Aftonbladet – 30 april 1840, sida 1

NÅGRA ORD OM STATSRÅDERNAS LÖNEREGLERING. Frågan om lönebeloppet åt de blifvande Departementalcheferna är nu återkommen från Statsutskottet, som vidblifvit sitt förra yttrande, och detta är ett af de första mål, som härnäst kommer att på Riksdagen slutligt afgöras. Det har redan blifvit talodt så mycket härom inom Riksstånden, att det äfven kan vara skäl för tidningarna, att säga sin tanka. ÅA ena sidan hafva åtskillige Ledamöter, såsom Herrar Rosenblad och v. Hartmansdorff hos Adeln och Hr Wijk i Borgareståndet, samt, om vi ej minnas orätt, äfven några bland Presterskapet, yrkat betydliga förhöjningar utöfver Statsutskottets förslag, ehuru detta redan belöper sig icke obetydligt högre, än de förra Statsrådslönerna, och de hafva härtill hemtat stöd från den förmenta nödvändigbeten för de nya cheferna, att för sitt lefnadssätt kunna. emotsvara embetets värdighet. Å den andra sidan åter hafva betydliga nedsättningar påyrkats i Bondeståndet. Hvilket är nu det rätta? Utan tvifvel lärer ingen kunna undra: öfver de anmärkningar, Bondeståndet i detta fall gjort. Man känner, hvilken ytterlig sparsamhet är nödvändig för egare af skattejorden i allmänhet, endast för att kunna draga sig fram. Äfven för en rik bondo anses det innebära en betydlig grad af vällefnad, om han skulle, för egen och familjs bergning; depensera 4000 Rdr årligen, och redan. det som tillhör den största tarflighet inom tjenstemannaklassen, i rum, i möbler, garderob eller matlagning, räknas för lyx hos en bonde som äger flera mantal. Naturligt är då,