Aftonbladet – 17 juni 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: Den unga prinsessan Maria, af Huset Darmsladt, Ryska Storfurstens fästmö, lär vara ettverkligt litet underverk i alla möjliga egenskaper. Perioden af prinsessans ungdomsbildning nalkas sin fulländI niog och konfismationsundesryisningen föra öfvergången till Ryska kyrkan, jemte studerandet af Ryska språket och litteraturen. Prinsessan har,. heter det i ett bref från Darmstadt i Allg. Zeitung, apjutit en högst ellsidig bildning. Grunddraget i I prinsessans karakter är denna fina sjilfullhet (GeiI stigkeit) gom i förening med en framstående Tysk Isinnighet (Sinrigkeit) och godbjertephet samt mycIket skarpt förstånd visar sig såsom det sköna resultatet af en omfattande naturenlig uppfostrar. Prinsessan är en god Eagelska och Fransyska, hbved Iepråken beträffar, ty hennes tänkesätt äro Tyska 1 (de måtte väl med tiden blifva Ryske.) Hon speIlar mästerligt och sjunger skönt. För historien visar hon förkärlek. I folkens litteratur vördar hon, jemte den ädlaste själsnjutning, förberrligandet af hvarje nations anda. Hon älskar och vördar konsterna, ritar sjelf förträffligt, och har till och med i raderingar afligt prof på sin kopparstickarekonst. Med dessa föreiräden eger hon äfven en smärt, herrlig gestalt, sköaa ögon, rika blonda lockar och den renaste hy. Mycket är att beklaga, att ännu ingen målare kunnat träffa hennes porträtt likt; än mindre tillfredsställa de hittills utkomna lithogrefierna. fo Den 4 dennes öfverlemnade General Berltrand, vid en högtidlig audiens i thronsalen, till konung Ludvig Filip, i närvaro af hertigen af Namour-s och de högre dignitärerne, Napolcons värja, som kejsaren burit i slaget vid Austerlitz, jemte 2:ne par pistoler, som tillhört hans sadelmundering, det svärd kejsaren bar på Mojfältet och en dolk, I som blifvit af Påfven förärad åt stormästeren för Maltesorriddarne Lavalette. Napoleons värja, som I var nedlagd på hans dödssäng, räddades undan Eagelsmännens händer på så sätt, att general Bartrand utbytte den mot sin egen. Dess fäste är enkelt, men af massivt guld, belagdt med trenne antika medaljer, föreställande de tre största härförare före Napoleon, nemligen Alexender, Hannibal och Ce:ar; på klingan läsas orden: cAusterlitz 2 Decembre 4805,. Pistolerna voro af rikt och dyrbart srbete. Dt svärd kejsaren bar på Mejfältet hade tillhört Johan Sobieski. — General Birtrand höll! vid tillfället ett tal, som af Ludvig Filip besvarades. — Vapnen komma att förvaras i skattkammaren tills Napoleons stoft återkommer från S:t Helena, då de, jemte detsamma skola nedsättasi hans graf. Man är nu sysselsatt i Paris med tillverkningen af den likkista, som på St Helena skall emottaga de jordiska qvarlemningarna af Napoleon. Denna likkists, värdig det stoft den skall innesluta, är af messivt ebenholz och af rena antika former. Dess dimension äro så tilltagna, att bistan kan innesuta den primitiva likkistsn, som sålunda ej behöfver undergå någon förändring. Bårpellen är af sammet, öfversådd med bin, broderade i guld, och oMgifeen med en hermelinsbård.. U:om denna är ett praktfulit löfverksbroderi, hveri kejsarens namnchiffer på vissa distanser är inflätad. I hörnen äro örnar i guld, med den kejserliga kronan. — Ett notabelt dödsfall har inträffat inom den musikaliska verlden. Nicolo Paganini, som en lång tid gått och gält för Europas förste violinspelare, är icke mer. Han efled ef:er ett längre sjukdomsoch mattighets-tillstånd i Nizza den 27 sisti. Maj. Hans lik balsemerades, och skulle föras till hans fådernestad Genua. Arfvingena till hans betydliga förmögenhet och ryktbara namn är hans son, en gosse om 414 ärs ålder. — Bland 44 anklagade, som den 22 April blifvit icställda för polisdomstolen i London, befunno sig 42 qvinnor, som man under natten funnit öfverlastado och sanslösa på gatorna. Flere af: dem hade legat midt på vägen, så att de sväfvat i ögonblicklig fara att blifva öfverkörda, fyra hade hunnit den ansenliga åldern af 82, 79, 71 och 67 år; fem hade varit gifta och fordom befunnit sig i ganska aktningsvärda förhållanden; en annan var enka efter en Hr Bauis, som år 4810 var sheriff i London. En del af sällskapet blefvo plikfällda, de öfrige erhöllo varningar. Här behöfdes sannerligen en pater Mathew! Z Från Skien i Norge skrifves af den 4 Juni: lI förra veckan inträffade den sorgliga händelsen, att båtföraren Hans Albertsson från Brevig, på en fart från Laurvig till sitt hemvist, midt på dagen af storm blef kastad mot ett skär, hvaremot båten ögonblickligen sönderslogs, och ban sjelf blef ett rof för böljorna. Hans dräng, den ende, som medföljde, räddade sig dock derigenom, att han, i detsamma ögonlicket båten stötte emot, sprong upp på klippan, bvarifrån han blef vittne till sin husbondes långvariga dödskamp. I tre dagar förblef denne, endast 44:årige yvgling utan mst, dricka och tak öfver hufvudet, på det kala skäret, hvarifrån hen förgäfves utsände förtviflade nödrop till förbiseglande fartyg och båtar, hvilkas manskap — såsom vi vilje hoppas — hvarken bemärkte hans rop eller vinkar. Azndtligen förde bändelsen en fiskare till skäret och denne räddade den nästan ifrånsigkomne ynglingen och förde honom i land, SENTENSER POSTSCRIPTUM. Uti Presteståndets plenum för 1 dag före. kom bland annat KonstitutionsUtskottets betänLanda mad fäörelar till RPikedagarnac hållande