Aftonbladet – 27 maj 1840, sida 2

oo —————-—--—--—? L EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MED AFSEENDE PA DET TILLKOMMANDE. Artikeln XVII. VÄG,SKJUTSOCH POSTVÄSENDET, KANALER, M. M. Kommunikationerna i ett land, der på nära 4000 svenska qvadratmils yta endast bo omkring tre millioner menniskor, måste vara af väsendtligt inflytande på innevånarnes ekenomiska förhållanden. Det synes, som icke nog uppmärksamhet kan egnas deråt, intilldess landet har sitt behof uppfylldt. De ansträngningar, som med klokhet och beräkning göras barutinnen, äro i ordets vackraste bemärkelse produktiva, emedan de krafter , som dertill åtgå, verka till äfven em aflägsen framtids nytta. De bilda ett slags kapitaler, hvilkas ränta fördelas på hela folket, på alla klasser, för snart sagdt alla kommande generationer; och som icke så lätt bortslösas genom regeringars misstag, eller förskingras genom förvaltningars brister, som de allmänna fonderna och kostnaderna för de så kallade statsbehofven. Också ser man dessa ämnen sllid utgöra föremål för nationernas raska bemödanden, i de ögonblick då politiska hvälfningar gitvit dem inflytelse, det vare sig I såsom segervinnare öfver andra folk eller besegrare af de inre krafter , som hämmat deras frihet och välstånd. I Att svenska Inationalrepresentationem år 1809 licke i detta afseende förbisåg folkets behof, derom vittna åtskilliga åtgärder för väghållningens underlättande, skjutsväsendet och postverket; men hvad som i synnerhet utmärker denna tidpunkt, är Iden enighet och kraft, hvarmed Götba kanalföretaget beslutades och företogs. Besiunar man landets dåvarande ställning, så måste man medgifva, att detta utvisade en inre kraft hos folket, en odfvertygelse, att det nya statsskicket skulle bereda framtida garantier för national industriens förkofran, som måhända skulle förgäfves sättas på prof i vår närvarande tid; och som mer än allt annat bevisar otillbörligheten af det skryt, som ifrån vissa håll höres om Sveriges uselhet då, och dess vunna styrka nu. Det är blott i nationernas känsla af sina egna krafter, som staternas sanna styrka innebor. Der förtroendet är slut emellan regering och folk, emellan folkklasserna inbördes, och der individernas bemödanden antaga den öfvervägande egoistiska riktning, som behofvet af sjelfbestånd under upplösningens hotande fortgång anvisar; blott der finnes en verklig fara för ett helt folk: faran, att hvarken ega kraft att förkefra eller försvara sig. Vi skole nu försöka, att i en kort sammarställning visa hvad Regeringen och hvad Naticnen gjort för dessa vigtiga angelägenheter. Vid vägbyggnads-arbetena har Regeriugen egentligen handlat med afseende på förhbållanderva till Norrige. Den nya vägen emellan Wermland och Dalarne, som utgjerde början till Styrelsens verksamhet i denna del, synes hafva haft ett bufvudsakligen militäriskt ändamål, som den förut lyckligt utförda föreningen horde gjort obehötflig. Imedlertid kan äfven en ekonomisk nytta deraf vinnas, om de delar af Dälarne, som med Wermland kunde heöefva en fördelaktigare fsättningsrörelse åt vestra kusten af Riket, till öljd af friare handelsoch räringsförhållanden framtiden komme att rigta sin spekulation ditåt. L öfrigt hafva icke alla väganläggningar, som syftat på direkta kommunikationer med Norge, varat mot ändamålet; några bafva duck bidrasit att lätta en gemenskap, hvilken, för att blifva hvad den borde, ännu seknar två vigtiga vilor likväl: en oantastlig handelsfribet vid gränen, möjlig, genom ett likartadt, på friare traik grundadt handels-system vid begge rikenas wuster. De kostnader, som utgått för de 4 väsarne emellan Östersund och Levanger, Amål ch Blakier, Wenersborg och Fredrikshall, samt norra Bohus län, utgöra 220,000 Rdr Bko, utom hvad de erfordrat i underhåll; och den ya vägen emellan Dalarnue och Jemtland öfver 0,000 Bdr. Inom landet hafva kanal-företagen, och isynerhet Götha kanal, föranledt till en bop minre anläggningar af nya och förbättringar af rean befintliga vägar, som otvifvelaktigt skulle