Aftonbladet – 27 maj 1840, sida 3

HINK l85. ( TY OREIPVe kLej BLANDADE ÄMNE LUSTSLOTTEN KRING STOCKHOLM OCH DERAS TRÄDGÅRDAR. Uti den i Berlin utkommande tidskriften Allgemeine Gartenzeitung har en Professor Hornschuch, Botanisk Professor i Greifswald, i åtskilliga numror för detta år låtit införa ganska intressanta utdrag af en resa i Sverige, med hufvudsakligt fästadt afseende på trädgårdsodlingens tillstånd härstädes. Deribland förekommer ett stycke angående trädgårdsskötseln vid de kungliga lustslotten, hvilket synes oss mycket förtjent att läsas icke blott för den underhållande stilen, utan ock derföre, att frågan om anslag till lustslotten nu bland andra saker är under StatsUtskottets förnyade pröfning, Se här ett sådant utdrag: sTrakten omkring Stockbolm är rik på kungliga Iustslott. Utom Rosendal finnas, inom en omkrets af 4 Svensk mil, lustslotten Haga, Ulriksdabl och Drottninglolm. Orsaken hbärtiil är bruket att tillbringa den korta, men utmärkt sköra sommaren på landet, hvilket bruk hos nordens invånare synes hafva uppkommit af behofvet, att, under sommaren, genom rjutning af den fria naturen och landtluften, bämta krafter för den långa vintern, som så länge mer eller mindre instänger dem på kammaren, och hvilket behof sträckt sig till och med till Konungarne, af hvilka likväl hvar och en åt sig utvalt sin trakt och efter egen smak bebygt och förskönat densamma. Haga, H:s M. nu varande Drottningens älsklingsställe ligger en knapp 7, mil från Stockholm, uti en tjusande trakt, omgifven af skoz, fält och sjöar, men är obetydligt och förtjenar icke bpamn af ett slott, utan blott af ett litet landibus. Den så kallade Hagaparken är terligen vidsträckt, men borde snarare kallas en med vatten och öppna platser omvexlande skog, emedan man blott på ängarne och slottets närmaste Ooragifnipg röjer menniskohandens biträde. Uti trädgården odlas till största delen köksvexter, och de deruti hefintliga byggnaderna, hvilka äro dåliga och ändamålslöst uppförde, begagnas till drifbus, der man endast finner några mera allmänna vexter. Blomsterskötseln inskränker sig till de vanligaste ettåriga vexter, hvilka man träffar uti hvarje trädgård i Tyskland. Ulriksdahl, beläget något öfver 4 mil från Stockbolm, är, i anseende till sina byggnader, hvilka för närvarande begagnas till invalid-bospital, vida mera storartadt än Haga, till hvilket det förhåller sig ungefär som Versaille till Trianon. Afven trädgårdsskötseln är mera utvidgad, ty man finner der flera varma och kalla drifbus, visserligen dåliga och föga ändamålsenliga, aprikos-, persiko-, viudrufsoch ananas-drilverier, samt den största blomsterkultur, som förekommer i någon omkring Stockholm helägen trädgård, men så väl driftusens, som de på kall jord förekommande vexter, börde till de aldra vanligaste. Bland den, för Sverige betydliga samlingen georginer, befunno sig några rätt vackra arter, men de flesta börda till medelsorten. Då min ledsagare lät kalla oran-. geuren — så kallar man de i drifhusen biträdande arbetarne — framkom en, i det yttre en vanlig arbetskarl fullkomligt likställig person, i skjortarmarne, hvilka voro så söndriga att huden på många ställen framlyste, och förde oss omkring, samt förrådde ock en ganska ringa bekautskap med orangerivexters skötsel. Tillförene skulle, berättades mig, Ryske ministern, grefve Suchtelepn, här vid Uiriksdabl egt en skön, väl underhållen och med sällsynta vexter rikligen försedd trädgård, i hvilken han äfven underhöll ett menageri, och lemnade åskådare fritt inträde, så att Stockbolms invånare om Söndagarne talrikt utvandrade för att