Aftonbladet – 20 maj 1840, sida 2

ARE Rn rr I rättighet att genom Riksens Ständer sig beskatta, b har af (Konstitutions-) Utskottet blifvit sorgfäl5 ligt iakttagen; det är denna sjelfbeskattningsmakt, som upprätthåller och befästar national-reprej sentalionen. Dess vårdande är följaktligen icke blott för nationens välstånd, utan äfven för dess I I frihet af den yttersta vigt., Andamålet var! deremot att betrygga alla folkklasser, all egendom, och försäkra den för framtiden emot ökade beskattningar efter gamla grunderna, hvilka utgått ifrån principer, oförenliga med vår tid och hinderliga för all förkofran, samt att lemna rum för ett rättsenligare tillstånd. Det var ej de gamla grundskatterna, ensamt betungande jorden, som man ansåg böra bära hela statsbördan. Det var eji den ständiga roteringens och rustningens utsträckning, som man trodde sig böra söka krafter till försvaret, emedan hvarje sådan undertryckte landtbruksindustrien, hindrade, gemensamt med de vanliga skattläggningspåföljderna, nyhemmans-anläggningar och motverkade alltså samhällets förkotran. Derföre antogs då en allmän bevillningsförordning, grundad på de mest rationella principer, som något land ännu haft, ehuru visserligen ett och annat misstag deri insmugit sig, hvad verkställigheten beträffade; derföre afskaffades vargerningen, utgjord efter de gamla ojemna hemmansfördelningarne, derföre stadgades, att all oroterad jord endast skulle extra roteras; derföre gjordes de förändringar i beskattningsprinciperna inom extra bevillningarne, som medförde landttullars och accisers upphäfvande; och derföre de många beslut, som då fattades, til uppmuntran för jordbruket: skatteförsäljning at kronohemman; fri disposition af skogen för kronoskatte; försäljning af kronooch rekognitionsskogar; m. m. Det behöfves icke mycket begrundning, för att inse orimligheten, att i ett land, der det ännu finnes mångdubbelt mera jord att odla, än den upptagna, bibehålla beskattningsbruk, hvilka, om l än fribetsår medgifvas åt odlaren, försätta honom i den belägenhet, att han måste blifva sämre än en hälftenbrukare, sedan han väl lyckats att röja, iohägna, uppodla och bebygga sitt hemman. Också är det en af de för landets välstånd måhända mest förderfliga förbiseenden af statsmannens dyrbara pligter, att ej den förträffliga syfti ningen i 1509 års regeringsform och 1810 års bevillningsförordning vårdades och utvecklades. ; Underlåtenheten deraf har återbållit landets odling och hindrat inflyttningar ifrån andra länder, under en tid, då Tysklands, Danmarks och Norges raska män sökt på andra sidan Atlantiska hafvet friståder, som de heldre kunnat finna hos oss, hvarest de, om våra lagar åt dem bättre betryggat personliga säkerheten, våra näringsförfattningar uppmuntrat fliten och vårt beskattningssätt för jorden icke afskräckt den naturliga kärlek, odlaren får till den torfva han sjelf gifvit kraft och must, snart hade ökat antalet af våra kraftfulle jordbrukare, lif och verksamhet i många öde bygder. Men regeringen har beträdt en annan bana; och den lät år 1815 Kammarkollegium utfärda ett cirkulär, som upplifvade och skärpte skattläggningarne af ny jord. Detta gäller ännu. Att icke af Ständerna någon uppmärksamhet blifvit lemnad åt ett sådant ämne, bevisar att inom vår representation icke finnes nog verkande krafter för de förbättrande elementerna i samhället, och att det konservativa der har en styrka, som är alltför egoistisk till sin natur och motverkar många förbättringar. Det skulle föra oss för långt, att här ingå i betraktelser öfver den lika skaaliga princip , som ligger i de gamla skattläggningsgrundernas bibehållande för nya bruk, qvarnar, sågar, lägenheter , m. m. Att de verka menhgt för industrien kan ej nekas; och man bar derföre sett Rikets Ständer följa den grundsatsen, att i dessa afseenden öka frihetsåren, o. S. Vv. Regeringen har deremot, vid verkställigheten vidrört besluten med tung hand; och det är först i sednare tiden, på sätt vi redan visat vid artikeln om bergsbruket, som härutinnan något egentligt bbfvit vidgjordt. Hvad jordens uteslutande betungande med försvaret angick, sökte Rikets Ständer år 1810 tillvagabringa en lika billig som nyttig lindring. Se här det riksdagsbeslut, som utgör grundvalen för vår konstitutionella tids roteringsVerk : Såsom det första medel till rikets ökade försvar, bör all nu inom dess eränsor varande oroterad jord, af hvad namn och beskaffenhet den vara må, de boställen endast undantagna som af i tjenst varande militära personer innebafvas, så snart riket med krig hotas eller oroas, genast uppsätta och med beklädnad förss det emot samma jord svarande för1 svarsmanskap, hvilket Kongl. Maj:t eger; att på en! gång med ordinära armeen låta uppbåda och utkom-— hm ÅS FA Mm —-— FA tr— -V f0 kr ke, — x) Genom ett misstag af Bondeståndets eljest ut-i märktaste män, yrkade nämnde Stånd, såsom vil kor för regeringensformens undertecknande, icke endast den del af de rättsenliga eftergifter, hvil-: ka de öfrige Stånden medgåfvo, utan äfven något, som, under dåvarande förhållanden, i verkställigheten hade inneburit de orimligaste uppoffringar Fr Adeln och Presterskanet: nomligen aall jords M