hufvud.v Densammes hufvudpolitik består deruti, att haa förkläder sig till en ljusets engel, hvilket är en urgammal observation, men som ej skadar att förnya. Det är då han gör sina bästa affärer. Men hans bjerta är ondt, och så ondt, att det understundom eller i vredesmod förleder hunom att glömma sitt goda hufvud. Det är då vi kunna se honom omaskerad, sådan han är — icke, som vanligt, en frestare, utan ett monstruw, för hvilket vi antingen skygga och fiy, eller mot hvilket vi gå att segra elier dö. Denua nakenhet hos persona quoestionis är dock något att tacka honom för, och komma vi, under så beskaffade omständigheter, öfverens om något slags tacksägelseadress, så blir det hädanefter en stor osanning, att vi äro ett otacksarmt slägte, en synd, som blivit oss tillvilad af någon stor — jag mins ej så noga hvilken — historikus. ) ) Skulle det ej kunna vara t. ex. i Les memoires du Diable, som denaa tillvitelse flanes? lika mycket värd i sitt slag som det vamrkunniga orakelspråket: ala charie sera une vorite i sitt. Dock fruktansvärdt må väl vara, att denna hypothes är något för långt sträckt af författarens , 7. srifvare.