Aftonbladet – 5 maj 1840, sida 2

Ihälia prunåzande tal, med vilkor af medgörlig het och tjenstvillighet i sak, att man geno:! dem velat och äfven lyckats förleda de vä mante, men kortsynte, som, förtjuste af frasel na, förbisstt det faktiska och blifvit snärjda nätet af hemliga råd om nödvändigheten af e viss moderaion, en vwiss ef:ergift såsom vä till målet, under dat de i sjeliva verket aflägs nats derifrån. Medlet vore visserligen icke nytt; det vor lika gammalt som bepröfvadt, ty den ärlighe som är på sin vakt mot den uppenbare fien den, är det vanligtvis oändligen mindre mo den föregifne vännen, och uifven, i sin rätt gestalt, är slltid oändligt mindre farlig, än d ban framsmyger i fårakläder. Vi böre likvi icke antaga detta motiv; vi hafva ingen rät dertill och äre för öfrigt, både af pligt oc böjelse, benägne att föreställa oss endast god bevekelsegrunder, så länge det är möjligt at tvifla på motsatsen, så länge denna icke är kla som dagen. I detta fall är dem för ingen de klar. Den listiga planen, i händelse den finnes är åtminstone till sina detaljer så mörk oc obestämd, att man ej har någon rätt att tr derpå, så mycket mer, som alltsammans lite ganska lätt förklara sig af tingens vanliga gång af da handlande personernas individuz2litet oc af själfva vår statsforms organisation. Det ä dessa serskilda förhållanden vi vilja något när mare betrakta. I Mången hade väntat, att KonstitutionsUt Iskotret skulle genast företaga det angelägna ar betet med förslag till grundlagsförändringar hvilket var det mest maktpåliggande, det, sor n:tiopen häst beböfde och ifrigast efterlängtade samt att S-atsUiskottet, utan att uppehålla si med minutiösa detaljer, skulle i så god tid upp göra statsregleringen, att Ständerna med full komlig ledighet kunde besluta deröfver och ge zom de serskilda titlarnas nedsättning till et lämpligt belopp, både förskaffa de skattdragan de någon minskning i deras bördor och si sjalfva det icflytande på Regeringen som va nödvändigt, alt förmå herna till eftergifter fö nationens Önskningar. Motioner väcktes til och med för detta ändamål, och man bord således med ännu större skäl vänta, att någo afseende af Utskotten skulla fästas derpå. Nä gan likväl närmare ser på ställningen, finne man, att en sådan väntan blott hade ett svag bopp om fullbordan. Pluraliteten af de var maste, most nitiske bland representanterne, be står af nykomlingar, ovane vid rikedagen, vi ärendernas behandling, vid arbetets gång, w stånd att verka på egen hand och nödsakade att ställa sig under de erfarnares ech insigtsfullares ledning. Desse sednare åter, inöfvade i det gamla machineriets handterande, vane vid det tröga, knarrande, på en gång tunga och bräckliga i dess gång, vzne att se hvilken otrolig möda behöfde användas, för att brings det i rörelse, huru dess slag ofta föllo på si. dan, huru drifkraften förlamades af dess inveckling, af den minsta mellankommande om. ständighet, förvånades icke litet öfver, att det nu verkligen kunde gå med mindre ansträngning, tyckte allt vara vunnet när några af dess slag verkligen träffade, men kunde omöjligen förmås att tro, det mycket verkligen dermed kunde uträttas, och att det blott beböfdes besagna de friska och ungdomliga krafter, som stodo till buds för att komma till målet, till ett mål af redbarhet, som de ej kunde få ur sitt hufvud, att det var behagliga tankedrömmar, utan anspråk på Hf och realitet. Lägg härtill, att de fleste äro så stora vänner af varsamhet och moderation, att da sjelfve nästan syntes fruktende för den makt de kunde iga i sina händer, om de verkligen villa nyttja len, fruktande att sätta sig i full besittning af n makt, som stöddes på hela landets opinion, och derföre hellre återvändande i de vanliga rändelsernas gång. Det hände sålunda och måste under dylika omständigheter hända, att Koustitutionsutskotet fann läsningen af Statsrådsprotokollerna, nu om förr, vara sitt angelägnaste uppdreg, att öreslåendet af grundlagsförändringar vore en ura posterior, som kunde komma eller icke omma, och hvarmed man ej behöfde hasta, medan de i alla fall vore obetydliga, deras ntagande osäkert och på sin höjd kunde inräffa ö å 6 år derefter. När nu protokollisisningen verkligen började, när man med föråning märkte, att detta arbete, som hittills arit ett pensum, hvilket man måste förrätta ch som brukade leda till den slutliga rentvagings-ceremonien för samteliga Statsrådets leda. nöter, hvari på sin höjd rågre hallstarriges reervationer kastade en liten mörk fläck; när nan famn, att det nu begynte antaga form af edbart allvar, att många Regeringens åtgärder j blott anmärktes som olagliga och skadliga, tan äfven af pluraliteten bestämdes till verk. ga anmärkningspunkter efter 406 eller 107 SS, ;sste man i förstona iaka 5t4 hanna Sir I dan