Aftonbladet – 2 maj 1840, sida 2

Olof Persson från Stockholms län förenade sig ,med Johan Christophersson. I Anders Brissman från Skareborgs län instämde I med Lars Larsson. I Sone Persson från Skåne yttrade sig i öfverensIstämmelse med Hans Jansson. (Slutet följer.) — ——K— 4 UTSKOTTSBETÄNKANDEN. Lagutsk:s Bet. N:o 86 i anledning af väckt fråga lom kyrkopliktens afskaffande. JustitieombudsmanInen hade i detta ämne ingifvit förslag, uti hvilket I han uppräknande alla de fall, för hvilka kyrkoplikt Ji vår leg stadgas, yrkade, att den måtte helt och i hållet afskaffas, såsom numera urartad från sin förIsta bestämmelse, störande för andakten vid gudsltijenster och medförande kostnad genom tidsutdrägt Joch mycket bryderi, då den till kyrkoplikt dömde tredskas att den undergå; och föreslog Justitieombudsmannen, att i alla de händelser, der uppenbar kyrkoplikt i förening med annat straff, såsom påföljd för brott, hittills ägt rum, hädamefter måtte till enskildt skriftermål dömas. Åtskilliga motioner i samma ämne hade äfven från stånden inkommit. Utsk., som delat de af Justitieembudsmannen framställde motiver, har dock ansett lämpligt, att så länge närvarande straffsystem gäller, den skillnad må göras, mellan erskild skrift, undergången för sådane brott, för hvilka uppenbar kyrkoplikt hittills ägt rum, och enskild skrift för andra förbrytelser, att vid den förra, den felandes namn och brottets beskaffenhet från predikstolen borde kungöras, samt den vanliga varningen till församllingen meddelas. Wtskottet har derföre föreslagit: aatt, med upphäfvande af hvad genom lag och serI skilde författningar är vordet stadgadt, angående luppenbar kyrkoplikt och om ansvar för den, som vägrar att den undergå, i stället varder förordnadt, latt, i alla de händelser, der uppenbar kyrkoplikt, i förening red annat straff, såsom påföljd för brott, hittills egt rum, skall hädanefter till erskildt skriftermål dömas, --dock att, i dessa fall, I med bibebållande af den vanliga varningsn till folket, på sätt förut tillgått, underrättelse från predikstolen i kyrkan, der skriftermålet sker, bör med delas om den felandes namn och brottets beskafj fenhet; äfvensom, i fråga om sättet och orten för sådan enskild skrifts verkställande i de serskilda I fall, som omförmälas i 4, 5 och 6 mom. af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, iagttagas skall I hvad der, angående uppenbar kyrkoplikt, stadgadt I finnes.n Häroemot hade i Utsk. reserverat sig: 4) Hr Gänther .C. E., som ansett uppenbar kyrkoplikt böra bibehållas för alla tjufnadsbrott, och afstyrkte dot af Utsk. föreslegna tillkännagifvandet från predikstolen, jemte varningen till folket; samt 2) Hr Hegardt, som likaledes afstyrkte tillkännagifvandet och I varningen. I Lagutsk:s Bet. N.o 26, i anledning af inom Bondeståndet väckta motioner om skärpning i straffet för andra och tredje resan stöld. Utskottet hemställer att dessa motioner måtte lemnas utan afseende. Lagutsk:s Bet. N:o 28, i anledning af föreslagne förändringar i sältet för Kungörelsers publicerande i kyrkorna Motionerne i detta ämne hade alla inkommit från Presteståndet, der vissa lodamöter yrkat, att kungörelserna måtte uppläsas i sockenstugan, enskildes kungörelser anslås på en tafla 0. s. v., men andra yrkat bibehållandet af det antagna publikationssättet. Utsk. fäster uppmärksamhet på den omständighet, att motion om ifrågavarande förändring blifvit väckt dels vid 4818 års Riksdag, då den vunnit Ständernas bifall, men blifvit af Kongl. Maj:t afalagen; dels vid 4828 och 1834 årens riksdagar, utan att Ständerna det bifallit, och utskottet drar bäraf den slutföljd, att öfvervägande betänkligheter emot förändringens antagande måtte finnas; utsk. fruktar; äfven, att kungörelsernas uppläsande efier gudstjenstens slut kunde föranleda, att många aflägsnade sig och förblefvo okunniga om allmänna påbud, ech utskottat har ef dessa skäl afstyrkt bifall till den föreslagna förändringen. Häremot har doktor Elmgren reserverst sig. LagUtskottets Betänkande JM 36 i anledning af anmärkningar vid Utskottets Betänkande JM 2, angående granskningen af Justitie Ombudsmannens embetsredogörelse. Utskottets Betänkande JM 2 hade blifvit helt och hållet bifallet af Bondesiåndet; jemte gillande af Utskottets yttrande om JustitieOmbudsmannens embetsförvaltning lagt till handlingarne af Borgareståndet; godkändt ef Presteståndet, så vidt det rörde granskningen af Justitie-Ombudsmennens förvaltning, men återremitteradt iafseende på dat vid Bstänkandet gjorda tillägg snoåendo Justitie Ombudsmannens plizt enligt 100 R.-F.. somt återremitteradt i hela sin vidd af Ridderskapst och Adeln. Utskottet som funnit att Betänkandets omdöme, det JustitieOmbudsmannen på ett värdigt och förtjenstfullt sätt motsvarat Rikets Ständers förtroende, blifvit af trenne Stånd godkändt, anser derföre Ridderskapet och Adelns remiss ej erfordra någon åtgärd, hvad detta omdöme engår. I afssende åter på det ofvanvämnda i betänkandet gjorde tillägg, att Justitie-Ombudsmsnnen bordt redogöra för och yttra sitt omdöme öfvor äfven sådane i Högsta Domstolen afgjorde och till skiljaktisa meningar förarledande mål, i hvilka Jostitie-Ombudsmannen icksa fört talan, hade inom Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet blifvit anmärkt, dels stt detta tillägg stode i strid med: Utskottets yttreda gillando af Justitie Ombudsmenneng åtgärder, dels att Utskottets afsigt med nämnde tilläsg tarfvade närmara förklariog. Utskottet svarar härtill, att nämnde tillägg är tydligt deruti, att det ingalunda innefattar någon bemställsn till Rikets Ständer om vidtagande af någon åtgärd i omförmälde bänseende, utan endast Utskottets åsigt i saken. Lagutskottets Bet. JM ö1 i anledning af väckt fråga om upphäfvande af Kongl. Förordn. af den 16 Juli 1776 angående straff för enskilde tjenare, j bönder eller torpare, som försåtligt våldföra husbondefolket. Denna förordning stadgar: Att då aenskilde tjenare, bönder eller torpare, hvilka beatjena med arbete eller dagsverken, sätta sig för ahusbondefolket i försåt, ehvar det helst är, att adem skada göra till lif eller lem och säargar dem