Aftonbladet – 15 maj 1840, sida 2

AS TRA WEB MM MR OO OA hänt At Reed BET the Leaders, eller föreståndarena, och de:se sednatill presten. Alla äga de vidare at: speja och bafva ögonen på hvarandra. Det visade större nitet belönas med utmärkelser, som befordra och utveckla gradvis den ytterligaste andeliga fåfänga och till slut bögmod, ända till graden af egenräfärdighet, hvilken essentielt hör till systemet. Derom försäkras de helige: den helige, högsta graden i denDa orden, kan ej synda mer; händer någonting dylikt, är det ej den helige som syndar, utan satan. Att allt detta ofvannämnda sker efter est hemligt system och på ett hemligt sätt (det kan visserligen ej ske annorlunda) är så mycket värre, och att methodisterna föregifva sig likna de protestantiska offentliga kyrkorna, så mycket farligare (i denna åsigt skiljer jag mig helt och hållet ifrån en vördnadsvärd ledamot och motionär i ett annat Stånd, anseende jeg faren för Juiaism och kathelicism stå i intet förhållande till den, hvarmed methodismen hotar). Mac bör komma ihåg, att de ej kallas protestantismens jesuiter för intet. I förbigående vill jag erkänna, att detta ej hindrar, att högst religiösa och aktningsvärda personer höra till församlisgen; det är naturligt och nödvändigt, att man måste söka gifva saken sin vackra sida; med den politiska bafva desse visserligen ingenting att sköta, fast de främja och understödja den gennem sitt vittnesbörd. Nu frodas denna sekt och växer till och bygger sig sköna och stora tempel; smart nog få vi höra, att etl ej är tillräckligt, och flere missisnärer lära ej heller dröja, att, efter församlingens ökade behof, irfinna sig eller emvända Svenskar att dertill vederbörligen för stad och land ordiner2s, Hvad har mar då ej att förvänta sig af den mäktigare ligan, och dess synliga och osynliga styresmäns tilltagsenhet? Må man ej säga mig, att då blir det tid att taga andra mått och steg! Min egen erfarenhet, allas som varit i tillfälle att om dylika fall vinna någon — hela historien alltigenom — visar jatt då — då är det försent ! Jag har med flit kallat den härvarande så kallaide Eogelsea kyrkan för mission , och presten misI sionär, ty så anses de af den methodisika moderkyrkan. Vi Lutberener äro långt ifrån att vara rätta kristna i dess ögon, än minI dre kunna vi blifva riktigt egen-rättfändige och helige; och till och med näppeligen salige, på vårt sätt. Jag vet att methodistpredikanter yttrat sig I således, och deras egna skrifter bära vittne om deras exklusiva principer. Methodistiska missionären är här i Sverige, för att omvända oss — minst för att administrera till de få bär befintliga Engelska methodister. Men dessa äro ju Eagelsmän och behöfva ej Sveusk predikso; hvad menss då med d:n? Heafva våra Svensks !utherska kyrkor ej rum neg för församlingen? Aro de söndagligen öfverfulle af åhörare? Nej; men i metkodistkapellet är det, der de endast få dåön lyckan att böra det zavra, rättfärdiggörande ordet, der skola de blifva omvända, — blifva methodister. Att säI dant är förhållandet trotsar jag någon methodistisk prest att med bestämda uttryck förneka; ty jag bar mig ej än beksnt em sekton antagit reservatio mentalis. Men att prevarikationer ej äro alldeles okände, bevisa undskyliningarne vid de afgifne förklaringarne öfver ett mycket omialadt methodistiskt möte, som ägde rum i London, der Svenska angelägenheter kommo på tapeten. För den som är fullkomligen obekant med den sekten, bör det visserligen förefalla otroligt, om han fioge veta, att lika många menniskor, som missionären lyckas afvända ifrån den Lutherska kyrkan, lika många själar anser han sig hafva frälsat, och af bufvudförsamlingen tackas och prisas Gud derföre bögljudt. En annan egen omständighet bör härvid ihågkommas. Det är en fastställd regel blacd methodisterne, att en och samma prest ej får förestå samma methodistförsamling mer än allrahögst 3 år, och äfven då endast i det fall att han är gift: annars är ett år det bestämda pensum. För Sverige, liksom för vilda länder, göres undantag, i anseende till svårigheten att lära sig vårt språk och dsrigenom kunna verka. Dotita är ett direkt argument ati bevisa syftet till proselytmakeri. Annars gjorde man ej undantag från en fastställd regel. Vidare hvad betyder den härstädes offliclelt antagna benämningen af Engelsk kyrka? Säkerligen sker det ej för Engelska språkets skull, ty då borde ju endast predikas på Engelska; utan tydligen för att förbrylla begreppet om methodismen med den verkliga Engelska kyrkan (the Anglican church), liksom methodismen och den vore densamme. Finten är fin, men må jag härvid använda ett gammalt Engelskt sjömannaordspråk: it will do for the marin es, but the sailors wont believe it.n På Ön S:t Barthelemy och på andra öar i Westindien bevittnade jag metkodistproceduren i sin fullkomliga utbildning. Skulle jag beskrifva alla tilldragelserne, som höra till ssken, torde de bos många väcka åtlöje, och meningen aatt dermed har det ingen fare,. Andra skulle högeligen bediöfvas; den med verldslifvets förhållanden närmare kärnedom ägande doremot genast iuse faran och dessa betydenhet hos oss och just i vår tid. Men några få drag vid en vanlig så kallad Mecting (metbodisk gudstjonst), der, hvarest sekten redar vunnit fast fot, torde dock ej vara alldeles ur vägen: bilagorra tala för öfrigt sjelfva. Församlingens medlemmar äro redan förberedda, serdeles de yngre, genom ej allenact ascetiska och öfverspända, utan än mera förgripliga inverkningar. Innan gudstijenstens början gör presten bemliga eller förtroliga upprörande, retande väckelser (exhortations) å dem hen tilltror sig mest kunna verka uppå för tillfället. Dertill utväljas helst unga personer, framför allt flickor. Aldre, enfaldige, svogsinte, nervsvege, bypokondriska, lemna äfven goda subjekter till verket. Man kan cj nocsa, ett under allt detta den djupaste kännedom af menniskans lynne, evagheter och passioner bringas i den mest koncentrerade verksamhet, för ett vinna ändamålet, hvilket äfven kos den rätsfördige och nitiske helger alla medel. Sedan allt är behörigen förberedt, uppstiger presten på predikstolen, och, ifrån en lugnare inledning, öfvergår han småningom till en bäftigare, j8, jag har hört det, till de mest undransvärdt enthusiastiska inverkningar på allt hvad som kan uppröra manniskans lidalser. MNen tbalisa ekrift. det vill här