Aftonbladet – 20 maj 1840, sida 2

ARS ff MER SKISSAT MM TT EL RER JR AE tionen för extra roteringskommissionerna af den 5 Februari 1811 är affattad i enlighet dermed, med undantag af den då vidtagna åtgärd, att låta utgöra extra roteringsskyldigheten med hästar, (64 för hvarje regemente.) Denna lärer hafva ansetts tillhöra krigsadministrationens militära del; en behandling som redan var ett afsteg från ordningen, ehuru ej till sina följder så skadlig, som det beslut regeringen i samma anda vidtog år 1816, ty detta sednare inverkade på den år 1812 antagna beväringsskyldighetens utgörande. Redan den 23 Mars 1811 finner man ett Kongl. cirkulär utfärdadt till Landshöfdingarne, hvari klagas: att extra roteringen, sådan den nu är sammansatt och organiserad icke medför den styrka för försvarsverket som svarar mot kostnaden deraf för rotehållarne. ) Utom i Skåne, lågo extra rotar aflägsna och spridda; — Manskapet skulle komma att sakna öfning i vapen, som för en nödig tjenstbarhet i behofvets stund erfordras; m. m. —Kongl. Maj:t hade alltså funnit: att en ständig afgift eller prestation, i stället för extra roteringssoldaten ) skulle vara för Oss (!) och Riket, så väl som för rotehållare sjelfve förmånligare; — och Landshöfdingarne befalldes derföre, att föreslå extra soldat-rotehållare, att från och med den 1 Januari 1814 och så länge extra-rotering utgöres efter de då gällande grunder, vara vakante, under hvilket tillstånd som helst hvari riket kan komma att sig befinna i afseende på försvarsverket, ) emot erläggande af 5 tunnor spanmål årligen af hvarje helt nummer, hälften råg och hälften korn. Följden af detta förslag blef likväl ej tillfredsställande. Den del af de skattdragande, som det angick, förkastade det nästan enhälligt; och den i sammanhang dermed anbefallda propositionen till båtsmans extra rotehållare, att ingå i ständig rotering, emot nedsättning af !3 del i extra rote-båtsmännens styrka, och en proportionerlig rotejemkning i följd deraf, samt för öfrigt aldeles lika förhållanden, som enligt gällande kontrakt med ordinarie båtsmanshållet äger rum? blef icke af desse antagen. Deremot finner man Rikets Ständer d. 10 Augusti 1842 redan öfverklaga sättet för verkställigheten, och begära att den verkställda extra roteringen måtte blifva öfversedd och jemkad. År 4815 aflemnade regeringen en proposition till Rikets Ständer i ämnet; och den 27 Febr. 1816 meddelade regeringen Krigsoch Kammarkollegierna Rikets Ständers skrifvelse af den 8 Augusti 1815, hvari åtskilliga grunder för extra roteringsverket uppgåfvos; med åläggande, att inkomma med projekt till förnyad instruktion för roteringsförbättringarne , till rättelse och jemkning af extra roteringen i riket, hvilken Kongl. Maj:t yttrade sig vara betänkt, att under loppet af året låta verkställa. Detta skedde likväl icke. Kollegierna voro af olika tanka angående sättet. Krigskollegium ville fördela bördan, efter inkomsten af jordegendomen. Kammarkollegium ville antaga den roterade jordens bevillningsvärde till jemförelsegrund för extra roteringen. Först år 1823 öfverlemnade Kongl. Moaj.t (Skr. den 23 Mars) till Rikets Ständer alla handlingarne i ämnet utan bestämd proposition, och RB. St. måste företaga sig, att i detta, som i de flesta andra fall rörande rikets vigtiga angelägenheter, utarbeta hvad administrationen sjelf egentligen borde för dem framlägga. Ständerna, som genom skrifvelsen den 17 Dec. 1823 aflemnade sitt beslut i ämnet, råkade härvid att missledas af kollegiernas utlåtanden. Oförklarligt nog undföll det uppmärksamheten, att 1810 års beslut tydligen innefattade aall oroterad,, och icke blott den privilegierade roterivg ej underkastade jorden. Ständerna yttrade, oaktadt 1810 års Ständers ord riktigt citeras i deras skrifvelse, att alla hemman och lägenbeter af Krono;Skalteoch Frälse natur, hvilka enligt författningarne, (just dessa författningar voro likväl upphäfde genom 1810 års beslut) äro underkastade ständig rotering, skulle skiljas ifrån extra roteringen,, hvilken dock enligt de bestämdaste föreskrifter i 1811 års instruktion, Var den enda, som borde dem åläggas. Oaktadt 1823 års Ständer icke i sin nämnde skrifvelse lemnat ringaste anledning, att ständig rotering verkligen borde den oroterade kronoskatteoch frälsejorden då åläggas, inses lätt, att Ständernas obetänkta yttrande för regeringen blef en anledning, att tänka på det kära indelnipgsverkets förstärkande. Man ville ej erinra sig, alt detta helt och bållet hvilar på grunden af öfverenskommelse mellan staten och de serskilda provincerna; att dessa kontrakter bestämma: det antal ryttare och soldater provinsen bör utgöra; att alltså tillökningen i detta antal förutsätter ett kontraktsbrott; att om det kunde antagas såsom lagenligt, att i strid med 1810 års beslut, hädanefter rotera nyhemman och lä—— a Hvilken öfvertyogelse anssende hela Indelnings