Aftonbladet – 1 maj 1840, sida 2

Bidrag till kännedom om välståndet och näringsfriheten i landet. Härom har i officiell väg så mycket och med så mycken tillförsigt blifvit berättadt, att till och med en och annan tviflare slutligen icke rätt vetat, hvad han skulle tro om saken. Som imedlertid denna säkrast bestyrkes genom fakta, är det publicistens pligt, att samla så många dylika han möjligen kan öfverkomma, och det är af sådan anledning vi förskaffat oss del af några officiella handlingar, hvilkas tillförlitlighet ej lärer kunna sättas i fråga, och hvilkas bufvudsakliga innvebåll vi bär meddela. De äro icke mindre än fem serskilda Utslag at LandshöldingeEmbetet i Jönköpings län, alla daterade d. 10 Sept. 1839, i avledning af Kammar-advokat-fiskals-embetets yrkande, det dels en bhusbebofsqvarn, dels i tullqvarnar inrättade oskattlagda stenpar måltc utrifvas, såsom olagligen existerande. Hiröfver bafva ögarena förklarat sig, att de ifrågavarande stenparen, äfvensom husbebofs-qvarnen voro anlagda för att derå förmala halm, 2gnar, ben och bark, som af de fattiga i orten användes till brödföda och hvarför ingen tull erlades. De ifrågavarande qvarnarne voro Tåbos, Ornabecksbults, Långarehulls, Gassbos och Hylt2ns, hvarförutan samma förhållande lärer vara med Fylleryds, ehuru dess ägare, ryttmästaren D. Lil enberg, icke begagnat detta skäl, utan blott att Jvarnen stod på Frälse-säteri ägor, hvarföre less bestånd ej kunde bestridas. Häröfver har Landsböfdinge-embetet resolverat, att om ögaena ville behålla de ifrågavarande stenparen, kulle de med lagliga dokumenter bestyrka, att le verkligen nyttjades till förmalning af sådana jödfödoämnen. Alt sådant också varit fallet, ch att uppgiften icke varit blott en förevänding, är satt utom allt tvifvel. En resande, om i Juli månad år 1838 for igenom Vestbo ärad och stannade vid Areveds gästgilvaregård, åg hustrun der sysselsatt att baka bröd af njöl, hvars beståndsdelar voro de ofvannämnja, äfvensom bokbjort och knöpple, (skal af oknötter och linfröknopp) af hvilket mjöl han ckså till Stockbolm hemförde prof. Länets öfding hade, enligt hvad som berättades, kort örut varit i trakten, just under det en dylik