Aftonbladet – 18 juni 1840, sida 2

STOCKHOLM den 18 Juni. Med de på förmiddagen ankomna utländska I poster erhöllos tidningar från Konstantinopel af den 20 Mej, från Paris af den 7, från London (af den 9, samt från Hamburg den 49 dennes. FRANKRIKE. Kamrarnes sessioner under den 3 till och med den 7 Juni erbjuda ingenting af intressa. En blick i det inre af konsefjen öppnades imedlertid den 6, då Hr L Herbette, såsom ett prof på enigheten mellan regeringsledamöierne, berättade att, medan konseljpresidenten som nitfullast arbetade för Remillys proposition, skref Hr Jaubert ett bref till en deputerad, med önskan, att nämnde proposition måtte begrafvas eller qväfvas. Hr Jaubert tog fasligt illa vid sig öfver det opassande att citera ett enskildt bref, och sökte förklara dess innehåll så, att Hr Jaubert tyckt, att kamrarne alltför länge sysselsatt sig med de moraliska intressena, och önskade att de en gång ville företaga de materiella, hvilka lågo honom, såsom minister för allmänna arbeten, närmast om hjertat, samt att för öfrigt Hr Thiers alldeles icke vore så benägen för oftanämnde förslag, som det ville synas. General Bertrand har nu erbjudit staden Paris den necessär, Napoleon, vid afresan från Fontainebleau till Elba, skänkte generalen, och hvilken kejsaren vanligen under fältiågen begagnat. Staden har antagit tillbudet och necessären kommer att förvaras på Hotel de Ville. En mängd utnämningar af prefekter och underprefekter har skett, men de flesta bestå i förflyttningar. Det bref, hvari Josef Napoleon erbjöd gene. ral Clauzel de 2 millionerna för Napoleons garde och minnesvård, har följande lydelse: a— — Jag vet icke, buruvida det varit er bekant, att kejsaren 4815 öfverlemnade mig flera millioner statspapper och anvisningar, tillhörande hans civillista, samt dessutom dagen före sin afresa till Malmaison 4 millioner i guld till tjenstgörande kamreraren Hr Perregaux, associe i huset Lafitte. Då vi ankommit till Rochefort och beslutit att på serskilda fartyg öfvergå till Amerika, önskade han att jag ej måtte afsegla förr, än jag erfarit att han undgått Engelska eskaderns vaksamhet. Jag frågade honom då rörande användande af de 6 millioner statspapper, dem jag deponerat hos min svåger Herr Clary. aJag hoppas, svarade han, watt vi mötas i Amerika; men skulle det vara skrifvet ,att vi först i en annan verld återse hvarandra, nå väl, då må du använda dem så, som du tror att jag skulle hafva användt dem, om jag vore i ditt ställe och du i mitt., Öfver de fyra millioner i guld, öfver hvilka han visade mig recipisse, har han i sitt testamente förurdnat; de 6 millioner statspapper undgingo polisens vaksamhet; inneslutna i en kassakista, nedgräfdes de af Hr Clary och hans trogna sekreterare, och återställdes till mig i London 4832 vid min första återkomst från Amerika. Ölver en betydlig del af dessa fonder — de äro ställda till innehafvaren — har jag disponerat enligt kejsarens förmodade egna afsigter, och 4 millioner återstå. Min bror Lucian mottog direkte från kejsaren 2 millioner af civillistan. Af de 4 millioner, öfver hvilka jag kan disponera, bestämmer jag 4 million för den ädla återstoden af kejserlign gardet, och 4 million till fyllnad i hvad er kommission bar föreslagit utöfver den fordrade krediten, öfvertygad att Napoleon i mitt s.älle tänkt och gjort bvad jag nu gör, ban som så väl viste att guldet ändock är de fattigas svett och de tappras blod. Mötas vi i en annan verld, skall Napoleon säkert gilla det sätt, på hvilket jag sökt motsvara hans förtroende. Jag räknar på att ni, Hr Marskalk, på ett passande sätt framställer min innerliga tillgifvenhet för det land, hvars sympatier för den man, jag af alla högst älskat, på det högsta rört mig. — — Biand de tal, som höllos i Deputerade kammaren vid öfverläggningen om regeringens proposition i afseende på hemförandet af Napoleons aska, anse vi nedanstående, af den berömde Lamartine, förtjena att meddelas. Det innebåller reflexioner, väl värda att begrundas af de för krigsära så känsligeFransmännen, och visar, att det allmänna rus af enthusiasm, som förslaget väckte, ej hindrat skalden att med lugn och sans behandla saken, aBevara mig Gud — yttrade han — att jag skullo vilja tadla regeringens beslut, som motsvsrar landets ädla instinkt, eller den konurgsliga tanka, som återkallar den store fältherrens lemningar ur landsflykten. Mina ögon bafva skådat Themistokles graf; man återkallade äfven honom från landsflykten, för att anvisa honom sin hviloplats vid hafsstranden geni emot Sslamis; jag välsignade derför Athens genius. Men jag skulle icke hafva ansett det såsom en olycka för Napoleons minne, om hans öde velat, att han ännu någon tid hvilat under S:t Helenas tårpilar. De gamle läto någon tid förflyta emellan hjeltens död och efterverldens dom. Historiens dom är lika opartisk som säker, och förbliver orygglig. Måbända är denna aska ännuicke nog slocknad, för att beröras. Rättvisan vinner renem väntan aoch vvktat och den offantlisva tack.