net al eit och annai kanonskott blixtrar Ira igenom dess tjocka töcken! se der, tycker ni er icke höra, hur det smattrar denna gevärssalva! I förgrunden ser ni här sårad, som förbinds, der en som just blifv träffad, — skottet har splittrat på samma går ett träd bredvid hoaom, — och som dignar n bland ds andra sårade och döda; der en på mai ken nerfallen granat, som ernar springa, oe för hvilken hästar och manskap skygga tillbak det är den sanslösa villervallan af en brinnar de slagtning, framställd i alla sina olika scene med sanning och lif. Hvad sem icke skull skadat taflan i dess helhet, hade varit or litet mera styrka användts på första planer hvarigenom sjelfva bataljen med de anryckand truppmassorna komeit att synas litet längr bort och de olika grupperna sålunda redt si litet bättre från hvarandra. Att kyrktorne luta en smula åt höger, samt att kupoltaket p kyrkan ytterst åt höger är tecknadt så de temligen mot allt hvad regel i perspektiven he ter, är ett par små brister, som försvinna fö förtjensterna af det hela. Hr Stäck, som på expositionen eger ick mindre än tolf taflor, — de flesta mariner, — bar synnerligast slagit sig ner i denna afskrank ning. Det vore orätt att uttala om Hr S. et så hårt omdöme, som att hans taflor äro i all misslycgade; tvertom målar Hr S. alldeles ick illa när det så faller sig, och det är till oc med oftast i hvad han gör, åtminstone någon ting, som tyckes antyda en outvecklad, me inneboende talang. Men Hr S. står der ha står, och bimlen vete om han icke står me ena foten på vippen till baksteg i stället fö framsteg. Han hade alltifrån sitt första upp trädande en afgjord smak för att briljera me underliga och sökta färgtoner, och detta syne ha blifvit hos honom ett maner vid detta Ia get; hans himlar äro gemenligen högst fantas tiska — en vy längre fram af Gripsholm ä härutinnan ett mönster! — och vattnet i han mariner är efta nog föga bättre. Dessutom äl skar Hr S, att lägga någonting tungt och olu stigt i alla sina taflor, hvad som i hans sjö stycken till stor del kommer sig af den mörk och ogenomskinliga färg, nan ger sina segel dessa se verkligen oftast ut att vara af rät bastant papp. Sjelfva grupperingen och attityderna af hans skutor och farkoster äro annars icke illa valda, och hans taflor äga i allmänhet ni gonting pittoroskt i kompositionen, som förtjenade ett mera oklanderligt utförande. Hr Köhler har några porträtter; jag har bört flera bland tilifälliga åskådare försäkra. att de äro väl träffade, ja — ni må tro mig — jag hörde härom dagen bakom min rygg en herre med istermage tilltala sin gemål på följande vis, med anledning af M 4350: Hr Wickström P:son,: Nå, så för fan! . . . sitter icke der Hr Wickström! . .. Se hit, Malla! känner du inte igen Hr Wickström?) — Ah, det är admiravelt! — hördes frun svarz, — det är frappant, det är gentilt! — Ja, det är alldeles förträffligt! se åt i katalogen, hvad dat är för någon som målat det, det måtte vars någon professor, Fablerantz eller N yström, eller hvad de heta! Det lärer således vara afgjordt att Hr K:s porträtter äro lika. Men om de med detsamma äro egentligen hvad man kallar vackra, är en helt annan fråga. Hr EK. nyttjar i allmänhet för mycket smink på sina figurer, så väl manliga som qvinliga, och det är dessutom ett icke vackert smink, utan ett riktigt teatersmink; i detia afseende har Hr K. ännu något att lära af kammarjungfrun hos.... jag vet icke hvilken grefvinna. . Ett porträtt af fröken M. Rothkirch har er helt annan ton; detta är då menniskofärg, detta är hy, detta är skärhet. Fröken R. har en talang af god firma, och det är alltid med nöje man återser något arbete af hennes hand. Ena Hr Boklund har inlemnzat ett par små genretaflor i olja. De äro icke synnerligt väl eller vackert målade, man så väl den fattiga flickan som xuflickan med blomster, eger någonating intressant i sitt ansigte, hvarföre de väl förtjena en blick i förbigående. I tredje afdelningen finne vi åtskilliga teaterdekorationer och interieurer af kyrkor, målade i aquarelle af Hr Limnell, eller, rättare sagdt, vi förbigå den. Vi hafva i stället att beundra några i gouache och aquarelle efter naturen målade afiskar och foglar, af Wright. Det är i sanning omöjligt att med större mästerskap behandla denna specialitet. Betrakta denna fogel med de långa, smala, röda benen, fint tecknade med ett nät, liksom af den subtilaste tyll, märk hur hvarenda af dessa små hvita kretsar är med verklig mathematisk noggrannhet utförd! Se denna andra fogel, der du behöfve mikroskop för att räkna fjunen på fjädrarne Sa denna underbart målade fisk, med sina ota liga fina fjäll! Det torde icke kunna jäf vas, att Hr W. för sitt slag af måleri räknar jag vågar säga, i hela Europa få medtäflare och om det är patriotism, som förmår denn: