Aftonbladet – 1 maj 1840, sida 1

PRESTESTÄNDET. Plenum den 28 Mars f. m. Af protokollet vid Presteståndets plenum der 28 Mars f. m., af hvilket börjen infördes i M S2, följer hör slutet. Detta plenum behandiaze de från förra riksdagen hvilande grundlagsförslag, af hvilka 44 punkten samt 435 punkten A äch BD I IOTepacnue artikel uteslötes, och derföre här först intagas. 44:0 Förslag till ändring i 409 Regeringsformen och 80 Riksdagsordningen, i afseende på tiden för Riksåags fortfarande. Prosten Säve anförde, bland annat, till förmån för förslaget det en möjlighet vore, att, oaktadt alla patriotiska bemödanden, att få bevillningen åt minstone i någon mån nedsatt, den likväl kom me att oförändrad fortfara intill nästa Riksdag, endast derföre, att tid fattades. Kontraktsprosten Hallbeck anmärkte bland annat, att genom den föreslagna förändringen blefve utsatt en terminus peremtorius, utöfver hvilken en Riksdeg ej får räcka. Prosten Åstrand ansåg förslaget nyttigt, emedan det åsyftade, att till en viss tid inskränka Rikets Ständers saramanvaro, samt tillade, att, enligt hans erfarenhet, såsom ledamot af, revision af statsoch bankoverken, hvilka skola vara inom en bestämd tid afslutade, kunde, om viss tid stadga des, utöfver hvilken riksdagarne ej finge fortfars, riksdagseöromålen inom 8, ja troligen inom 6 eller 7 månader vara fullbordade. Deruti instämde Biskoparne Hedren och Nibelius, Doktorerne Moren, Bexell och Björkman, Prostarne Bergqvist, Källgren och Nordhammar, m. fl. Prosten Lundblad talade äfven för förslaget, hvilket han hoppades blifva pyttigt, om en förändrad arbetsordning infördes. cUppriktigt må jag bekännan, tillade Talaren, catt, så länge riksdagsöf verläggningarne äro fördelade på 4 kamrar, så länge hvarje Stånd har sin serskilta klubb, sitt egna kansli, så länge som alla i riksstånden förefallande diskussioner, hvarvid samma saker ofta upprepas 4 gånger, äfven skola serskildt tryckas, så länge som Utskottens öfverflödiga persona! och tidsödande arbetsordning förblifva i bufvudsaken oförändrade, så länge kan icke eller väntas något synnerligt. deltagande inom nationen, för de smärre förbättringar, som på en Riksdag kunra åstadkommas. Biskop Heurlin ville icke sätta sig emot bifall till förändringen, men ansåg densamma stå I nödvändigt sammanhang med det ogillade förslaget till stadgande om lagtima Riksdags återkomst på bestämd tid. Konvtraktsprosten Sandberg, som äfvenledes talade för förslaget, anmärkte, att han icke kunde inse det oskiljaktiga sammanhang, en föregående Tslare antydt emellan de nu under öfverläggning varande 8 och 49 2 mom. riksdagordningen, enär det, som i de försnämnde föreslogs, icke egentligen vore något nytt stadgande, uten endast en närmare bestämning i hittills gällande författningar. Förslaget bifölls. . 45:e punkten A. Förslag till ändring uti 2 mom. af 8 43 och sista perioden af 22 riksdagsordninsen, angående nationalrepresentalionen och rätt för lärarne vid elementarläroverken, altinom sig välja Riksdagsmän i Presteståndet. Biskop Nibelius ville ej sätta sig emot sjelfva saken, men fann förslaget otydligt och frågade: Bör det förstås så, att, endast i den händelse lärärne vid ett stifts samtlige läroverk, alla äro ense i beslutet, att för en Riksdag utöfva denna rättighet, de må utse en fullmäktig, eller kan ett serskildt läroverk, t. eX. en apologistskola, försedd med 2 lärare, utan de andra läroverkens doltagande och: emot deras önskan, utse och sända en full: mäktig? Skall, om pluraliteten af lärare vid ott läroverk beslutar sända riksdagsfullmäktig, deras vilja äfven för minoriteten medföra förbindelse, att