UDIUa TSUSUMMv UQlTU SUDIUSSISUV 2ASte Sve PER vV ursäktas mig att, då jag funnit, det nummerlotteriet med sin heder eiler vanära stått längre än vårt nu varands statsskick, jag icke ansett det vara så brådt om med att afsäga sig denna statsinkomst, serdelos på en tid, då man högt ropar på skattenedsättning. Jag har endast yttrat den tanke, att Rikets Ständer böra bestämma någon viss tid för verkställande af sitt beslut om nummerlotteriets indragning,; samt anlita den verkställande mekten att i sin ordning vidtaga nödiga åtgärder mot alla hasardspel, och deribland äfven nummerlotteriet. Peier Jönsson från Jönköpings lån: Jag ser mig nödsakad anhålla, det man ej misstyder mina ord. Jag hargyttrat deo förmodan, att Talmannen vägrar proposition på bifall till ifrågavarande betänkande; men jag bar tiil en slik vägran ingalunda gjort någon uppmaning, hvilket med mist begrepp om det passande icke skulle vara öfverensstämmande. Per Hansson från Vermland talade för lotteriets bibehållande. Bengt Gudmundsson från Hallands län (muntligen): Alla, som talat i denna fråga, hafva yttrat motvilja för spel, och jag inser icke hvarföre de ej äfven tillämpa detta på lotterispelet, såsom synnerligt skadligt både i moraliskt och ekonomiskt afseende. Den gamla Konuagadynastien lemnade os3 visserligen detta spel som ett arf, men då vi blifvit af med den dynastien, synes det mig ock som vi skulle kunna umbära arfvet, och detta testamente för statens räkning kraftlöst förklaras. Strindlund: Diskussionen synes mig hafva tagit en alitför personel vändning. Men följden utaf alla personella hänsyftningar är den, att de återfalla på den person, som tillåtit sig desamma. Man har bland annat sagt, att man skulle taga ett gement stegn, om nummerlotteriet bibehölles. Jag skulle vilja till den värde medbrodren, som haft ett dylikt yttrande, hemställa huruvida det ej vore tillbörligt att med mera akining och undseende bemöta andras åsigter. För min del respekterar jag en annans på dess öfvertygelse grundada mening, om den ock icke skulle öfverensstämma med min egen. Den enes öfvertygelse, då den hänflyter fiån en ren kälia, är lika aktningsvärd som den andres. Svenska folket tillkommer det att döma hvem af dess ombud som haft förmågan att uttänka de bästa skälen för sin mening. Jag anhåller, att, till upplysning i denna fråga, 57 till och med 61 SS u:i Regeringsformen måtte blifva uppläste. David Andersson från Hallands län yrkade bifall till betänkandet på de af Hans Jansson, Nils Persson och von Zweigbergk anförde skäl. Sekret raren yttrade: Den principfråga, huruvida S:atens ordinarie inkomster äro af sådan na-. tur, att rågon del deraf kan borttagas eller förändras utan båda Statsmakternas sammanstämmande beslut, har redan, vid tvänne föregående riksdagar varit väckt, och i anseende till derom yppade skiljaktige meningar, utgjort föremål för Rikets Ständers Konsti:utionsutskotts pröfning. Da af Konstitutionsutskottet deröfser afgifne utlåtanden äro upptagne, uti samma Uiskotts den 14 M3j 1834, under M 5, afgifna, memorialochinnefatta alla de upplysningar, hvilka kunna tjena till ledning för bedömandet af denna. principfråga; hvarföre jag tror mig böra i mionet återkalla innebållet af samma utlåtanden. Vid 4828 till 1830 årens riksdag yttrade sig dåvarandeKonstit::Utskott i nämnde principfråga sålunda: cRegeringsformen stadgar i 58 , att Konungen må låta vid! hvarje riksdag uppvisa Statsverkets tillstånd i alla dess delar till inkomster och utgifter; i 59 , att Konungen må efter Statsverkeis tilistånd och behof, låta till StatsUtskottets öfverläggning framställa hvad staten kan tarfva utöfver de ordinarie: inkomster, och hvilka bebof genom bevillningar böra fyllas, samt i 62 , att sedan Statsverkets behof blifvit af StatsUtskottet uppgifna och af Rikets Ständer pröfvade, det ankommer på Rikets Ständer att en deremot svarande bevillning sig åtaga. Häraf synes klart följa, att den i Regeringsformens ö7 Rikets Ständer allena förbehållne utöfning af Svenska fo!kets sjelfbeskattningsrätt endast kan sträcka sig till de i 60 omförmälde extra-ordinarie sfgifterna. Då dessutom i Grundlagen intet serskildt föreskrifves om sättet för ordinarie Statsinkomsters förändring, måste hvarje dylik förändring tillvägabringas i enahanda ordning, som andra allmänna förhållanden, eller genom Konungs och Sländers sammanstämmande beslut. Medgåfves Rikets Ständer rättigheten att, utan Konungens samtycke, borttaga, om ock blott en enda bland ordinarie Statsinkomsterna, så funnes ej mer någon bokstaf i Grundlagen, som skulle med framgång kunna åberopas till hinder för Stän-! derna att,; medelst de egentliga Grundskatternas: eller jordeboks-räntornas upphäfvande, nedbryta hela Statsförvaltningsbyggnaden och sönderslita eganderättens heligaste band. I Regeringsformens 109 8 heter det: aDer så oförmodat hända skulle, att, vid den förlängda riksdagstidens utgång, Ri-. kets Ständer icke hade Staten reglerat eller någon: ny bevilining sig åtagit, då skall Konungen kunna , Rikets Ständer åtskilja, och fortfare den förra be-s villningen inti!l nästa riksdag;, — ett stadgande, I hvarigenom lagstiftaren velat sätta Konungen i tillfålle att åtminstone bibehålla Statsverket i dess ; ( f ( d 1 förra skick, oberoende af Ständernas godtycke; men detta Konungens prerogativ blefve tillintetgjordt, i bändeise Ständerna fizgo, utan hans begifvande, borttaga flere eller färre af ordinarie statsinkomsterna; och fördenskull måste ej eller några sådana! kunna. utan Konungens samtycke, af Ständerna!s borttagas. — Vid sistförflutne riksdag förklarade KonstitutionsUtskottet i en likartad fråga, att, adå!t bos hvarje riksdags KonstitutionsUttkott, i egenskap af Grundlagarnes värdare och tolk, bordes med skäl väntas en fortsatt likstämmighet i deras f tillämpning, och. dåvarande KonstitutionsUtskott Y fullkomligen biträdde det föregående härutinnand framlagde och utvecklade åsigter, finge till ytterligare stöd för detsamma, Utskottet dels åberopa 4 Riksdagsordningens 75 , hvilken antyder, att för sg beslut i alla ärenden, de mål undantagne, hvarom q I Regeringsformens 66, 69, 70, 71 och 72 6 serh skildt förordnadt är, Konungens samtycke erforri dras, de!s tillägga den anmärkning, att, änskönt händelsen knappt vore tänkbar, Rikets Ständer skulle, genom alla de ordinarie statsinkomsternes horttäågande. kunna uten anunnanea sambktian då