Aftonbladet – 9 maj 1840, sida 2

samstämmiga mening, i förening med Konungens nådiga samtycke, ett gällande beslut; alltså är, så vidt jag inser, ingen allmän fråga undantagen från den lott, att af statsmakterne kunna upptagas och behandlas. Prosten Lyth förklarade, i afseende på principfrågan, att hans åsigt derutinnan närmade sig den, som af Professor Thomander och Prosten Gahne blifvit uttalad. Biskop Heurlin förklarade, att han i allo instämde uti hvad Prosten Hallström anfört. cMan må förklara 57, 59 och 64 SS regeringsformen huru som heldst,, yttrade Talaren, så följer likväl ovilKorligt af 75 S riksdsgsordningen, att Konungens sanktion fordras i de frågor och ämnen, hvarom förstnämnde SS handia.n Prosten Lindmark instämde till alla delar 4 förslaget om afskaffandet af nummerlotteriet såsom en omoralisk och förderflig inrättning. aBeträffande Utskottets förslag, att Ständerna endast skulle med anmälan om deras besiut till Kongl. Maj:t i underdånighet ingå, så kuode det visserligen anses förmätet, om jag, sedan så många högt aktade Talare yttrat sig emot Utskottets förslag, skulle uppträda såsom försvarare af detsamma; men jag nekar icke. att mig synes, som bade Utskotiet i 57 S regeringsformen ett tillräckligen kraftigt skäl för sin åsigt. Så länge den i nämnde S svenska folket förvarade rättighet, att allena sig peskatts, qvarstår, så synes mig ock dsn rättigheten folket tillkomma, att, rörande inkomsttitlarna, bestämma, på sätt dem bäst synes, endast dervid tillses, att intet kommer att fela för statsmachirens behöriga gång. Till sagde rättighet i 57 regeringsformen räknar jag ock, icke blott bestämmandet af beloppen, utan äfven af källorna, hvarur de skola flyta. Finnpa ständerna betänkligt, att hemia statsbidragen ur en så grumlig källa, som nummerlotteriet, vet jag ej, om de böra klandras derföre, att de endast anse sig böra denna å:gärd i underdånighet anmäla, så länge nämligen meranämnde grundlags förblifver oförkränkt. H. H. Erkebiskopen, som förklarade sig förhindrad, att å utlåtandet meddela annan proposition, in dem på återremiss eiler afslag, hemställde, huruvida Ständet behagade återremittera StatsutskotLets ifrågavarande utlåtande; och blef denna progosition med enkälligt ja besvarad.