Aftonbladet – 13 maj 1840, sida 2

icke behöfva å stat uppföras, emedan Ständerna ansågo ordförandeplatsen kunna till lindring i statsverkets utgifter bestridas af någon bland de flere generaler, hvilka blifvit från all tjenstgöring befriade, ehuru de åtnjuta icke obetydliga löneinkomster,; och genom ett annat Kongl. bref har äfven ett förhöjdt löneanslag blifvit beviljat Lifbeväringsregementet, och så fördeladt, att största andelen tillkommit den förut väl lönade chefen, men den mest behöfvande yngsta oflicersgraden fått intet. , Under tiden emellan ofvannämnde Riksdagar (1832) hade regeringen ändligen helt och hållet frångått den så kallade amilitär-hierarkiska, organisationen och återtagit den gamla Sinclairska, af armeens indelning i sex ufördelningarn. Att dessa ganska väl nu kunna förminskas till 5, är lika otvifvelaktigt, som att vårt generalitets tillstånd gör hvarje sådan minskning högst behöflig, för att bespara medel åt pensioneringarna, hvaraf behofvet är i jemnt tilltagande, till följe af den öfverflödiga generalitetsstat, som blef en följd af 1816. års organisation. Regeringen hade äfven genom eirkulär den 2 Febr. 1833 fastställt den nya löneregleringen för indelta armåeen, efter att den 1 Juni 1830 hafva meddelat de för denna reglering utsedde kommitterade föreskrifter i afseende på beräkningen af de för regleringen användbara indelta hemmansräntor, kronotionde och boställsafkastningar, samt äfven den 21 Maj 1831 bestämt personalen i hvarje grad, utan Rikets Ständers dertill lemnade samtycke; sedan den förordnat, watt rotelönen kunde af regementsoch korps-cheferne, i mån af tillgångarne, uppbäras, med rättighet att desamma, efter sig företeende omständigheter bland musikpersonalen fördela;, samt sedan den tillåtit indragandet af rotevakanser till ett belopp af ej mindre än 61 man vid de Skånska infanteri-regementerna, 118 vid öfriga regementer, 55 vid hvardera grenadierbataljonen, förutan de vid Skånska regementerna på 50 år indragna 386 nummer; samt 4 nummer på hvarje kavallerieesqvadron till lönefyllnad åt musik, hofslagareaflöning och hingsthållning. Hvad Westerbottens regemente angick, stadgades åtskilligt, som utvisade regeringens afsigt, att förändra den förut antagna planen att der organisera en hästjägare-esqvadron, hvartill Rikets Ständer anslagit medel, och 115 nummer länge hållits vakante. I det stället skulle en artilleristyrka i provinsen organiseras, hvilket likväl ännu ej skett. Denna lönereglering, förenad med ackordsreglering, utvisar att lönetillgångarne för indelta armåens befäl, efter antagna beräkningsgrunder utgöra ungefär 975,000 Rdr bko, hvaraf! omkring 232,000 för kavalleriet och 673,000 för infanteriet, samt återstoden uti det af Rikets Ständer beviljade serskilda anslaget af 66,666 Rdr m. m., hvaruti likväl icke inräknades det af oss förut omtalade så kallade akapitalet,, af hvars räntor befälet vid de sex, sämst lönade regementerna skulle erbålla löneförbättring, men hvilket vi ej sedan kunnat påfinna i redovisningarne. Den visar äfven, att indelta armåbefälets, till ersättning uppförda ackordsummor utgjorde omkring 2,114,000 Rdr, hvaraf 565,000 för kavalleriet och 1,549,000 för infanteriet. 178 st. af de till fortfarande bostäder föreslagna boställen voro icke försedde med karaktershus; men som militiebostallskassans behållning utgjorde 361,700 Rdr bko, ansågs det vara bäst att låta 20,000 Rdr af denna kassas kapital, samt hvad i räntor kunde inflyta öfver förvaltningskostnaden, årligen användas till uppbyggande af karaktershus m. m., om hvilken disposition vi icke kunonat finna att Rikets Ständer blifvit hörde. Hela denna lönereglering skall imedlertid redan föranleda till rätt betänkliga klagomål från indelta armeens sida. Ändamålet med Rikets Ständers första begäran lärer vara alldeles förfeladt, ökade kostnader staten ådragna och ar-J. meen ändock icke dermed belåten. Detaljerna ) häraf torde likväl ännu behöfva ett eller annat wr utveckla sig, innan man lärer besluta sig tilll, tt antingen återgå till indelningsverkets ursprungiga id, om det ens är möjligt att utföra, eller l ill dess totala upplösande, som synes vara, i nycket, det önskvärdaste, Hvad Årtilleri-vapnet beträffar, torde med käl kunna sägas, att det varit i framskridande. Jen grund de Helvigska förändringarna lade derill, är egentligen ännu den på hvilka det förjältras, nemågen: jernpjesernas bruk för fältarilleriet och servisens rörlighet genom dess plaerande på hästarna och Jlavetten. Cardellska dministrationen medförde ringa förbättring i vap vets egentliga organisation och utan all fråga betydigt ökade kostnader; men materiellens brukbarwet och tjenstbarheten hos personalen vunno ramsteg, hvilka sedermera snarare ökats än minkats, om ock de mångsidiga försöken medfört nången onyttig kostnad och det ännu återstår, ör oss, så väl som för öfriga nationer, att inm detta vapen utföra den afgörande förbättring, om en gång kommer att bringa det till dess ögsta, möjliga fulländning. — Att ingå i detalrna, af vapnets administrationshistoria, kan ej