gen at Ofveriygelse, att detta försvar icke varit behöfligt inför dem, som känna honom och hans grundsatser, hos de andra har han förmodligen förutsatt så mycken rättsinnighet, att dö ej gerna grunda sitt omdöme på lösa och anonyma tillvitelser. BLANDADE ÄMNEN: (Insändt.) Några ord om akademiens för de fria konslernas exposition år 1840. (Slut från gårdagsbl.) Hr Stäck skulle Ref. af denna afhendliug vilja anse för en af våra bättre lofvarde talanger och tillika en af de fliigaste. Hans taflor äro visserligen icke jerongoda, men röja alla en väl tänkt komposition och ett rent konstsinne. Landskapet i Småland, segelbåten i Skurusundset och vyen af Lund äro alla al en verklig psetisk hbälleing, en egenskap, som i mer eller mindre grad igenfinnes i alla denne artists taflor, Hr: Köhler bar råkat på ett högst olyckligt mapr i bekandlingen af koloriter; fåfängt försöker han att öfrertyga sig och andre, att denna echaufferade ansigtsfärg är nsturlig; fula armar och händer, smutsfärgade hendskar fullända obehaget af det hela, och likväl har man fordom sett saker af deono unge konstnär, som visar, att han förmir åstadkoroma helt annat Han har lånad sina färger från medeltidens klostermålningar; de kunna sägas. representera ett slags romanticism i koloriten. Det ser ut som det af fröken Mathilda Rotkirch målade porträtt fått plets utmed Hr Köhlers taflor, enkom för att bekräfta sannisgen af de amrmsärkningar, som mot dessa blifvit gjorda. Hannes kolorit är ren, smältande och flärdfri, kanske rågot prålig i dreperierna; teckningen vacker; hon intar onekligen ett af de första rummen bland de konstälskare, som med sina bidrag velat illustrera akademiens exposition. He Limnells vackra 2quareller lemna ett sarnt åskådligt begrepp om det höga och storartade i den Göshiska arkitekturen och framställa den åldrige kontnären såsom em värdig elev af den store Desprös, hvars behandling af dekorationsmålningen blifvit af en nyare tidg smek försmådd. Hr v. Wrights foglar och fiskar förtjena Joford i afseende på den omsorg, som blifvit lemnad åt det minutiösa i efterbildningen af fjädrar och fjäll, semt keloriten, men de äro ej konstproduktör i högre mening, d. v. s. hos dem saknes lif och handling, hvarföre de endast äro att anse såsom vetenskapliga teckoingar. Hr Julins porträtt af P:ofessor Way är i högsta grad lyckadt, bvad likhet och kole:it beträffa, och af mycken fini i utförandet. Rörande Hr Södermarks porträtter är allmänna rösten så enhällig, att est tillägg vore öfve:flödigt; men det omdömet att He S!. Georges porträtt skulle äga företrädet, kan man icke med godt samvete underskrifva. Teinten är för mycket Jjus och för mycket gult; måkäxrda sinter teflan i för stark dag. Hr Hedengrens porträtt är ovedersägligen mästerstycket i denna samling; der finnes allt hvad man vil! önska af ett porträtt: likhet, färgten, patur, med två ord: det lefver. Näst detta ville man gifva priset åt fru St. Georges, lugnt, värdigt, behagligt. Met N:o 44 skulle kunna göras en och e2nkan liten ammärkning, också frapperar det minst, oektadt rikdamon på accesseirer. I Hr Plogsmars tsfla år Judas sorti bäst lyckad; kompositionen är i Poussins stil och förråder bekantskap med och studium af de garala mästarne. Hr Wellerlings bataljstycte i saquarell ville man, i afseende på kompositionen, gifva priset i denna genre. Den har lif och gruppering, här går hett till både öfver, under och på sidorma. Man föreställer sig, att hvarje knekt, då han ser denna tafla, bör omedvetet föra handen till värjfästet af lust att vara med. Så sor en batalj ut, J gode herrar och riddare, som uppvuxit sedan 48144. Lyster den lekan er? Arfven åt den både af Afionblsdsoch Freji-recepsenten lika omildt som sjelfsvåldiet bedömde Hr Lund måste rättvisa vVederfaras. Han är en begynneande konstoär med stora anlag för kompositionen, något som men på ett alldeles oförlåtligt sätt förbisett. Hans behsndling af prisämnet cRebecka vid brunnen är härpå ett talande bevis. Rebeckas jungfruliga blygsamhet, tjenarinnans fromma förvåning, Elessars värdiga hålning, nrgargo3sen, de väl grupperade kamelerna och små boskapsdjuren; härtill den sannt bibliska kostymeringen och de trogna eccessoirerne af en sydländsk natur; allt, utförd! med fiai och mjukhet, Verkar i förening ett ganska behagligt intryck på åskådaren. I Gustaf I:s intåg i Stockbolm ä? grupperingen i allmänbet god, kompositionen historiskt sann; men koloriten för röd ech Gustafs ansigte för ungt. Gruppen af Gustaf Adolfs landstigning, åtföljd af Nils och Joachim Brahe, intresserar genom den vackra uppfattningen af denna scen; en sublim tanke är den skydigra himlens klarnande öfver Konungeos hufvud i det ögonblick han uppsäsder sin bön till härarnos herro. H. M. Drottningens miniatyrporträtt i olja täflar med sjelfva Hr Gilbergs i finhet. o Sist några ord om Hr Westin; blend våra nu lefvande koastnärer icke öfvertröffad hvarken i artistisk bildning eller gnille som kompasitär. Om de stora kungliga tiflorna erinre man sig för bvem da äro målade och medgagiffe derjemte, att något mera fulländadt än ecc2s10irerne i dessa tiflor iete kan tänkes. Hr: Feitzes porträtt vittnar tillräckligt om Me W:s förmåga öfver penseln, tamt att hen kan tåla både likt och med styrke. Anmärkningsvärdt är havs välda öfver koloriten; på kostymen i detta porträtt finnes icke mindre än fyra sorter svart bredvid hvarandra; alla oliks, men alla vackert svarte. Uttrycket i den lille Herkules ansigte är mästerligt, hvilken kraft, hvilket mod och ändå hvilkst behag: man skådar recan den bliftande clejontämjarer, i dess ögov. — —— (Issändt.) Ett snillrikt fruntimmer — hvars sniliesol, i färhicåaonda camdt befann Siv I an trakt. dir