Aftonbladet – 8 maj 1840, sida 3

står. Man kan tillåta sig att säga om ett eget yttrande: adetta är klartv; men man säger ej: detta är aklokt, om man ej är en inbillsk narr. Jag har icke sagt så. Det är icke rent spel, om man säger sig skrifva anmärkningar öfver en artikel, och egentligen icke har något att säga derom, utan angriper vid andra tilifällen yttade satser, ryckta ur deras sammanhang, och hvilka till och med, i fall anmärkaren ej gissat rätt, kunna vara af en annan författare. Artikeln hade till föremål att antyda banan för en Landtbruksakademis verksamhet. Nå väl! har anmärkaren ens bjudit till att vederlägga hvad der blifvit yttradt? Nej, detta förmådde han icke. Han har knappt vidrört artikelns innehåll hvad sek beträffar, men att tadla uttryck, bilder och liknelser, dertill trodde han sig dock äga förmåga. Häri skulle jeg gerna kunna gifva honom rätt, ty artikeln var ej ett vältalighetsförsök; men måste dock erinra, att hvad upplösningen af den af Arthur Young m. fl. inrättade Board of; Agriculture beträffar, är det alldeles likgiltigt, om jag häri misstagit mig, eller ej. Meningen var att uttrycka det Arthur Young var själen i Eoglands första Landtbruksakademi, och att saken nu har framgång honom förutan. Ty om denna akademi verkligen är upplöst, så äro en mängd andra åkerbrukssällskaper i stället stiftade, hvilka göra utmärkt nytta, oeh hvaribland månämnas the Highland Society of Scottland, som af många snses för den bästa. Hvad anmärkningen rörande Sinclair beträffer, så får jag förklara, att jag med flit utelemnat hans i öfrigt högt aktade namn, emedan jag blott ville nämna den, som var Akademiens spiritus anima, och det var Arthur Young. Anmärkaren kan låta upplysa sig härom, af hvilken Engelsk agronom som helst. Det är icke rent spel att fråga hvarföre jag cunderlät att understödja den ledamoten, hvilken beklagade att akademien icke fått emottaga något förslag i sådan ) syftning,, då jag likväl i akademien opponerade mig emot statistiska afdelningens isdragning, just emedan denna afdelning vore af högsta vigt så vida akademien skulle, i likhet med den Engelska Board of Agriculture, sysselsätta sig med landets åkerbruksstatistik, hvilket jag yrkade, och anförde de i min artikel nämnde County-Reports, såsom mönster att följa, samt understöddes häri af Hr Nonnen. Anmärkaren har här blott ådagalagt, att han — ilikhet med flera af sitt parti — icke ens har reda på de debatter han bivistar. Det är icke rent spel att säga det jag chöll lof(al öfver förslaget till stadgarne,, då jag ogillade en mängd af de vigtigaste punkterna, och till akademien skrifteligen inlemnade mina anmärkningar deröfver, samt sedermera i de flosta, (men ej i alla) punkter, förenade mig med förvaltningskommitteens förbättrade förslag, hvari just den af mig uttryckta, men i det ursprungliga förslaget kullkastade principen: Bibehållandet af akademiens egen inflytelse vid tillsättandet af alla tjenster, var bevarad. Men jag hade den djerfheten icke att finna endast fel i det nya förslaget, och detta smakade ej snmärkaren, ty partisinnet tål aldrig att nan hyllar det geda hvar det finnes, vore det ock hos motpartiet; det fordrar att man skall blindt instämma med dess anathema emot allt hvad som kommer från motståndaren. Anmärkaren säger sig vara enfaldig nog att ieke begripa churu och hvarföres man skulle äfventyra ett godt genom att söka ett bättre. Jag dömer hvarken öfver insändarens grad af cenfald — ehuru jag tror honom på sina ord att ban har mycken enfald, då han ej kunnat fatta en så enkel sak — ej heller känver jag hvad som är godt eller bättre i hans tanka; men jag skall, emedan jag dertill blifvit uppmanad, säga anmärkaren min åsigt, hvilken han säkerligen ganska väl känner, eburu det nu bättre passade sig i stycke att låtsa icke känna dan. Det ursprungliga förelaget till stadgar beröfvade Akademien allt inflytande vid tillsättandet af direktörs och sekreterare-platserna, samt vid utnämnandet af hedersledemöter. Jag ogillade denna princip, och yrkade i mina anmärkningar, att Akademien skulle sjelf tilfsätta alla dessa personer gei nom val. Detta var det cbättren, som jag önskade och ännu önskar. Förvaltninpgskommitteen föresiog den modifikation, att Sezreteraren skulle tillsättas! genom val af Akademien, men Direktör och Hedersledamöter utnämnas af Konungen, på Akademiens förslag. Detta var det cgoda; ty här var dock principen (Akademiens bibehållna inflytande vid alla tjensters tillsättande och hedersledamöters utnämnande) bevarad, ehuru icke alldeles utförd Då det säll, som jag önskade. Det var under diskussionen om dessa (4 och 5) SS, som jag hade iet yttrande, som så retat Anmärkaren och de med honom liktänkande, och hvari jag sade, aatt Je6t i principen riktiga icke alltid är det i verkställighet möjliga,. Jag såg nämligen ingen utväg, att här vinna det bättre, då jag af hela Akademien sndast hade 3 eller 4 personer för min åsigt. Jag förenede mig derföre, i detta fall, med Förvaltningskommitteens förslag, hvilket enhälligt antogs. Vid påföljande sammankomst kom man till diskusionen af 7 g. Det var då, som man icke längre unde förena sig, emedan det, hvilket Anmärkaens perti ansåg för det abättre, ville obetingadt öra sig gällande. Hvad blef följden? Ett uppösningstillsgånd inom Akademien, som möjligen an medföra hela Akademiens upphäfvande. Och lock frågar denne Anmärkare, buru men skulle kunna äfventyra ett godt, genom att söka ett bätve? Få tilldragelser äro så venliga i lifvet, som tt förlora en gifven fördel, genom att söka en törre. Hvarje yngling känner detta axiom, och abeln om hunden med köttstycket läses ännu i kolorna. Så långt i sak — eller rättare i bisaker ; ty saen har Anmärkaren visserligen icke vidrört. iHvad an i dessa bisaker anfört, är tydligen blott ett mslag till de innerst åsyftade personligheterna och örsåtliga insinuationerna. De innebära i sin helet, att jag, genom min esfeigt att blifva den, som kulle cupplyfta Akademien ur dess försjunkna lstånd, skulle hafva aförlorat den bona fides, om vore nödvändig för mina ändamåls vinnande. mm KA Ke KK