vår representation, — der beklagligtvis Ministeren icka har äållggavde att gå folkrepresentationen tillhanda med svar på speciella frågor, som till Minig:gren kunna fromställas, — söka underrätta sig om, hvilka hinder kunnat ligga i vägen för denna fråges förmånliga afgörando vid detta ti:lfälle, då vi bestämdt hade en afgjord vapeniycka och troddes uppröra vilkoren till landeig föracel, samt hyad i traiteten kan förekomma, som kunnat lemna anledning för danska regeringen avt förfara, sösom nu sker, så ati svenska medborgare och sveoska haudein beskattss med tullafgifter, som äro ö å 6 gånger hösre, än de förut varit. Hr Hjerta, Lars: Jaig anhåller om Ståndets Ööfverseende, för det jag ännu en gång besvärsv med ett anförande i detta ämne; men då min första framställning möjligen kan hafva förarledt den utsträckning, som diskussionen sedermera oe hållit, anser jag för min piigt, att deltaga i da reservationer, som blifvit gjorda emot des af en värd Talare Hr Lsagerhjelm vid mitt yttrande fogade tillägg, att Riksens Ständer måtte hos Kong!. Maj:t anhålla om sådane ätgärder, att uppbörden af Öresundska tullen möjligen kunde helt och håilet upphöra. Föregående Talare hafva redan upplyst, att denna tull grundar sig på traktaten, och jag tror, att måbända rätta sättet, att vinna inte: af alltsammans, vore, alt sträcka sina fordringar för långt, samt, att den första pligten af all: är, att sjelf visa loyau!, då man vi!l njuta rättvisa af andra.p Lemnadge derhän, huruvida det skulle leda till sakens ferma och skyndsama behandling, att, såsom en Talare föreslagit, Ekonomiutskottet skulle ingå i undersökning om de förhållanden, som vållat, att vid traktaten i Kiel detta ärende blifvit lemnadt in statu quo. Han trodde, att det endast skulle draga ui på tiden. Hufvudsaken vore, att den delen, som angår uppbördens fortfarande utöfver traktaterna, måtte varda skyndsamt och kraftigt afbjeipt. Hr Resenblad bade redan närmnt några anlednipgar, hvarföre dessa missbruk vid uppbörden af Öresundska tullen kunnat uppkoraoma, nämligen att konsulerne sjelfve haft större vinst, ju högre afgilterne debiterades, och såsom ett skäl, hvarföre denna sak icke förr blifvit beifrad af regeringen, andragit, att Kommersekollegium varit i fullkomlig okunnighet derom ända till år 4838, just derföre, att konsulerne af nämnde skäl underlåtit att anmäla förhållandet. Såsom ott tillägg till den värde Talarens anförande, tog han (Hr H.) sig friheten fåsta uppmärksambet derpå, att Kongl. svröska regeriogen har ännu en annan autoritet i Danmarr, Lås g4n den svenska diplomatiska beskickningen. Utan tvifvel är nu förhållandet med Öresundska tullen det vigtigaste, som denna beskickning kan hafva att bovska, och den kurde icke heller gerna vara i okunnighet om, att förhållandet med konsulerne var sådapt, som nu blifvit uppgifvet. Det står då derhän, huruvida svenska Beskickningen kan ans:s fullkomligen urtäktad för sin uraktiåtenhet, då den visat sig antingen icke ens känna den trektat, som låg till grund för Öresuadska tullen, eller också under loppet affiere år underlåtit att skänka den ringaste uppmärksemhet åt hved dervid tilldragit sig samt till tin te gering inberätta förhållandet. Hr Rosenblad: Det vore hvarkon till svenska Beskickningen i Köpenhamn eller något anust svenskt embetsverk, som Öresundska tullräkninger ingå, utan de böra aflomnas till vederbörande godsegare eler deras kommissionärer, och när aldrig nägon godsegere eller akeppsredare anfört klagomål, så mäste berörde Bsskickning och embetzverken, scm icke hafva sin station vid tullboden i Helsingör, vara i fullkomlig okunnighet om, att klagomål kunde rättmätigt derstädes göres, I afseende på den obekantskep, som man här yttrat om de gjorda förhandlingarne, nämnde han, att det utlåtande, som i frågan blifvit afeifver ef Kommerskol!egium och hvarpå den ef Korgl. Svenska regeringen tiil den Kong!. Danska sfgifna reklamation hufvudsakligen sig grundar, varit införd i en s!lmänt läst Svensk tidning, ehuru utan de ätföljande bilsgorna. Serskild är sjelfva Svenska memoiren med alla bilsgor tryckt på Fransyska, och måhända vore det ej olämpligt, om Uiskottet f:smställde den önskon, att Kongl. Moj:t ville låta snbefalla dess tryckning in extenso på Svensko, så att Svenska allmänheten kunde erhålla ful: sakkännedom. Fredsiraktaten i Kiel åter, hade med denna fråga ictet ennat att göra, än att den stadfåster de föregående traktaterne i Jönköping samt Freedriksborg och Stockholm i allt som icke uttryckligen nämnes, och således gälla da cAmla datinulatiararna i danna fråge Mat