Aftonbladet – 8 maj 1840, sida 3

skulle vilja använda mina svaga krafter, att, iförening med andra likasinnade, söka aupplyftav Akademien; vore jag derigenom ej mera berättigad, att anses tala abona fide, än en, som aldrig vill gå ett steg för sådant ärdamål? — Anmärkaren har ironiskt liknat mig vid Archimedes. Jog är det, ty värr! lika litet, som Akademien är ett jordklot, eller Anmärkaren uppfinnare af krutet. Skulle jag likna honom vid något, kunde det visst icke blifva vid något cupplyftande,; jag kunde på sin höjd likova bonom vid en qvarnpsten, bunden vid Akademiens hals, för att sänka henne i hatvets djup. Det är svårt att utreda, hvad Anmärkaren egentligen menar med sina försåtliga insinuationer. Men är det bans afsigt att antyda, att något annat än öfvertygelsen om det rätta och för Akademien nytliga varit motiv för mitt handlingssätt, så förklarar jag hans insinuation för en låg osanning, och uppmanar honom att lemna anonymitetens förgkansningar, bakom hvilka han tyckes; tro sig i säkerhet kunna försåtligt angripa en enskild mans goda namn och rykte. Både, enligt moralisk och juridisk lag, är dat ej den anfallne, som skulle bevisa sin oskuld; utan smädaren sina beskyllningar. Må han då framträda på banan med öppen hbjelm och framlögga sina bevis. — Jag väntar honom. Författare till artikeln om Landtbruksakademien i Aftonbladet för den 16 April.