Aftonbladet – 3 juni 1840, sida 2

kans afgifterne, hvilka alla förhöjningar uppgå till icke mindre än 760 377, hvilka med afdrag af ofvannämnde 14,720 lemna såsom resultat af den befarade sparsamheten en förhöjning al 745 658 Rdr, hvilka dock slutligen finnas reducerade ull endast 93,374. Nu vänder man sig naturligtvis till källan, hvarutar alla dessa utgifier skola hemtas, och en tabell öfver Statsverkets inkomster utvisar en af ordinarie och extra ordinarie inkomster påräkrad tillgång af 9,464.600 Rdr. 4835 års Siänder funno ieke mer än 8,553,000 och Kongl. M ja har i sin nådiga proposition icke trott landet tåta vid mer än 9029,850; men det höglofl. Statsuskotiet har dock ansett landet böra betala ännu 434 750 Rdr. Denna oförmodade tillgång finnes vara foörnämligast beräknad af sådana Statsint:ader, som uigå wuld eller beräknas efter spspnemål. Af meåelpriset under de beräknade 5 åren synes visserligen att denna inkomstkälla olyckligtvis förökas, Imen denna förökning är just det talande beviset på landets nöd; ty den har tillkommit genom förhöjda markegåogspriser, denna förhöjning åter härleder sig från brist på spannemål, denna är en följd af missvexter och den stora hopen sf nä:ingslösa mådlemmar. Vill man på sådana tillgångar grunda en säker inkomstberäkning så måste man först och främst förutsätta, att tillståadet i vårt land skall förblifva lika olyckligt som det var under dessa 5 åren, att vår Herre ännu längre skall hälla sin straffande hand öfver oss, att vi icke hsfva rätt att hoppas bättre tider. Men häraf skulle också föja den omständigheten, att ju dyrare man måste betala sitt lifsuppehälle, det vill säza, ju mindre man har ef lifvets första och nödvändigaste behof, desto mera är man i stånd att betala förhöjde skattebidrag. Ansåg derföre allt som vore beräknmadt på förhöjning af spanmålsanslag och måaga andra förhöjningar, af hvilka utgifterna icke med säkerhet kunde beräknas, böra utgå ur beräkningen, och yrkede återremiss af statsregleringen i dess belbet, för att på mera antagliga och säkra grunder beräkna, eller, hvad rådligast torde vara, nedsätta de förhöjda utgifterna. Kontraktsprosten Gurmelius hade åeremot efter genomläsningen af betänkandet kommit till den öfvertygelsen, att Utskottet i allmänhet ej annorlunda kunnat förfara, än det gjort. Utskottets förfarande syntes bonom merändels utmärkt al klokhet och måtta. Kunde ej annat än godkänna den grundsats, som synes hafva föresväfvat Utskottet, att nemligeu med varsamhet och måita gå till väga vid incskränkningars beslutande, men beklagade blott, att den i tillämpniogsn ej öfverallt blifvit följd. Utskottet hade nemligen nekat anslag, äfven der det vore alldeles pålsgligt att arbetena ej med nu varande twillgåvgar kunde bestridas, samt ej eller skytt att göra förslag om förändringar, hvilka det likväl ej tillbört SiatsUtskottet att afgifva, utan, ef:er Talar ens förmenande, Allmänna Besvärsoch EkonomiUiskottet. Professor Geijer: Man säger med rätte, att en god regering också är en regering för godt köp. Deraf följer likväl ej, hvarken ast en såvan regering betalar eller betalas illa; ej heller kan alhid sjelfva siffran af statsutgifterna i detta sfs:ende vara fullt bevisande. Det finnes länder, der hvad jag ville kalla den extra statsreyleringen är den dyraste, d. v. s., en mängd utgifier, som aldrig synas i budgeten, men dock verkligen utgöra en ganska stor del deraf, och äro bördor, som betunga det allmänna. Sådant inträffar t. (x. der en mängd servituter, utsn att ega formen af egentlig beskattning, belssta jordbruket, der embetsmän äro så illa lönta att de måste lefva på sportlar, der jedministratiosen är så invecklad, att den öfverallt utsättes för förlusten både af tid och penningar. Jag skulle anse det sifferbelopp, som höjde Sveriges budget rasd borttagande af dessa kostsamma accedentier för en verklig hushållning. Både allmänna och enskilda exempel viss, att ej vidskbet i utgift, utan väl beräknad utgift är verklig ekonomi. Jeg skulle helsa med glädje en förandring i styrelsoverke:, som kunde närma oss dertill, och jag har äfven gifvit min rös: till införandet af depertementalstyrelsen, i hopp att den vore ett steg till målet, ehu:u jsg alltför väl inser, att den måste modifieras efier svenska förhållanden. Din har af ålder ej för dem varit främmande, och eburu jag ej önskar uppbäfvandet af våra kollegier, måste jag likväl anmärka, att den ställning af oberoeade de aniagit, till denna grad egenwigen deterar sig från vår så kallade frihetstid. — Men en reform af styrelseverket i den anda jag bär antydt, är både ett stort och kan ej annat än tillika vara eit långsamt verk. Äfven för interimstiliståndet och för öfvergången, hvilka, om Kong!. Moj:t sanktionerar införandet af departementalfördelvingen, troligen successivt sedermera komma att sysselsätta mer än ett representationens sammanträde, måste omsorg dregas. Till allt hvad närmast i detta afseende fordras, är jag beredd att med min röst bidraga. Och må den önskan, det hopp tillåtas mig, att StatsUtskot:ets majoritet — i synnerhet sådan den i sitt sist utdelade betänkande visar sig blifva — må alutligen bilda en kärna i denna riksdeg, hvilken eljest hotar att sönderryckas från olika håll i olika riktningar. Kontraktsprosten Hallbeck ansåg en uppenbar motsägelse ligga uti de motiver, som legat tili grund för Uiskottews afstyrkande af förböjda löneansleg inom styrelseverken. Utskottet mecgaf väl, att i embetsverkens nu varande skick anledning fö:efinnes till begäran af någon förhöjning uti deras stater, men kom derifrån till det oväntade beslut, att tidpunkten nu ej vore inne att för sådena embetsverk tillstyrka ökade anelag, emedan en förändrad reglering i dessa embetsverk vore att förvänta, Men borde hsfva väntat en helt: annan konklusion. Ty hade nödvändigheten af nya ansieg för dem i deras nu varande skick blifvit medgifven, så vore det en motsägelse att med förbiseende deraf uppgöra en regle:icg för en blifvarde tingens ordning, hvilken ännu ej inträdt och hva:s behbof ännu ej äro kända. Biszop Hcurlin instämde i de at Hrr Dedren, Björkman och Stenhammar vid utlåtande! atgiine eservationer ) — men tillade följande tvenne 2nNm ävsknincarv: dom emAa. det mirdre välhelärtta der.