Aftonbladet – 27 maj 1840, sida 3

e5C6 oden. Man visade mig denna tradgard, hvilken, efter den ädle grefvens död, kommit i andra händer och nu vårdslösades samt begagnades till andra ändamål. Den var till sitt omlång inskränkt och der fanns nu icke annat än blott några drifbänkar, men väl spår af iden goda smaken hos dess förre, genom hög bildning, utmärkte egare. Trädgården vid det uti sjön Mälaren belägne så förtjusande Drottningholm gjorde på mig i isaoning ett bedröfligt intryck. Den är ostridigt ibland alla ofvaunämnde till omfånget den största, men äfven den mest förfallna. Den I består af en blomsteroch köksträdgård samt en ganska vidsträckt park, äfven finns der en vidlyftig orangeribyggnad, men allt ör lika förfallet, drifhusen för aprikoser och persikor samt I melonbänkarne undantagne. Det så kallade o;rapgeriet är ymkligt, men ännu ymkligare vexIterne, som der finnas, ty de bestå blott af några mer än halfdida granatträd, hvilka icke äro I värda en droppe vatten, utan förtjente att straxt i bortkastas. Det sämsta är likväl parken, hvilken gör ett så mycket mer obebagligt intryck, som allt derstädes vittnar om ett i fordna tider bättre tillstånd och en kunglig prakt. I Vattenreservoirerne äro helt och hållet uppifyllda med gyttja, boskåerne skjuta i höjden såsom störar och de, efter den tidens mod, i chinesisk och japansk stil uppförde och utsirade byggnader — China och Japan kallade — (äro till hälften förfallne, så att ingenting mer (af trädgården finnes öfrigt, än gångarre cch några öppna platser, ifrån hvilka man här och der njuter en skön utsigt. Äfven blomsterträvgården är ganska illa underhållen; och gör ett oangenämt iotryck, ehuru man der icke saknar vanliga sommarvexter. Ibland det bästa är köksträdgården och melonbänkarne, som äro temligen vidsträckta. Jag erfor en känsla af blygsel, då jag hörde att trädgårdsmästaren var Tysk; och till och med ifrån Berlin; ty ehuru mycket än för handen varande förhållanden måste lända honom till ursäkt i afseende på trädgårdens dåliga tillstård, så kunde likväl det sednoare, med god vilja bos trädgårdsmästaren, i många hänseenden vara bättre. Sådant är för närvarande tillståndet med trädgården vid Drottniogholm, H. K. H. Kronprinsens sommarresidens och, näst Diurgården, det mest besökta ställe kring Stockholm, till hvilket dagligen en liten ångbåt gör två resor, men Söndagarne. dessutom flere större ångfartyg ifrån Stockholm besöka, så att, då jag var der, lågo 3 större ångfartyg vid stravden. Man måste under sidana omständigbeter förvånas öfver trädgårdens förfallna tillstånd, ja, tilläfventys anse det otroligt och åtmistone med skäl fråga, buru det kan vara möjligt, att den blifvit så lemnad åt sitt öde. Jeg gjorde det äfven, och det svar jag erböll var ungefär följande: Lustslotten äro nationens egendom och skola så väl som trädgårdarne underhållas, icke af den Kul. handkassan, utsn af statskassan, och de dertill vödige anslag måsie, vid hvarje Riksdag, af Rikets Stärder änyo beviljas. Men detta acslag är förenadt med minga svärigheter, och till följd af det på cednare tider rådande stora sträfvandet cefier besparing, aildeles otillräcxligt; ja, Ständerna arse öfvar hufvud för öfverfiödigt att underkålla trädgårdarne vid lustslotten, emedan de fleste af dem icke bebos, och man har derföre fallit på den ideen, att bertsrrendera trädgårdarne, för att af arrsndesumman bilda en fond för deras underhåll. Så har t. ex. trädgårdsmästaren vid Drottningholm 4060 Rdr Bko i lön, emot förbindelse, stt underhålla trädgården i dess närvarande tillstånd, men han arrendervar tillika trädgården för en lika stor summa af 4000 Rdr Bko, och han begagnar densameme med de eertill hörande byggnader, honingsrum, erengeri åc. åc., så, som ham för sig finner förmånligast, men mäste likväl, efter arrendetidens slut, antingen aflemma växterna, t. ex. de ofvanbeskrifna granatträden, i samma skick, som ban emottagit gem, eller styrka, att de gått ut. Trädgårdsmästaren således hvarken får eller gifver nået, men har inkemster af trädgården. Trädgårdsmästaren söker sålunda meturligtvis att uppdrifva afkasininger så högt som möjligt, och odlar derför endastdet,som betalar sig. Så har t.ex, den närvarande trädgårdsmästaren er betydlig ladugård, emedan ham lätt och för lönande pris kan afsätta mjölken i Stockholm, förer en egtark kandel med köksväxter ech drifrer af samma skäl aprikoser, persikor och meloner, emedan han för de första aprikoser, efier egen uppgift, får 24 sk. stycket. Till hbofvet lemrar han ingenting, ech om H. K. H. Kronprins:essan vill hafva en eprikos eller persika, så måste Högstdonsamma köpa den. Det är helt naturligt, att under sådana förbållanden allt som icke inbriager något åt trädgårdsmästaren får stå tillbaka och blifva försummadt, ech att trädgården år från år ännu mer föefalier och mäste förfalla. Men ect är äfvem lika Jätt att inse, att detta förferandei hvarje bässeende är skadligt för Staten, emedan trädgår den, oaktedt en utgift af 4000 Rdr Bkto årligen, småningom gär under. Vill man spara, så bör man icke tillsätta någon trädgårdsmästare, uten helt enkel: bortarreadera trädgården och tillörbinda arrendatorn ett hålla gåogarne i parken någorlunda rana, då mean vinner arrendesumman och besparer trädgårdens underhåll, samt uppnår dessutom allt bvad man nu vinner. Innan man gör dette, må man likväl besinna trädgårdskonstens inflytande på menniskorna i allmänhst, och man skall finna att detta är slörre och vieticara än de flr