Aftonbladet – 5 maj 1840, sida 2

Hr Marmier och Svenska periodiska pressen. Hr Marmier, en af deltagarne i den bekanta Fransyska Nordpols-expeditionen, har i den Fransyska Revue des deux Mondes gifvit en skildring af den periodiska pressen iSverige, hvaraf en öfversättning står i Upsala tidningar. Hr M. har i sina omdömen varit rätt artig mot Aftonbladet, samt med en temligen tröffinde pensel tecknat karakteristiken af några andra tidningar, med undantag af Dagligt Allehanda, mot hvilket han förmodligen haft ett horn i sidan för ett ganska hveasst omdöme, som sistnämade blad innehöll cm henom under hans vistande i Sverige år 4838. Se bär hans utkast i hvad det angår styrelsens tidningar och landsortspressen: aStyrelsen har på sin sida endast tvenna tidningar, Minerva och Statstidningen. Minerva utkommer två gånger i veckan, i litet qvartformsat. Det är en slags politisk kateches, gonska pretentiös, grof och enformig. Många anse den som Grefve Brehes cfficiella blad. För min del kan jag ejtro, att en af de förnärnsta Herrar i Sverige, och en af de älskvärdaste mennistor som finnas, någonsin ken samtycka att antega till tolk för sina tankar ett blad så föga läst, och så blottedt på allt inflytande. Statstidningen, liksom de båda oppositionsbiaden, utkommer alla degar, utom Söndagen. Det skulle vara svårt att någorstädes uppleta en officiel tidning så utan tekt och mod som denna. Ställd midt emot tvenne blad, som ofta nog förgäta försigtigheten, skulle den kunna spela en rätt VäCker rol, om den endast höll sig vid att bekämpa deras öfverdrifter eller vederlägga deras smädelser; men den synes dömd till en beständig sömnsktighet. Den ksn hvarken förekomma ett anfall, eller anfolla, eller försvara sig, och gör sig ofta skyldig till svåra missteg. Så händet. ex., vid ett tillfälle då oppositionsbladen som käftigest förebrådde Svenska styrelsen att den gaf efter för Rysfarnag smicker, att Statstidningen företog sig att utgifva en lång följd af berömmaende artiklar om Ryska Jitteraturen. Afvenså, när oppositiorsbladen med all ifver framdrogo M. Lsings arbete, för utt enligt sitt Intresse kommentera det, och aftrycka le stycken, som vVoro bitirast emot styrelsen, föll j Statstidningen en gång på den tanken att från ;n annan synpunkt uppfatta samma skrift, som då väckte skandal, och att visa dess origtigheter och nissteg. Flere gånger hafva styrelsens vänner fö.