Aftonbladet – 30 april 1840, sida 2

I vore acn gLrven, IDcH div ICHKG PICStUDUicd, ec licke stadsjorden också privilegierad jord? Och har icke denna således redan en öfvervigt af E mot 4? Biet beräknar en mängd oner2, som den privilegierade jordägaren är fri för och säger sedan: cHuru ofta måste icke här stridiga intressen komma i konflikt? Nu frågas: i hvad afseende då? Möånne på det sättet att de privilegierade jordägarne skola vilja beröfva de stackars bönderna dessa onera, dessa dem genom deras privilegier tillhörands förmåner, eller dela med dem förtjensten af deras utgörande? Sådant vore visserligen mycket illa, men Bondeståndets förargeliga liberalism torde nog gå ända derhän, att det ej sätter sig mot detta heller. Eller månne på det sättet, att de privilegisrade ej skola vilja åtaga sig deltagandet i dessa onera? I det fallet är konfliktes gifven förut, och ingalunda blir den mindre derigenom, att de stridiga intressena instängas hvar inom sig i slutna korporationer, ty detta är just att r2ngera dem till batalj. Endast då är en paxsifikation möjlig, när intressena få konfrontera sig med hvarandra; utan sådan konfrontation har aldrig någen fred blifvit sluten, någon förlikning träffad. Frälseägarne, säger Biet, hafva med kronooch kronoskatteallmogen nästan ingenting gemensamt. Såå! än fäderneslandet då, är icke haller det för dem gemensamt? Tänka hvad man tänka vill — säger Biet vidare — om de iiberala theorierna: grund-(jord?) intressona komma dock alltid, att under hvilka former som bhbeldst i Sverge utgöra basis för representationen, och äro dessa bevakade, så kan det vara likgiltigt om frälse eller ofrälse man är väktaren., Nå väl! så tag då bort hela Riddarhuset, ty frälsejordens intressen äro ju nu i alla fall bevakade i Bondeståndet, der frälseägarnes inträde! skall bereda dem en sådan öfvervigt. Biets! åsigter af representationen äro ju förträffliga. ! Den råa egoismen fördelad efter stridiga intressen i slutna, förskansade, mot hvarannan . fiendiliga läger; se der en Svensk riksdag sådan den enligt dess åsigt är och bör varal se der en gammal god erdning, som Bondeståndet nu i sitt oförstånd rubbat. På riksdagen representeras intressen; månne det icke fast heldre är medborgare som representeras? Minne det icke är Svenska folket, som genom ombud : representeras, då det ej numera mangrannt kan infinna sig tll ett allshärjarting? Hvad har nul. Bondeståndet gjort genom beviljandet af representationsrätt åt ofrälse ägare al frälsejord? Jo! det har åter förstärkt sig med en orepresente-. rad del af Svenska folket, som det i sig upptagit, det hotar att på detta vis efter hanrd uppsluka korporationerna och derigenom kanske slutligen framstå såsom Svenska folket sjelft, icke blott en förtryckt afdelning af detsamma, en cmisera comtribuens plebs,. Månne det icke är detta som egentligen grämer Biet och väcker dess farhågor? Nej bevars! utan Biet nitälskar blott för Bondeståndets renhet. Nå väll hvilka fördelar och intressen — ty intressen de äro ju ändå enligt Biets åsigt det väsendt-, ligaste af allt — hvilka fördelar har Bondestån-, det af sin prisade renhet skördat, och huru har det således bevakat sina intressen? Fördelarna kunna ej vara andra än dem det nu åt-. njuter, låtom oss höra hvilka de äro; Biet har sjelf uppräknat dem. Jo de äro utingshusoch. prestegårdsbyggnad, skjutsoch brefbäringsbe-; svär, rustning, augment, ordinarie rotering,. grundräntor af alla slag, landsvägshållning och !. brobyggnad och kanhända ännu flera, fast Biet. ej ihågkommit dem — allt detta att, åtminsto-, ne för det mesta, ensamt och utan intring afl,. andra verkställa, bekosta och utgöra. Bonde-, ståndet förstår ju icke att värdera dessa, un-, der dess renhet 2cquirerade, förmåner, det ex-: ponerar sig ju tydligen för faran att hädsnefter: gå miste om flera dylika, då det nu sätter sin!4 renhet på spel. Ty tänk på, om det ända från början räknat herremän ibland sig, såsom Biet!t befarar hädanefter skall inträffa, då är det jua fara värdt, att desse, såsom föga mjuke i ryggen i och rädda att smutsa sina granna kläder, ej accep-f r pr i t t me rak co terat tillbudet att bygga broar och vägar, samt ;senom sin öfvervigt i ståndet åstadkommit ett fslag på den benäget gjorda offerten, hvsrigenom således det hedervärda Ståndet gått miste om förtjensten. Allvarsamt sagdt: är det väl sannolikt, möjligt, ens tänkbart, att alla onerak ateslutande kommit att läggas på Bondeståndet, sg om detta ibland sig räknat Herrar, de der så-fi som vederlikar kunnat träda de andra Herrarna e ander ögonen och se dem midt i synen? Haf. lg va på de sednaste tiderna, då ändå — thy värr!!sg — Herrar såder efter hand börjat i Bondestån-r d ti d fö Vv let uppträda, några nya onera uteslutande för detta Stånd tillkommit? Skulle väl de millioper som begäras möta så starkt motstånd, om man, som tillförene, kunde lägga dem på Bonleståndet allena? Och månne det icke är motståndet mot dessa millioner, som: i synnerhet I FT . ee Ja a EE