Aftonbladet – 27 maj 1840, sida 2

JÖUHUTA SP VM MUSRMYVITiR), SVE MI YE MIA Sin SE Mann bergare, erredan dess ändamål är för allas nytta. STOCKHOLM den 27 Maj. — Den nyligen skedda förändringen inom den högre administrationen — frontförändring, dekorationsförändring, eller hvad man vill kalla den, har samtidigt medfört en dylik äfven inom förvaltningen af en del utaf den Kongl. theaterns styrelse. Hr Presidenten Westerstrand, som redan i ett par år ägt tjenstledighet från förste direktörsplatsen, har nyligen definitift tagit afsked och kommer i höst att flytta ur theaterhusets lokal. Krigsrådet Forssberg, som blifvit förordnad till expeditionschef i landtförsvarets departement, lärer äfven utillsvidare, erhållit tjenstledighet från sin plats i direktionen och förste Expeditions-Sekreteraren Hr S. G. Schyberg blifvit i hans ställe förordnad. Det lärer ock, i ändamål att bereda en besparing för theaterkassan, vara mycken fråga om, att förste direktörsplatsen icke mera kommer att tillsättas. I fall theatern för framtiden kommer att bibebållas såsom en Konglig inrättning, med en af Kongl. Maj:t tillsatt direktion, så anse vi denna besparing ganska nyttig. Hvad Hr Krigsrådet Forssbergs efterträdare beträffar, så torde man väl böra göra dem rättvisan åt den afgånnde, att det är svårt att finna någon, som kan öflverträffa honom i nit och ordning vid den ekonomiska detaljen. Uti Hr Schyberg skulie vi dock tro att ett lyckligt val blifvit träffadt i detta hänseende, om hans öfriga embetsmannaåligganden tillåta honom uppoffra nog ud åt göromålen vid theatern; ty Hr Scbyberg äger, utom mycken affärvana, såsom den der 1 många år varit ombudsman vid Stockholms Brandförsäkringsverk och jemväl ofta baft enskilda uppdrag, en litte:sär och estetisk samt jemväl musikalisk bildning, utöfver hvad man finner hos mängden af embetsmän. — Svenska Akademien hade i går afton offentlig sammankomst, vid hvilket tillfälle Professor Grafström tog sitt inträde med ett minnes-tal öfver sin företrädare, Grefve Mörner. Biskop Tegner, såsom Direktör för året, helsade den nye ledamoten välkommen i ett vackert tal på vers. — Svenska Akademien håller åter en högtidsdag nästa Fredag, då Professorn Per Daniel Amadeus Atterbom tager sitt inträde med ett tal öfver framlidne Professor Ling. — Fru Sällströms recett i går var en högst intressant afton. Den börjades med den bekanta komedien Öfverraskningen, der man hade tillfälle att återse tvänne af scenens veteraner Hrr Sevelin och Lars Hjortsberg, hvilka båda likväl icke spelade såsom veteraner, utan ännu kunde sifva ett föredöme för hela den yngre personalen. Isynnerhet kunde man ej se sig mätt på ien själfullhet, friskhet och abandon, som den! 38-årige Hjortsberg ådagalade. Sådan hafve vil j sett honom sedan fyra eller fem år tillbaka, jå han spelade i Nya Gargisonen. Fru Sälltröm sjelf uppträdde i Fruns roll i första pjeen, emotltogs med Hifligt applådissemang cehl. nolsvarade äfven genom ett ganska nätt utföande af rolen detta bifall. En ung Hr G. Kinmanson hade fått älskarens rol och ådagaade deri en värma och ledighet, som lofva odt för framtiden. Efter denna komedi gafs jette representationen af Donizettis Lucie de Lammermooaor. Detta stycke har gjort en förjent lycka på vår scen. Man finner deri väl j mycket af det der tusan djeflan, hvarom ;ergel talade, och hvarpå Robert af Normandie rbjuder ett öfverflöd, åtminstone om alla deri efintliga andar och djeflar tagas med i räkingen; men vi hafve knappt hört någon opera, wvaraf det hela efterlemnat ett mera savnt stetiskt intryck genom sin finhet och artistiska ulländning i detaljerna, samt melodier, som inaga och mildt tjusa åhöraren. Denna förmiga os tonsättaren är icke mindre än den, att ppskaka och ö!verväldiga publikens nerver. Under förbebåll af en utförligare redogörelse ör detta stycke i musikaliskt bänseende, kunne i ej undgå, att här i förbigående yttra ett rd i anledning af Mamsell Jenny Linds spellr ch sång. Det förra är i de flesta delar så-dc ant, att det svårligen skall öfverträffas pålÅd h (6 Fm bl de -— KA KV AT MM MM me mm ff mn (MM — MA FA ågon scen; serdeles voro det jungfruliga förlarade uttrycket i hennes ansigte i tredje ak