Aftonbladet – 17 juni 1840, sida 2

b AUTUe id aAUFTLL dt 3 vUula rele via pe åt denna uppsats, och skall närmare söka underrättelse om hvad deruti omförmäles. OM FOLKUPPLYSNING I SVERGE. Tredje Artikeln. Vederläggning af de svåraste gravamina, som ljusets fiender hafva att anföra emot den nya folkskolan. Dessa med flera fördelar af folkupplysningens allmännare utbredande kunde citeras och, om: så fordrades i ordentligt system uppställas. Af de olägenheter, hvilka dess bestridare förespegla, känna vi deremot ingen, som ej på blotta! det allmänna förnuftets ständpunkt låter vederlägga sig. Ty hvad är det aldra farligaste som folkupplysningens motståndare kunna anföra? Jo, eldsvåda af sjusets ovarsamma behandlande. Hvarföre har det då icke redan tagit eld i samhället af den upplysning, som finnes, och samma korrektiver eller brandredskap har man ju att använda för folkupplysningen, som för herreupplysningen, nemligen lärare, eller sådana som redan vant sig att med försigtighet umgås med elden. Och om älven ej sjelfva folkskolan skulle kunna bestå sig med så säkra eldväktare (skollärare), så finns ju ändå i hvar församling, i hvart pastorat, minst en, oftast två, stundom tre till fem lagliga, dokumenterade och djupt examinerade brandvakter, nemligen presterna, skulle de icke kunna hålla styr på den befarade elden? Hvad hindrar att de oftare infunne sig i folkskolan, att de hvar vecka visade sig der en gång och lärde om all upplysnings rätta! art och beskaffenhet, som är att leda menniskan till ödmjukhet och förnöjsamhet, i stället för trotsighet och uppror. Har upplysningen skadat, till exempel dem af allmogen som varit vid riksdagarna, hvilket affolkupplysningens bestridare serskildt anföres som exempel, så har det skett just af uraktlåtenhet hos nämnde brand-! vakter och af falsk öfvertygelse hos de upplysta om beskaffenheten och naturen af den upp-, lysning, hvilken de emottagit. Att presterne, under förutsättande af en allmännare spridd folkutbildning, skulle vid ett eller annat tillfälle få mera alt göra, är väl möjligt. Men de hafva . icke heller för sin beqvämlighets skull egnat sig åt prestkallet, ej heller är det för deras skull, utan för folkets skull, som staten gjort. omkostnader för prestbildning ? Meningen är ju i att presterne skola beljena folket med ljus, och 4 städse vaka, att det icke ovarsamt begagnas.. Och göra presterne i detta fall sin skyldighet, i så frågas: ahvad fara af folkupplysningen?, — 4 Argumenten, som hemtas af fruktad ahalfbildning, lärdomsraseri, uppväckt lust för cadvo-! katur, trätor och väsen, böjelse att cmönstra sin konung) kanske också biskop och öfrige lärare, äro i sig sjelfva så enfaldiga, sås S I r r je C e l tvärtemot allt sundt förnuft, , och stödja sig på så inbitna aristokratiska eller hierarkiska tänkesält, de äro ock förut så mycket omrörda, att de visst icke ännu en gång förtjena att upptagas till vederläggning. Elfterföljande tillägg kun-) na vi likväl icke afhålla oss ifrån: tro väl de herrar, som talat ur denna grötmyndiga barbariska medeltidston, som framkastat dessa ord!j utan mening om farligheten, förderfligheten och !s riksvådligheten af allmogens upplysning, att det f är möjligt för en menniska, äfven utan upplys-y ning, blott begåfvad med en odödlig själ, med förnuft och fri vilja (se 4435 frågan i Svebilii allmänt antagna förklaring öfver Luthers kate-q ches,) att afhålla sig ifrån omdömen och tankar a öfver allt som förekommer henne, ehvad det är 4 personer eller ting? Och anlitas icke till och lj, med denna farliga förmåga rätt ofta i samhäl-j let, under mycket lagliga former? Väljes icke konungen sjelf, al tolket? Huru skulle detlq kunna ske, om han icke mönstrades, om folket), icke gjorde sig begrepp om hans goda eller för-q derfliga egenskaper? Och herrar pastorer ochg d f komministrar sedan, de mönstras ju äfven först af sina åhörare, innan de kunna blitva deras Iedare, för att sedan i sin ordning och bland sigla utmönstra en biskop? Alla embetsmän mönp strades således i sjelfva verket af folket, långt förr än någon folkskola ens påtänktes, och det !p al en helt naturlig orsak, emedan folket har p förstånd att mönstra. Men mönstra är här detsamma som döma, och förstånd detsamma k som omdömesförmåga. Vore nu herrar folkupplysnings-neologer konseqventa och sjelfva i ji någon mån upplysta, så skulle de tvertom ifra! för folkupplysningen, på det att den politiska mönstringsrätt, som folket för närvarande de facfo utöfvar, icke måtte missbrukas och missledas! bi af det politiska mörker, i hvilket folket för när .!m varande lefver, eller också skulle de påstå, att k den knapphändiga kunskap, hvilken allmogen at sina lärare inhemtar ur katechesen, d. v. s. det religiösa ljuset blott och bart såsom sådant är en illräcklig ledstjerna äfven i politiska angelägenheter; men hvartill tjena då herrarnes egen ! bildning och vidsträcktare upplysning, bvartill! ljena akademier, skolor, gymnasier och många ki andra, hittills för nödiga ansedda verldsliga bildir inne naeft:4. 49 Mafarantan Af lIlansAa mnndanr 2. ve 12