rFOpAa YVIVAL IOT tUHfISLUMDU, HatTia UPppstvu stra vuftat med polisen. — Dan 22 firades konungens och drottningens silfverbröliop, hvilken högtidliga dag bland annat illustrerades af en praktbal på Christianborgs slott, som skall hafva kostat 70,000 Riksbankdaler (?) På aftonen och dagen efter lära åtskilliga oroliga uppträden hafva förevarit, om hvilkas orsak och beskaffenhet berättelserna äro olike; det JA af Kiöbenhavnsposten som kusde lemna bestämd underrättelse härom, har uteblifvit och mean har 3edan sport att dot blifvit indragit. — Konungen bar i ena egenhändig skrifvelse anmodat den berömde Steffens i Berlin att vid den föreståends kröningen vara hans gäst. I byn Hilleröd, som ligger straxt vid Fredriksborgs slott, har blifvit uppläst en kungörelsa från regeringen, att invånarne icke få vid krönaingstiden begagna sina egna boniagsrum annorlunda än såsom logis åt de hoffolk ech rangpersoner, som komma att bivista högtidlighoterna. (Det går verkligen fort i Danmark!) Enskilda underrättelser berätta tillika, att den missnöjda sinnesstämningen för tillfället skall härledt sig icke blott ifrån den kontrast, som det nya hofvets större prakt gör emot den gamle Kongens, enkelbet, och ifrån nedslagenheten öfver att se hoppet på en konstitutions erhållande försvinna, hvarom en stor del af Danskarne hade gjort sig den illusoriska, nästan till visshet gränsande föreställningen, att den skulle blifva en skänk af den nu varande Regenten. Det uppgifves äfven såsom en serskild anledning, och hade spridt sig omkring bland massan, att en stor makt fästat det vilkor vid Sundska tullens fortsatta utgörande å dess sida, att ingen konstitution skulle påtänkas, och att några opiniomsyttringar äfven, med anledning häraf, försports emot samma stora makts minister. Såsom appendix till ofvamstående torde äfven följande utdrag af en, i skämtande stil hållen, artikel af professor Sibbern i Adresse-avisen förtjena meddelas! aFöriedne dag, då jag gick på gatan, föll det mig in, att vi borde slå oss samman att hos konungen göra en ansökan, att H. M. ville gifva ärnu några Nera bal-parcer, t. ex. en hvarje månad eller måhända heldre hvar fjortonde dag. På det sättet kunde man få penningar i rörelsen och det kunde blifva bra förtjenst för så många stackars menniskor, som eijest måste suga på ramarna. Msn härom kommer jag att tala mer och mycket mer, då jag blir färdig med en plan, hvarmed jag just nu är sysselsatt, nemligen en plan att inrätta rikets financer på sådan fot, att statsskulden kunde gå bort af sig själf och statens kassor aldrig blifva tomma, utan tvärtom alltid blifva fullare ju mera man tager utur dem. Se en sådan plan är värd någos! Månne trycktfrihetsmännen och skattbevillningsmännen mena Er så godt som jag? Men, nu vill jag likväl sluta.n aPost Scriptum. För att icke glömma hvad jag ville säga: det blef ropadt hurra för Christensen i lördags afton; hvad gagnar det att man varnar och varnar? Tygellösheten griper om sig ech har nu nått ända till pöbeln sjelf. Dessa gatpojkars upptåg som föreföllo i lördags, dessa angrepp på marschallerne, dessa hurrarop, som icke en gårg uppstämdes utanför kloka och förnuftiga mäns fönster, antyda de icie en total upplösning i hela samhället? Men hvems är skulden? det är pressens och ingen annans. Jeg ser tydligen för mina ögon huru dessa skomakareoch skräddargossar sitta och sluka tidningsartiklarne om beskattningsrätt ech konstitution. De liberala skrikarne kunna inbilla folket allt hvad de vilje; ty, folket tänker mnaturligtvis icke; det lättrogna fölket tror dem genast; besynnerligt likväl, att då jag och annat förståndigt folk tilliala dem, så få vi ingen makt med dem. Jag vet åtminstone, att jag gjort allt hvad jag kunnat; men hvad har jag uträttat? Jag har gått från det ena bladet till det andra, ja ända ned till annonsbladet; jag har talat åt allmogen i deras språk, ja, till och med aflagt mitt förstånd för att göra mig förstådd; men hvad har jag uträttat? Det terstår mig nu blott ett enda medel. Då jag icke kan bjelpa, så finnes intet annat medel qvar än — ja, jag säger rent ut, — en censur, och just en riktig, sträng censur. Låtom då dessa skrikare få censuren öfver sig, så få vi nog se hvad de skola säga! Då det komrit så långt, att gatpojkarne göra gatstrek och att anständiga borgare tala om brister i samhället, då är det rätta tiden att införa censur. Har man nu slagtat så många offer på tryckfrihetens altar, så låt äfven tryckfriheten till vedergällning blifva slagtad. Och nu frågar jag Er, J beskedligt, godt folk af den rätta goda malmen, som jag så gerna önskar tala med, är då väl censuren verkligen en så farlig sak? Man kan i sanning skrifva många goda sa-! ker under censur, ja, jag skulle till och med hafva lust att endast skrifva under censur. Jag skulle visa, huru man skulle skrifva, så att censorn icke fick det ringaste att utstryka, ja ban skulle till och med bedja mig att sätta något mer till. Jag skulle blifva jurnalist! jag kunde vara det; ja, jag är det på ett sätt, eller rättare på flera sätt, då jag skrifver öfver allt och om allt ting. Det är till och med möjligt, om bär blef införd censur, att jag sjelf gaf ut en tidning: ty då måste ju det der motsägelseoch tadelfolket alldeles förstummas, och det blef tyst och stilla öfverallt i landet, och då var jag ju på det torra, som man säger, och jag skulle föra talan för alla, och jag och det Danska folket skulle komma godt ut med hvarandra och: der skulle icke böras någon klagan eller något missnöje i någon enda avisa, vare sig öfver något offentligt eller enskildt, utan den främling, som kom att besöka oss, skulle endast läsa i våra blad om den lycka, den glädje, som bor i vårt älskade fädernesland. Se! på det sättet kunde vi, fromme i Danske män, ännu en gång komma att känna oss) igen! enat Sockenstämman i Storkyrkoförsamlingen sistlidne Söndag.