Aftonbladet – 1 juni 1840, sida 2

Crn BR nn Iley så vältaligt beskref på följande sätt, då han föIreslog emancipations-billen: Jag föreslår således, last hvarje slaf, efter antsgandet af denna akt, genast skall hafva rättighet fordra, att blifva försatt i en belägenhet, der han kommer i ätnjutande af alla en fri mans rättigheter — der han icke känner pågon fläck fästad vid hans tjenands ställning — der han blir befriad från det grymma systemet af kroppslig bestraffaing, utan ansvar hos den, som bestraffar — der han kommer i fullt ätnjutande af familj-lifvets rättigheter och behag — der han icke tvingas att se dera, som äro honom rärmast och kärast, skymfade genom straff eller utsatta för förpedring — der hans vitinesmäål blir gällande inför domstol — der hans äganderätt, af hvad slag som helst, blir tryggad och oförkränkt, som den är för hvarje annan kiass af Konungens undersåtare.n Stora framsteg i uppfostran, moralitet och religion hafva följt på negrens förbättrade ställning i samhället. Följderna ef slafveriets afskaffande hafea i icke ringa grad varit gynnande för handein. Värdei af exporten från England till de Brittiska kolonierna i Westiadien och till Mauritius, under ae 3 år, som föregingo emancipationen, utgjorde 14,831,556 L. och under de 5 år, som följde på densamma, 47,927,766 L. Det visar sig således ett plus, på 5 år, af 3,096,210 L., till favör för det fria tillståndet. Exporten af bomullstyger hear stigit från 26 893,183 alnar, som den öfverhufvud utgjorde hvarje år af de 43, som föregingo emancipationen, till 50,291,195 alnar, hvilket utgjorde dess belopp år 1838. Såsom ett ytterligare exempel på det välstånd, som åtföljer friheten, anföres följande, bland många, som kunde väljas, ur eit bref från Mr H. Light, guvernör öfver engelska Guiana, till statssekreteraren för kolonierna, dateradt den 26 Juni 1839: cOm Eders Herrlighet och Hennes Maj:!s regering behaga taga kännedom af värderingen på nedanstående egendomar, så skall deref den öfvertygelse vinnas, att slafvarnas befrielse icke minskat priset på egendomar, hvilket häst beviser förtroendet för beståndet af sakernas närvarande ordning i kolonien. Plantagen Allness, Berbice, såldes 4839 för 28,060 , fulla värdet, som den egde innan slafvarnes emancipation. — Plantagen Thomss, Demerarn, som för 7 eller 8 år sedan såldes för 9900 L, har, seden emaucipationen, blifvit betald med 20,000 . — Plantagen Vrow Anna, Loguan ön, Essequebo, såldes 4839 för 35,000 f, dess fulla värde föro slafI emancipationen. — Plantagen Aberdeen, E:sequebo, såldes 4839 för 20,000 f, större summa, än hvarmed den betaltes för 8 å 9 år seden. Märkvärdiga bevis på resultaterne af slafveri och frihet, jemförda med hvarandra, i ett land, der bäda länge funnits, lemna följande komparativa tabeller öfver importen i staterna Virginierz, Södra Carolina ooh New York vid serskilda epoker: Virginien Södra Carolina New York. (slafbållande stat.) (d:0) (fri stat.) Dollars. 4791 2,248,000. 41,520 6000. 5,222,900. 1821 1,078,000. 3 000,000. 23.000 000. 1832 350,000. 1,213,000. — ö7 000,000. Jag vill sluta de anmärkringar, som blifvit gjorda som det okloka och ofördelaktiga af att begagna slafarbete, och de vittnesbörd, som blifvit anförda, till stöd för dessa anmärkningar, med anförande af ett utdrag ur den berömde engelska statsekonomen Adam Smiths skrifier. I det kapitlet, som bandlar om åkerbrukets betryck, efter romerska väldets fall, yttrar han föjande: cMen om man sällan kan vänta stora förbättringar och odlingar af stora jordegare, sä kunpa de aldraminst förväntas, då slafvar användas såsom arbetare. Erfarenheten i alla tidehvar? och hos alla nationer bevisar, såsom jag tror, stt det arbete, som förrättas af slafvar, fastän det icke synes kosta mera, än dessas underhåll, är det dyraste af alla, då räkningen uppgöres. En person, som icke ken förvärfva någon egendom, kan icke bafva något annat intresse, än att äta så mycket som möjligt och arbeta så litet som möjligt. Allt arbete, som ban verkställer, utom dei, som åtgår för att förskaffa hogeom hans uppehälle, ken endast genom våld afpresses honom och icke genom något hans eget intresse. Både Plinius och Columella anmärka, huru mycket åkerbruket i forntidens stater aftog och huru föga lönande det blef för jordegaren, då det sköttes af slafvar. Man hoppas, ett tillsöckigt blifeit sagdt, för att bevisa pligten att afskaffa slafveriet och ett ådagalägga de stora fördelar, hvilka men har skäl att vänta af slafvarnes befrielse. Slutligen skulle jag vilja uppmena hvarje vän af rihet, mensklig lycka och förbättring, i synnerhet nvånmarne i sådane länder, som på något, om ock flägse, sätt stå i förhållande till slafhande!soch tafsystemet, att lemna sin medverkan till undeanödjande af dessa stora olyckor. Om man säger: (vi instämma i edra åsiteter, vi älske icke slafveiet — men den stora svårigheten möter, att finna nedel till slafvarnes friköpande; vårt land är för attigt, för att vidkännas denna utgifin, så skulle ag aktningsfullt, men med styrka svara: ett den nenriska icke förtjenar att kelles frihetens eller nensklighetens vän, som emot lumpet guld väger ina medmenniskors heligaste rättigketer, deras imliga och eviga välfärd. Mr Gladstone, son åt en plsntegeägsre och leamot af Brittiska Underbu:et, yttrat ganska rikgt i afseende på fortfarandet ef lärling-systemet, tt om det kunde bevisas, att det var förensdt med etydligt lidande för en talrik klass af befolkninen i kolonierna, så borde det uton all fråga afkaffas, och bvad anginge det financiella af ämnet: sättningen till plantageägarne, så finge detsama sedermera tagas i öfvervägande och bestämmas. og skulle vilje göra en dylik anmärkning i afsende på afskeffandet af slafveriet. Om man likil närmare betraktar frågan om ersättningen, så mes klart af hvad reden blifvit ssgdt, att slafären har ringa eller intet att fordra, emedan slafirnes befrielse icke i allmänhet beröfvar honom irdet af hans egendom, utan blott förändrar dess itur. Emancipationen ökar jordens värde lika vVökat allan mm ava Än Am Il3e I vVärdases PP ta fflA An