timman, då det preussiska fäderneslandet åt grafvens tysta lugn skulle öfverlemna den ärekrönte herrskare, som 1 43 år, under stormiga och lyckliga tider, varit dess trogne herden — — cEn djup rörelse berrskade biand de församlade, i synnerhet i det ögonblick, då de höge sörjande omfamnade hvarandra och uttryckte sin sorg medelst tårar och snyltningar. — — uVädret var fullkomligen lugnat; ingen gas upplyste gatorna; en lätt, med moln omhöljd måne utbredde ett elegiskt och dunkelt sken; de oräkneliga folkmassorna iakttogo en rörande tystnad. En rörlig spulier af Gardes du Corps och Ulaner höll den breda vägen fri; hästar och vagnar rörde sig, på denna, med ingen stenläggning försedda väg, utan buller, och de få facklorna upplyste så mycket mera magiskt de tätt sammanböjda trädspetsarne.n Det lärer vara af egen drift, som allas vår vän, Hr öfverceremonimästaren och chefen för statstidningen, lemnar sin publik en så ojemnförligt underhållande läsning. —H NN ——