Aftonbladet – 15 maj 1840, sida 2

SfE EROX AO EN haren Öarna OR OO OS och anseende uti : ton, ejPdervid är berörd, hur det kommer sig at. nos oss ej de Mihriske bröderne ej ens blifva nämnde i närvarande fråga, förtjenar stort afseende vid bedömandet af skilnaden emellan sekt och sekt i religiös och politisk hänsigt; men detta, som tarfvar en vidlyftigare uiveckling än här kan äga rum, lemnar jag till hvarje skarpsinnig mans och sakkännares eget bedömande. Jag äger väl ännu ett annat motiv, som föranleder mig att säga något i detta ämne, men jag hade näppeligen ämnat nämna det, om ej en värd ledamot redan omordat ett dylikt. En allmänt vördad och efier döden sörjd Svenska kyrkans prelat hedrade mig dagen innan han företog sin sista resa från hufvudstaden, med ett sammanträde, der detta ämne utgjorde föremålet för ett långt och allvarligt samtal. Det endajag här är tillfälle att derom yttra, är att han ej allenast uppmuntrade, men så godt som ålade mig att medverka till en nöggrannare och riktigare kännedoms spridande om methodistsekten, och dess stora synod och derunder lydande agenter, d. v. 8 missionärers eller predikanters samt hela methodismens skaplynne, tendens och förfarande. Msn för att någorlunda fullständigt och allmänt fattligt framställa detta, erfordrades skrifva ej en, men flera volymer, och äga tillgång ej allenast till en samling af methodisternas egna skrifter, utan äfven till andra personers, som handla derom, så väl i religiöst som politiskt afseende; folk som bevittnat deras förfarande och verkningar, der dessa fullständigt utvecklat sig. Här kan ej fråga vara om något sådant, jag bör endast framställa några få, mera markanta uppgifter och anmärkningar, härledda ur en af deras officiella böcker, som jag händelsevis kommit öfver, och från egen erfarenhet eller redan försporda tilldragelser; hemställande till Höglofi. Rid. och Adeln att deraf drage behöriga slutwföljder och sträcka sina forskningar längre. Jag tror, att till och med redan i Stockholm, det ej skall blifva svårt vinna högst besynnerliga upplysningar om hvad sig uti proselytmakeriväsende och till och med förargelser inom familjer tilldragit, och om hvad som i allmänhet än mera ifrigt och oupphörligt eftersträfvas. Månne uppmärksamheten ej äfvan bör fästas på det sätt, hvarpå insamlingar bedrefvos, och lockades till sammanskott till byggnaden af methodistkyrkan, i trots af bestående författningar. Jag bör först och främst anmärka, att det förekommer mig, som om 46 Regeringsformens uttryck: cskydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion), blifvit nog fritt tolkadt, och att denna tolkning ingalunda kan öfverensstämma mod ! den sanna meningen. Mig åtminstone förefaller det klart och ovedersägligt, att intet proselytmakeri derunder inbegripes. Ett sådant kan på intet vis sammanstå med hvad våra lagar stadga om: vår egen Lutherska kyrkas helgd, eller med andra! gällande kyrkodisciplins författningar. Dstta ställe har tydligen afseende på främlingar och på helt! andra förhållanden än de ifrågavarande; ovedersägligen sanktionerar det icke bildandet och utveck-! landet af församlingar och kyrkor, hvilkas tendens aab ovo är en propogandism, och bildandet af en stat i staten, afsöndring från den Svenska: Lutherska församlingen, och dess medlemmars ifrån dess sköte; och i detta fall, utspridandet (i en fruktansvärd, jesuitisk och fanatisk progressieon) af sektandan, med den djupast och lifligast, på en: lång erfarenhet grunded beräkning af verkan af det. dertill hörande nitet hos de svage och enfaldige, hos de förblindade unge och ålderstegne, hos de sluge och. uppåtsträfvrande, men äfven af det nit,! som den stora lockelsen för den ärelystne, den der vill begagna så lästa och säkra madel, å!ägger honom att ådagalägga för att viana inflyielse och medbåll. Föga frågar detta folk derefter, om statskyrkan kommer att darra på sina grundvalar och Staten med detsamma En sådan frihet är endast! begriplig och blir möjligen endast oskadlig, i de frisste republiker, hvaraf man äger blott en att åberopa, och den är grundad, äfven i detta fall, på totalt ostridiga principer mot våra Europeiska samfund. Den nya religionsfrihetstolkningen kan omöjligen äga rum, innan en ny politisk: tolkning och verkställighet förutgått, som förändrat hala det Europeiska statsskicket, så vida man ej vill förutsändea en sådan mosyr för att öka oredan och bereda vägen till revolution. Hvilken oreda: den i sin linda åstadkommer i monarkier, enväldiga eller konstitutionella, visa högst mäktiga staters företeelser just i våra dagar. Alla Englands kartister äro sskteriske, mest methodister, och en af derag hufvudiedare, presien Stephens, ej okänd ibland oss, blir alltid methodist, fastän Wesleyanerne, slugt nog, förklarat stt han mist lårarekal let. Men än en gång bör jag upprepa att, enligt hvarje Svensk Lutherans begrepp, enligt hvarje sann och upplyst protestents, måste allmänt eller hemligt proselytmakeri, hvilketdera som heist, höra till allmän förargelses åstadkommande. Om ett sådant proselytmaker:i försiggår, och det på en otrolig skala, tords sf S:ockholms vörd. presterskap och andra trovärdige personer, lätteligen kunna inkemtas. Offentligt bevis derpå är der mer och mer besökta och till församlings form sig konstituerande Svenska methodistiska gudstjensten, hvars blotta tillvarelse utgör ett fullt bevis på dess bestämmelse. Men ännu mera kraftigt verkar nitet bland methodisterna, serdeles i börjen af deres propoganda, vid hemliga möten och samtal! med presten och hos de helige. Då må min i sanning säga, att i kyrkan lurar methodismers anda ännu dold; i det dolda uppenbarar den sig. — Man må ej invända, att detta sker i tysthet, är enskildt, och att ingen offentlig förargelse skett. — Jag påstår att det hemliga proselytmakeriet istadkommer off ntlig förargelse, och att det är och blir i alla afseenden olarsligt, fördömligt och farligt. I Men hvarthän skall det leda, om de ännu spridÄ de individerne få en slug, skicklig, inflytelserik, mäktig — fremmande — ledare — en anförare? Låtom os? examineras methodisternes igna skrifter, ! betänka allt bvad som genom publiciteten, genom polemiska och andra skrifter och resebeskrifvare kommit till vår kunskap, och hvad offantlisa tilldragelser förete, och man skall lät