Aftonbladet – 1 maj 1840, sida 3

antändningen kunnat ske genom gnistor från en skorsten i det närliggande tryckeriet. Likväl upplyste de tillika, att någon glugg åt gårdssidan ej varit öppen. På denna grund, samt då den öfra vinden var täckt med jernpplåtar,! anmärkte tryckeriets egare osannolikheten att elden kunnat der tändas af en gnista utifrån, helst då en sådan, om den ock kunnat tända utanpå ett plåttak hade måst taga en riktning mot den starka stormen eller falla rakt ned, så vidt någon tändning deraf skulle anses möjlig, på det stället. Undersökningen kommer i morgon att fortsättas, för att höra några personer som förmentes hafva märkt, att elden först varit skorstenseld. EE — Allmänheten torde erinra sig, att natten emellan den 7 och 8 Januari sistlidet år vid Alta, nära hufvudstaden, ett våldsamt uppträde föreföll, af den anledning , att en tuilinspektor, Lomrmerin, med 2:se tullvaktmästare Carlsson och Runbom, infann sig vid en utlads, der några personer lågo, för att vakta hö, och derigenom försatte dessa i den tron, att tiufvar, som der några nä:ter förut gjort påhelsning, nu åter infunnit sig. Huru öfverdådigt Lommerin for fram vid detta till. fälle, torde man minnas, då han, efter framkomsten till ladan, och sedan han fått veta att folk vistades derinne, det osktadt aflossade ett skott inåt ladan. Följden af allt detta bief ett handgemäng, som slutades så, att vaktmästaren Carlsson derigenom tillsatte lifvet. Allmänna meningen, vid den tid våldet begicks, var, och är, så vidt vi veta, ännu densamma, — att Lommerin borde arses dertill hafva gifvit första anledningen, och Rådstufvurätten, som dömde 2:ne af de i ladan vekthafvande personer, brännmästaren Söderholm och arbetskarlen Erik Osson, till full mansbot, samt de öfrige 2:ne arbetskarlsrne Blomberg och Johan Megnusson till böter, avsåg äfven Lommerin böra för sitt tillteg böta 200 Räåroch dertill straffas med 6 månaders suspension från tjenst och lön samt för skotts lossande 43 Rdr 46 sk. bko. Detta utslag blef i betydlig mån äsdradt af Svea Hofrätt sem icke biott fann en af de i våldet deltagande, Söderholm, skyldig, att, enligt 24 kap. 98,55 kap. 2 G samt 59 kap. 4 Missgernisgsbalken, med lifvets förlust umgälla sin förbrytelse ner. att varda halshuggeB, utan äfven fritog Lommerin från sjelfva hufvudhandliegen ellar olsglig visitation. Lommerin blef af Hofrätten endast dömd, för det han, under utöfoirg af sin tjenst, oträngd rest vapen emot annan, ait i tveböte plikta 40 daler smt med 485 Rdr 46 sk. bkoe eller, I brist af tillgång undergå 42 degars fängelse vid vatten och bröd. Blomberg och Jonas Magnusson dömdes att för 40, vaktroästeren Runbom tillfogade åkommor, hvar för sig böta 20 daler silfvermynt med 6 Rår 52 sk. Bko, eller i brist af tillgång, till 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. Uii Hofrättens berörde utslsg sökte endsst Söderholm ändring hos Kongl. Mosj:t eller ock till lifvet blifva benådad. . Korg!. Mej:t bar genom utslag den 47 sistlidne Mars funvit Hofrättess uts!sg angående Söderbolm, lagligen grusdsdt, men af nåd förskonat Söderhelm från dödsstraffet och tillåtit, ait han i stället må umgälla sitt brett med 28 dagars fäcgesa vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplisgt och 2 års arbete å Landskrona fästring. Såsom något högst besynonerligt har det förefallit mången, att aktor i målet Hr Advokatfissalen Lagerlöf, icke öfverklegat Hofrättens utslag ui bvad det rörde Iospektor Lommesin, oaktadt så många vigtiga skäl dertillförefunnos och hvaribland isynnerbet må nämnes stt det just var, til följd af Hr Lagerlöfs påsiåenden som Lommerin ef Rådstufrvurättenpröfvades skyldig till det usi dess ut slag stedg.de ansvar. Då men kävpner på bvitka lösa grunder en allmän åxlagare mången gång fu lförjer ett mål, igenom alla instanserne, derföre att hav, enligt sin tjenstebefattvivg, måste göra det, så är aktors efterlåtenhet i detta mål ännu svårare att förklara. Emedlertid har Tullin spektoren Lommerin sålunsa undjått all allvarsammare näpst för de bedrofliga följder, hvartill egentligen hans handling gifvit anledning.