Aftonbladet – 23 juni 1840, sida 3

Det stora industrisällskapet. I Brössel upptäcktes för icke iänge sedan ett förnämt, oserhördt indussrisällskep, som någon tid kringrest på kontinenten med falska, på Glym Komp. i London ställda kroditbref, och medelst dessa plundrat åtskilliga betydande bankirer i Brusgel, Aachen, Köln, Koblenz, Genue, Turin, Rom och andra ställen. Sällskapet bestod af 44 iedamöter, och engelska tidningen The Times offentliggör dersf namnen på de fleste, nämilgen: markis de Burbel, anförare för sällskapet; baron Louis dAgenson, son till den neapolitanska generalen och franska pären (reste under namnet Castel); Pipe från Londonr, reste under namna af Procuratora Dr Colson; Cunningham Graham från Gartmore i Skottland, länge bosatt i Florens, hans son, Alexander Graham, under namn Nicholson, och hans rsåg, Allen Bogle, hufvudman för handelshuset Bogie, Kerridge Komp. i Florens; Freppa, Itadlensare, egare till en handel med kuriositeter i Fiorens:; grefve de Praindry, som äfven bedrog sina karsrater och i Triest skiljdes vid dem, sedan kan tillgripit 2000 f; Perry, äfven kallad Irreland elier Field, kopparstickare från London; Marie, dGArgensons mätress, under namnet grefvinman de Vandoc; fru Pipe, urder maren madame Lenoi eller Mauberg. Första upptäckten skedde af en Hr Agiå i AntWwerpen, vid ett tillfälle, då Perry presenterade ett 1 Brussel af Hr Engler redan till en del liqvideradt kreditbref, som förekom Hr Agit misstänkt. Parry arresterades genast och bekänds allt. Han hade, på Burbels uppmaning, fabricerat 205 falska kreditbref; bedrägeriet kade icke fortsatts så länge, men de upptagna summorna bestego sig redan till 9000 L. Ett utdrag af ett bref frän Burbel till dArgenson, daterad: Nissa den 44 April, lyder såluada: Min kära Ludvig! Allt går bra; den cgamle Graham är mycket belåter med våra bref coch säger, att de nödvändigt måste blifva accepaterade; allt är säkert och visar sig för mig i coueleur de rose. Paindry har gifvit sig bort. Han eår en skurk. Bedreg mig, för Guds skull, icke du, utan hjelp mig att bringa tillsammans en liten förmögenket. Alexander tror jag icke heller; adu är den ende, som blir mig öfrlg; jag besvär edig på mina knän, rädda mig och mina barn från eelände.r