Aftonbladet – 1 maj 1840, sida 3

RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. — I går afton, klockan nära tre qvart till tio utbröt en hotande vådeld uti sjelfva staden i huset N:o 17 vid Lilla Nygatan, tillhörigt Hr Kammarrådet Mandorff. Elden utbröt i vindsvåningen och flammade, i följd af den svåra stormen, snart upp till den häfugaste låga; men förmedelst den starka brandbottnen och en i sanning förträfflig service af släckningsanstalterna trängde elden icke ned till de öfriga våningarna, der likväl rummen ledo betydligt genom väta, och åtskilliga möbler för dei huset boende förstördes. De som bodde uppe på vinden, lära härvid förlorat mest. Hettan var så stark, att fönsterposterne i tredje våningen af pustbuset äro svedda. Äfven vi hade, utan Försynens bistånd och de med eldsläckningen arbetandes rådighet, i dag troligen varit urståndsatte att omtala denna händelse för läsaren, emedan det hus, hvarest detta blad tryckes, ligger ägg om vägg med det brandskadade, och endast skiljdt derifrån med en brandmur. Hans Kongl. Höghet Kronprinsen var ibland de första, som infunno sig vid elden, der han qvardröjde ända tills allt var förbi kl. 2 på morgonen, och sjelf anordnade en bufvudsaklig del af släckningsanstalterna. Den frivilliga räddningskorpsen bade också med skyndsarmhbet inställt sig och erbjöd öfverallt i de kringliggande husen sin bjelp. Ofver anledningen till eldens uppkomst bar ingenting ännu kunnat utrönas genom dagens polisundersökning. I fjerde våningen eller ofvanpå brandbotten af Mandorffska huset bodde en skräddargesäll och en vaktmästare, samt i tredje våningen en snickare. Den sistnämnde hade i går afton varit borta vid eldens utbrott. Skräddargesällens bustru åter uppgaf, att bon redan mellan 8 och 9 märkt röklukt och underrättat sin man derom, som likväl ansett. det för inbillning. Sednare på aftonen efter klockan 9 hade hon gått ut och åter märkt lukten starkare, samt begärt nyck larne till öfra vinden der bon fått se elden redan starkt gripande kriog sig i ett Hr Hofpredikanten Petterson tillhörigt klädeskontor på öfra vinden, Hon yttrade den förmodan att