Aftonbladet – 1 maj 1840, sida 1

j CENJa en Kerr eR3:alliL 10: HVfad Ifavli, UIIVP VIN TVerju stiifis elementarlärare skulle få utse en serskildp. Kontraktsprosten Gumaelius tillvitade förra Riksdagens Konstitationsutskott icke bloit, att förslaget saknade tydlighet och bestämdhet i uttryciken, utan äfven att stadgandet deri var felaktigt, i det hänseende, att det endest innehöll eit medj gifvande, men ej tillika sökt göra cet möjligt. att ide, till hvilkas förmån medgifvandet göres, må sig deraf kunna bogegna, hvilket Hr Prosten trodde kunnat vinnas derigsnom, att flora stifts lärare fått förena sig om en Riksdogsmav. Telaren ansög imedlertid förslaget såsom et steg framit, och uttryckte sin tillfredsställelse öfver försöket, att med representationen förena ekollärarne, bvilket Talaren ansåg innebära ett erkännande, att kyrkan ej vill pedtrycka skolsn under sig, utan vänligt ställer henne bredvid sig. cE!omentarläroverkens lärare, yttrade Talaren, e2a i allmänhet en högre lärdom, en utmärktare bildning, och åfven ofia embetsraennaskicklighet, pröfvad i åtskilliga medborgerliga värf, och i sjelfva kyrkans styrelse. Denna lärdom hos skoleoch gymnasiiläraren är så likartad med den, som tillhör kyrkens lärare, så rikted just deråt, och utgörande en förberedelse dertill, hvarmedelst öfvergången från skoilärare till kyrkolärare är både hort och lätt, att gränsen emellan dessa båda klasser hos o0:8 är pästan omärklig. Många af da nuvarande represeztanterne inom detta böga Stånd hafva, innan de inträdde i detsamma, tillhört e!ementsrverkens lärarepersonal. Gjorde denna öfvergång dem i sjelfva verket mycket tjenligare till repretentanter vid ett riksmöte, än de voro fö ut? Aro de icke efteråt desamma, som de vero förut ? Med Kontraktsprosten Gureius instämde Prostarne Lalin, Thudån, Berlin och Källgren, den. sistbämnde med tillägg, att han ansåge ifrågavarande represenptationsrätt böra till principen erkänvas, utan allt afseende derå, huruvida denna rättighet tills vidare kan komma att verkligen begas nas. Kontrektsprosten Sandberg yttrade sig i öfveranpsstämmelse med dem, som talat för bifall, och ansåg skolans representationsrätt böra biifva ett cerkändt fat:unp. Prosten Åstrand trodde, att förslaget åtminstone för principerms skull borde erkännas, och med henom förenade sig Biskop Agardh, Domprosten Bruhn, Prosten Nordhammar m. fl. P:ofeasor Geijer kunde ej med sin röst bidraga till afslag å utsiräckandet af representationsrätten till lärarne vid de lägre läroverken. Vissesligen, yttrade Tslaren, ctuode denna paragraf i mer än ett hänseende bafva varit tydligare och bestämdare redigersd; dock fioner jag den ej så dunkel att der kan föran!eda till något mer svårt och farligt misr förstånd. Den innehåller, att samtlige ordinarie) varne inom Stockholm goch hvarje stif! bafva medgifvet att välja Riksdagsfullmäktige inom ; stesiåndet. Daenua rättighet är endast fakultstmibe.. men det är redan anmärkt, och jag inser det äfven, stt denna rätt, det oaktadt, kan blifva en bördå för de atltför otillräckligt aflönade lärarne, om de skulle bekosta sina fullmäktiges underhåll vid riksdagen. Detta är dock ingen inkonseqvensi våra författringsr, emedan allt kvad som kan sägas deremot, äfven gäller komministrarne. En anmärkning ännu vill jag tillägga: i den mån som Svenska representationen närmar sig att representera landets alla gemensamma intressen, i stället för de särskilda Ståndens, i samma mån skall äfven den i de fl stå andra länder erkända privcip göra sig gällande, att nemligen representanternes underhåll bekostas af staten. Professor Thomander anförde hufvudsakligen samma skäl. Prosten Säve fann visserligen felaktigheter i förslagets redsktion, bland annat deriatt lärarne skullo utslutas, om de tillhörde ett annat Stånd, men önskade dock derss antagande. Professor Grafström ansåg skolans represontanter böra införlifvas med Presteståndet liksom vetenskapens redan voro det. Biskoparne ansåg han representera stiften, ej skolorna. Biskop Nibelius anmärkte, att då han omtalade lärarnes intressen, han dermed icke afsett deras personliga fördelar, utan fördelarne för de läroverk, der de äro anställde, och ban trodde, att deltagande för dessa sistnämnda redan förut fionas inom det Högvördiga Ståndet, då så många af dessa ledamöter förut varit vid elementarsläroverken tjenstgörande. Talaren ville icke göra sig skyldig till illiberalitet, och skulle ej motsatt sig förslaget, om han ej fruktat, att det kunde bifva förnärmande för en del af lärare, t. ex. om utaf sju lärare, vid en fullständig lärdomsoch anologistskola, fyra, som voro förmögne, önskade begagna ropresentsationsrätten. Desuti instämde Domprostarne Bruhn och Elmgren, Prostarne P. G. Svedelius, Tunelius, P. PSvedelius och Hallbeck. Prosten Bergqvist förklarade å nyo sitt gillande af Biskop Nibelii anförardas, och erinrade om otydligheten i förslagets ordalag. Biskop Hedren anmärkte bland andra den olägenheten, att ett stift med ett färre antal lärare skulle kunna sända lika många representanter, som ett med flera; talade vialyftigt om förslagets öfriga olägenheter, önskade den dag vara inne, då staten aflönade representanterne, samt att KonstitutionsUtskottot måtte utarbeta ett bättre förslag i stället för det ifrågavarande, bvilket ban afstyrkte. Biskop Agardh trodde icke, att det var Utskottets afsigt, att, Ståndet ekulle ökas med 43 ledamöter, utan snarare att läroverken inom Stockholms stad, gemensarat, med dem, inom de sersklida stiften skulle sända äfven en enda represeniant, Kunda förslaget på detta sednare sätt förklaras, biföll Talaren förändringen, men i motsatt fall föranläts han neka densamma sin röst, på det Utskottet måtte beredas tillfälle att framställa ett ändamålsen)igare förslag. Hvem som skulle förklara det, nämnde Talarem icke, men Erkebiskopen upplyste, att meningen ieke varit, att skollärarne i hela riket skulle kol!ektivt, utan serskildt för hvarje stift, kunna utse fullmäktig. Doktor Bexell förklarsds nu öppet, att har afiemnade sia slutna voteringssedel till bifall af denna