Aftonbladet – 9 maj 1840, sida 2

STOCKHOLM den 9 Maj. o— Regeringen har beviljat 4000 Rår att såsom räntefritt lån på tre år och emot al Landshöf dingeembetet antaglig funnen säkerbet, hållas de mäst behöfvande inom Hoernösands län tillhanda. Landshöfdingen i länet friherre Mörner har kungjort länets iuanvånare denna åtgärd, genom en i Norrlands tidningar införd artikel, hvari friherren först anmärker, att han misströstade om bifall till berörde understöd emedan i ansökan derom uppgifvits, att en af orsakerna till nöden vore, att allmogen inköpt en stor qvantitet söderländskt bränvin, men sedan tillägger, att Gud: har gifvit vår konung ett godt bjerta, som ej kalinar för fosterlandets väl, om bhbans omsorger derföre ej också med tacksamhet alltid erkännas. I den låga kojan, i enkans bjerta, i de bungriga barnens bröst, skall Gud verka tacksamma förböner för Hjelten, Statsmannen cch Menniskovännen, och decsa böner skola ej vara förgäflves sända till den ende rättlärdige och allsmäktige: de skola göra onda anslag till intet. Denna friherrens artikel har också blifvit reproducerad i officiella bladet och en bättre vederläggning af en viss fraktions rup om otacksamhet mot konungen, kan svårligen framdragas än detta lofoffer öfver regeringens handling att anvisa statens medel till ett af Ständerna bestämdt ändamål. — Den så kallade ministeriella krisen fortfar ännu; men åtskilliga försök, att bringa densamma till slut, lära likväl de sednare dagarna varit gjorda. Sålunda berättas numera icke allenast såsom fullkomligt såkert, hvad vi härem dagen endast framkastade såsom en högst otrolig förmedan och nästan på skämt, att anledningen till den expres, som kommit till Upsala till Professor Grubbe, verkligen skall hafva varit att göra förfrågan, huruvida bemälte Professor vore hågad att emottaga en statsrådsplats, i händelse den blefve honom erbjuden, utan ock, att hans svar skall hafva utfallit långt ifrån nekande. Afven ryktet om önskningarnas fortfarande, i afseende på Biskop Heurlin, börja förnya sig. Det sednare är föranledt deraf, att de bärvarande Biskoparne samt tvenne andra ledamöter af Presttståndet härom dsgen varit kallade till ett samråd med Statsministern för utrikes ärendena, för att lemna sitt utlåtande, hvem de önskade till ecklesiastikminister, hvarvid deras yttrande i främsta rummet fallit till förmån för deras kol lega, Hr Heurlin. — Att de fleste Biskoparne skulle önska honom, derom behöfver man väl knappast tvifla; men på hvad sätt man vill söra troligt, att deras önskan skulle godkännas af allmänna tänkesättet eller ens pluraliteten hos Ståndet, om det finge säga sin tanka, eller huru man kan föreställa sig någon belåtenhet uppstå af, att bh billa en man, så införlifvad med det gamla systemet, eller ändtligen, buru le nya ministrarne skulle kunna anse sig stärkta uti den prekära ställning, de för närvarande nnehafvo, genom accepterande af sådane emetsbröder, som Hrr Heurlin eller Grubbe, det r svårt att fatta.