Aftonbladet – 8 maj 1840, sida 2

( ORN Mm RP oo 5 OF en föreställning om fullkomlighet, som icke blifvit menskligheten beskärd. Man glömde, att det var från Rikets Ständer, som Konungen skulle bemta, icke blott financiel, utan äfven moralisk grund för krigsförvaltningen. En aktad ledamot af 4834 års Borgarestånd yttrade: aKriget är i och för sig sjelf lika littt ändamål som skulden. Denna sats har icke, af Svensza regeringen blifvit efter förtjenst uppskattad. Skulden har verkligen länge varit ansedd som ändamål och fondsystemet har åt.minstone vid tidpunkter af 1834 års riksmöte j föresväfvat styrelsen, såsom ett bland de för-Inämsta syften för dess verksamhet. Planen i L . j detta hänseende var djupt rotfästad — — skickligt anlagd! Ehvad man än må säga om 1834 års Ständer, så har dock nationen dem Jatt tacka för afböjandet af den tillämnade utlländska skuldsättningen. Man föreställe sig ett försvarsverk, utan säker plan och egentlig ledIning, med ständigt växande behof, saknande all beräkning, all ekonomisk grund! Utan ansvarige Ministrar, utan kännedom af landets ställning, Jutan insigter i statshushållningen, utan värn Jmot öfverhandtagande lyx, utan någon sammanhållande kraft, hade regeringen, midt under I fredens lugn kunnat, genom införandet af utIländska statsskuldssystemet, bereda landet äfventyr, jemförliga med sjelfva krigets vådor! Vi hafva väl, tack vare Ständernes i denna del Jsäkra hållning, sålunda undsluppit en nationalolycka, men derföre må vi icke lemna försvarsI verket åt sitt gamla öde. Vi böra deråt egna Ihögsta grad af uppmärksamhet — all den omJtanka som det förtjenar — väl vetande, att då vi eljest ofta i statsreglerings-ärender sysselsätta oss med mindre summor, är det här millioner, som äro i fråga. Förnämsta betänkligheten i detta afseende är ovissheten om Riksdagens längd. Antager man att den kommer jatt slutas, i början af Juni, så är naturligt föga att göra. Förespeglar man sig åter en längre fortsättning af riksdagen, så lärer icke kunna I nekas, att en bland de största tjenster, Statsutskottet kunde göra det allmänna, vore, att närmare än hitintills kunnat ske, ingå i bedösJditärisk utan äfven från ekonomisk synpunkt. All förbättring härutinnan kan icke väntas af dem blifvande nya Krigsministern allena. Med bästa vilja och redligaste föresatts, med säkraste takt och ihärdigaste bemödande skall han likväl, efter all sannolikhet, finna sina krafter otillräckliga för att åstadkomma en förändrad (organisation, i den nationella syftning, hvarmed närvarande Statsutskott betraktar rikets försvarsverk. Inom militären finnas utan tvifvel utmärkte personer, af fosterländska tänkesätt och medborgerligt värde, men det vore tilläfventyrs att sträcka sina fordringar för långt, om man från deras sida väntade verksamt biträde till reformer, hvilka i verkställigheten skulle komma att utöfva en icke ringa inflytelse på deras egen belägenhet. Militären är nära förbunden med Adelsståndet, hvars frånskiljda ställning i samhället påkallar en, till närmare förening med nationen, syftande förändring. Detta Stånd är Konungen närmast, bekläder med få undantag rikets: högsta embeten, bildar snart sagdt allena Officerskorpser vid flera regementen och har under nuvarande statsskick, vida mer än någonsin tillförene, fitt uti regeringens befordringsgrunder en afgjord öfvervigt sig tillerkänd. Nu är det just militären — den bhögre i synnerhet — som i första rummet behöfver reformeras. Det högre militärbefälet är både för talrikt och jemförelssvis med komparativa civila embetsmän för högt lönadt. Att det högre befälets egande större materiella förmåner tillkommit genom regeringens ynnest och enskilda välvilja, skulle lätteligen kunna bringa i glömska, att det är staten som dertill gifvit och fortfarande gifver medel. — Häraf följer, tt det ingalunda vore en omöjlighet, att Svenska militären finner sig föranlåten att intaga en osäker position, så ofta fråga blir att skilja mellan regering och representation. I detta ämne äro så många omständigheter att anföra, — så många facta att uppgifva, — så minga exempel att framdraga, — att, jag, för att icke fördjupa mig uti en för Stindet tröttande vidiyftighet — ej vill dermed sysselsätta mig. Nog a!l om en reorgenisation af de högre militärplatserna kan ega rum, så vinna Konung och Ständer: 1:o Upphörande af en skilnads-linea dem emellan. 2:0 Möjlighet att bilda ett nytt högre befäl, efter rationella grunder. 3:o Det nya högre befälets medverkan till en komplett omskapning af närvarande, öfverflödigt kostsamma och i flera delar ingalunda indamålsenliga försvarsverk. 2 4:o En rätt vacker besparing i de enorma utgifter, staten får vidkännas, för det nu, med några markanta undantag, onyttiga generalimande af de hufvudsakliga reformer, som krigsväsendet i vårt land kräfver, ej blott från mi