Aftonbladet – 24 april 1840, sida 1

SAL IR, CF VESA) VED, FN, VRUMAMA CE deboda, Mariestad, Lidköping, Sollebrunn, Götheborg, Kongsbacka, Warberg, Falkenberg, Halmstad, Lahbolz, Engelholm och Helsingborg. Diligencen ankommer till Götbeborg Lördagar, tllj Helsingborg Tisdagar samt till Stockholm Thorsdagar. rates BIESDAGEN. Den Kongl. skrifvelsen angående förslagen till ny civil och kriminallag. Detta ämne är af den vigt och intressa för hela nationen, att vi anse ett och 2nnat af hvad derom förekom under den långa debatten på Riddarhuset, äfvensom ett ganska långt och sakrikt anförande i Borgareståndet af Hr Petre, förtjena meddelas. På Riddarhuset föranleddes diskussionen af en begäran utaf Hr L. Hjeria, att skrifvelsen måtte remitteras till LgUtskottet, med ett al honom nu motioneradt tillägg. Föremålet för d n nådiga skrifvelsen syntes väl egentligen vara att gifva ständerna tillkänna skälen hvarföre regeringen ej vid denna riksdag aflåtit proposition på det nya förslaget, och det skulle såltedes synas som ej annat vore att göra dervid, än att lägga den till handlingarna. Ämnet vore dock för vigtigt att härvid låta bero. Motion är redan gjord i Bondeståndet om antagandet af hela det nya Lagverket och Lagutskottet sål. redan förpligtadt att handlägga ämnet. Det vore enligt talarens tamke ganska illa, om detta skulle hindras och tillintetgöras i följd af det yttrande, som finnes i den Kongl. skrifvelsen, hvilket dock lätt kunde ske om den lemnades utan vidare åtgärd, och det var för att förekomma sådant som han önskade, att en närmare uppmärksamhet måtte fästas på innehållet. Han genomgick härefter de i skrifvelsen anförda skälen, hvarföre någon proposition nu ej kommit, och förmente att dessa skäl vid nogare granskning borde finnas ingalunda hinderliga för Ständerna att handlägga ärendet, Det vore visst beklagligt, att regeringen ej medhunnit få saken i det skick att en nå-. dig proposition derå kunnat framställas, ty man borde äga anledning till den förmodan att, då Rikets Ständer, när också det nya lagförslaget en gång körmmer till deras pröfning, måste bringa densam-. ma till slut inom tiden för en riksdag, så hade det icke eller bordt vara svårt för Reg., som är mera fåtalig, arbetar i vida enklare former och icke är besvärad i ett så inveckladt machineri i öfverläggningarne att för dess del uträtta något härutinnan på 6 år. Men Ständerna hade icke att förebrå sig någon del i dessa dröjsmål, så vidt skälet dertill blifvit hemtadt från nödvändigheten att först erhålla den nya Lagkommitttcus tablåer. Talaren citerade här Ständernas skrifvelse sedan förra Riksdagen, med begäran om dessa tablåers upprättande, och ansåg derigenom klart att Ständerna ingalunda åsyftat att i den nya Lagkommitttens arbete få ett snart sagdt lika vidlyftigt lagverk som de ursprungliga förslagen, ej eller att få ycta den nya Kommitteens ledamöters opinion öfver dessa förslag, utan endast att få en uppställning af hufvudstyckena deri, med hänvisning i korthet till skiljaktigheterna från det gamla och sålunda en plan som skulle underlätta arbetet. Det hade då efter hans tanka legat i regeringens makt och tillhört dess åliggande, om den verkligen haft för afsigt att få saken i ordning till denna riksdag, att tillförbinda kemmitteens ledamöter att äfven handla efter ständernas föreskrift Nu hade arbetet på visst sätt icke allenast blifvit försvåradt i hänseende till den allmänna planen genom den vidlöftiga utsträckning den nya kommitteen gifvit deråt, om ock dess arbete för öfrigt kunde vara förtjenstfullt, utan regeringen hade till och med så litet lemnat någon ledning deråt, att kommittcens ledamöter sinsemellan fatt följa olika grunder för arbetet. Slutet härpå, sedan staten haft en betydlig kostnad, blefve nu troligen ej annat — om man någonsin skall komma till något slut — än att man får bortlägga tablåerne och hålla sig egentligen till det ursprunysdliga förslaget. I detta skick stod nu ärendet, Regeringen hade väl lofvat att aflåta särskilde propositioner till ständerna öfver sådane delar af nya lagverket, som ej stodo ioskiljaktigt sammanhang med det hela, men man hade icke blott ej fått veta det minsta om hvari desIsa förslager skulle bestå, utan det syntes äfven af det åtföljande statsrådsprotokollet, att den nådiga skrifvelsen blifvit beslutad innan den nuvaraude Justitie-ministern tog sitt inträde i statsrådet. Då man nu icke kunde veta huruvida han kände sig förbunden att bonorera ett beslut, tillstyrkt af afgående ledamöter, så ägde man icke heller någon visshet att dessa propositioner skulle komma. Emellertid kunde det, om lagutskottet nu toge något intryck af denna regeringens skrifvelse, ganska väl Thända, att det dröjt ännu en riksdag, innan man komme ett steg längre; och hvem svarade väl för att icke då nya betänkligheter åter kunde förekomma och nya hinder utfinnas? Tal. för sin del insåg åtminstone icke, hvarföre det icke kunde heta då lika väl som nu, att regeringen ej hunnit handlägga denna sak, i anseende till mängden af öfrige regeringsärender. Man kunde möjligen invända, att vi nu äga hoppet på en ny minister; men han trodde att Rikets Ständer hade en tillräcklig erfarenhet om hvad blotta hoppet om reformer från regeringens sida betyder, för att ej bygga allt för mycket derpå. Hvad serskildt beträffade den nuvarande Justitie-Ministern, så hade väl rykten sagt, att han yttrat sig fördelaktigt om det nya lagverket, men om man ock i detta hänseende hyste till honom ett förtroende, hvilket talaren visst icke ville förminska, så kunde man ej veta, huru länge han komme att qvarstadna, då man till och med sett sådane pressens organer, som allmänt anses föra de maktägandes talan, ifra för att han måtte bortgå så fort som möjligt. Han ansåg derföre att då Rikets Ständer ifrån början tagit initiativet i denna sak, så vore det äfven skäl för dem att hålla ut dermed. Frågan vore helt sjmpelt: skole vi